När sista lektionen var slut fick jag lite smått panik.

Första dagen och jag hade int evarit med på någon utav lektionerna. Det enda jag hade gjort var att tänka på Chaz och allting som killarna sagt.

Jag kände mig så dum, hur kunde jag inte veta det? Hur kunde jag missa att det var han? Det gick inte ihop.

Såhär i efterhand kände jag mig jätte dum, jag menar, det var ju så självklart. 

Jag menar, jag och Jenny hade spenderat de två åren som Justin var som mest aktiv att inte göra något annat än att kolla på hans film, lyssna på hans låtar, kolla in hans vänner. Hur kunde jag vara så omedveten om allting. 

Jag skyllde på att jag haft tillräckligt att tänka på, men känslan gick inte bort. 

Såklart, det var ju Chaz Somers. 

Jag suckade, stängde mitt skåp och började gå bort mot Chaz skåp. 

Jag stannade och lutade mig mot väggen mitt emot skåpet och väntade på att han skulle sluta sin lektion. 

När han och alla andra från hans klass kom mot mig tio minuter senare hade jag nästan hunnit tänka igenom hela livet.

Nej, men det kändes så.

Jag ryckte till lite när jag kände en hand på min axel.

Jag kollade upp mot Chaz och log lite snett.

"Hej" sa han och kramade om mig.

"Du.." började jag lite smått när vi var på väg till bilen.

"Mhm?" svarade han och kollade på mig.

"Jag bara, alltså, jag undrade.. alltså.. du, det var ingenting" suckade jag och började gå igen.

"Ehm, okej" skrattade Chaz med en axelryckning.

När vi kom fram till hans hus kollade han på mig.

"Ska du med in?" frågade han och jag funderade lite.

"Varför inte?" svarade jag och stängde av motorn och låste bilen.

När vi kom in till Chaz satte vi oss i vardagsrummet och han kollade lite på mig.

"Hur mår du?" frågade han och jag undvek hans blick, rädd för att börja gråta.

Jag gillade inte att prata om hur jag mådde när jag försökte ta mig samman, men jag visste att han gjorde det för att han brydde sig om mig.

"Bättre" svarade jag och han suckade.

"Det fattade jag när jag såg dig i skolan, men hur ligger allting till?"

Med en suck kollade jag upp på honom.

"Jag vet inte riktigt. Jag försöker väl att inte tänka på allting för att få det att försvinna. Det har ju varit ganska mycket bara på några veckor, hela livet har förändrats. Men jag försöker väl få det att gå framåt" svarade jag och han nickade.
"Jag vill verkligen att du ska prata med mig om du känner dig sämre, okej?"

Jag nickade och kollade upp på honom igen.
"Justin Bieber" sa jag och skakade roat på huvudet.

Chaz kollade konstigt på mig och skrattade.
"Va?"

"Jag fattar inte att jag inte känt igen dig" skrattade jag.

"JB fan eller?" frågade Chaz och log mot mig.

"Jag var det förr" svarade jag och han nickade.

"Jag önskar att Jenny kunnat vara här nu, hon hade känt igen dig med en gång" sa jag med ett skratt.

"Jag saknar henne" sa jag sen och kollade ner på mina händer.

"Inget sånt nu, vi ska ha trevligt nu, okej?" sa Chaz och drog in mig i en kram.

"Tack" viskade jag och han log mot mig.
"Alltid"

När jag vaknade dagen därpå var klockan sju.

Jag kollade runt och insåg att jag låg på soffan hemma hos Chaz.

Jag reste mig med en suck.

Varför vaknade jag klockan sju dagen då jag började halv elva?

Jag gick med tunga steg in i köket för att äta frukost.

Jag satt och åt frukost i ungefär en timme innan jag sen tog mina grejer, drog på mig skorna och gick ut till bilen.

Väl hemma såg jag Marks bil på uppfarten.

Jag låste bilen och gick tyst in i huset. Jag trappade upp för trappan och gick in i mitt badrum.

Jag duschade, blåste och plattade håret, sminkade mig och virade en handduk runt min kropp för att sen gå ut till mitt rum.

Jag drog på mig ett par jeans, en stickad tröja och ett par låga converse, tog min väska och gick ner för trappan igen.

När jag kom in i vardagsrummet satt Parker, mamma och Kevin och åt frukost.

"Godmorgon gumman, när kom du hem?" frågade mamma och jag kollade klockan, kvart i nio.

"En stund sen" svarade jag och mamma nickade.

Jag pussade Kevin på kinden och hällde sen upp lite juice till mig.

"Om du vill skulle det vara väldigt snällt om du kunde vara barnvakt för Kevin ikväll" började mamma och tog en klunk kaffe.

"Parker ska inte vara hemma och ni har ju inte spenderat så mycket tid tillsammans den senaste tiden" fortsatte hon sen och jag nickade.

"Ska vi hitta på något roligt ikväll?" frågade jag sen Kevin och han nickade exalterat.

"Jag måste köra honom till dagiset nu, men hämtar du upp honom när du slutat skolan då?" frågade mamma och jag nickade.

"Okej, vi ses sen" sa hon sen och pussade mig på kinden.

När hon stängt dörren kollade Parker allvarligt på mig.

Jag blev lite orolig, men sen suckade han och kollade ner på sina händer, för att sen dra upp blicken mot mig igen.

"Du, jag är jätte ledsen över hur det har varit den senaste tiden. Jag har inte varit där för dig någonting, men det var lite svårt för mig också. Sen har jag nästan precis fått reda på att Ryders mamma har cancer, och jag vill finnas där för honom med eftersom att han inte har några syskon eller någon pappa. Jag mår jätte dåligt, jag är din bror, jag har alltid varit och kommer alltid vara. Ingen kan ta det ifrån mig. Jag älskar dig jätte mycket, det kommer jag alltid göra. Och jag vill att du ska veta att jag alltid finns här för dig, oavsätt vad det gäller, du kan alltid gå till mig när du behöver något, det finns ingen som betyder så mycket för mig som du gör" sa han sen, och det såg ut som att han skulle börja gråta när som helst.

Jag kollade på honom med ett snett leende och suckade.

"Parker, du har ingen som helst anledning till att må dåligt över det. Det vill jag verkligen inte att du ska göra. Jag har klarat mig utmärkt och är påväg upp igen, jag mår inte sämre över att du ställt upp för din kompis istället. Jag har haft massa andra här som har hjälpt mig, det har inte han. Jag vet att jag alltid kan gå till dig, och det hade jag gjort iallafall. Du är och kommer alltid att vara min favorit bror, men säg ingenting till Kevin" skrattade jag och gick fram till Parker och drog in honom i en kram.

"Jag älskar dig" viskade jag och log.

Halvvägs till skolan insåg jag att vi redan börjat.

Jag suckade och försökte att inte få panik, det är aldrig bra att ha när man kör bil.

När jag väl kom fram till skolan sprang jag fram till mitt skåp och skyndade att ta fram schemat.

Historia, great.

Jag suckade, tog ut min historia mapp, stängde skåpet och skyndade mig till klassrummet.

"Ursäkta att jag är sen" sa jag och kollade på våran lärare.

Det var en hyfsat ung tjej, blont vågigt hår, gröna ögon.

Hon skrattade lite och log mot mig.

"Du måste vara Tiffany" sa hon och jag nickade.

Hon pekade med pennan hon hade i handen ut mot klassrummet i en gest som menade att jag kunde gå och sätta mig.

Jag satte mig ner på en ledig stol och tog ut mitt antekningsblock och min bok ur mappen.

Precis då kände jag en hand på min axel. Jag kollade upp och ser Cameron.

Jag log mot honom och kollade sen ner på mina papper. 

Åh gud, vad jag inte gillade historia. 

När jag och Cameron var på väg ut från klassrummet ringde min mobil och jag suckade och svarade.

"Hallå?"

"Hej, har du lektion?" frågade Chaz och jag log.

"Nej"

"Okej, jag, Ryan och en kompis Chris undrar om du vill hitta på något efter skolan?"

"Åh, jag kan inte, jag ska vara barnvakt för Kevin"

"Trevligt, vad ska ni göra då?"

"Köpa godis, hyra någon bra film och bara ta det lugnt" svarade jag och låste upp mitt skåp.

"Jaja, vi får inte vara med eller?" frågade han sen och jag skrattade.

"Klart ni får" svarade jag och tog ut min engelska mapp och stängde skåpet.

"Härligt, vi kommer hem till dig efter hockeyträningen någon gång"

"Låter bra, vi ses sen, puss" sa jag och la på.

Jag vände mig om mot Cameron som stod och väntade på mig.

"Poppis?" skrattade han och jag slängde överdrivet med håret.

"Alltid"

Vi skrattade och började gå.

När vi kom fram till hans klassrum vände han sig mot mig.

"Lunch sen, vid skåpen halv ett?"

"Bli inte sen" svarade jag bara och fortsatte sen vidare till mitt klassrum.

När jag kom till mitt skåp var klockan bara kvart över tolv, och jag kände inte för att stå och vänta på Cam i en kvart.

Så jag skrev en lapp, tryckte in den i hans skåp tog min väska och gick ut.

Jag drog upp mitt ciggpaket ur väskan, satte mig ner på en bänk och tände en ciggarett.

Bara fem minuter senare kom Cameron ut och satte sig bredvid mig.

"Så du fick lappen" sa jag och skrattade lite.

Jag tog några bloss till på ciggen innan jag sen släckte den och började gå med Cameron till bilen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Idag bestämde jag mig för att göra en till blogg med noveller. Nej, jag kommer inte blogga mindre här för det, även fast jag inte kan säga att jag varit väldigt bra på det den senaste tiden heller. Men det skulle vara så sjukt kul...

  När jag vaknade nästa morgon låg jag bredvid Jenny i min säng. Jag reste mig upp försiktigt så hon inte skulle vakna och drog på mig en kofta över min tröja.  När jag kom ner till köket satt det en lapp på kylskåpet. Jag tog ner den och läst...

  "Jenny, Jenny jag måste prata med dig" sa jag högt när jag kom springandes i korridoren mot henne där hon stod med några tjejer från sin klass. "Va, Tiff? Vad är det?" sa hon, men hann knappt avsluta sin mening innan jag tog tag i hennes arm...

  "Nej, men seriöst, så jag trillade ner för trappan" Ryan avslutade sin mening och jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket. Allting hade slutat med att vi struntade i filmen som var på tv:n och pratade om roliga och pinsamma sake...

  "Vilka är det vi ska träffa?" frågade jag och Chaz ryckte lite på axlarna. "Jag vet inte riktigt, Ryan, Chris och Mitch typ" sa han och jag nickade. "Fryser du inte?" frågade han sen och jag nickade. Jag hade fortfarande bara på mig mina s...