swedenstories

Senaste inläggen

Av Elin - 15 maj 2014 19:00

Hejsan!


Idag bestämde jag mig för att göra en till blogg med noveller.

Nej, jag kommer inte blogga mindre här för det, även fast jag inte kan säga att jag varit väldigt bra på det den senaste tiden heller.

Men det skulle vara så sjukt kul om ni kollade in den också, okej?

Love you, puss - Elin

Av Elin - 8 maj 2014 13:45

 

När jag vaknade nästa morgon låg jag bredvid Jenny i min säng.

Jag reste mig upp försiktigt så hon inte skulle vakna och drog på mig en kofta över min tröja. 

När jag kom ner till köket satt det en lapp på kylskåpet. Jag tog ner den och läste vad som stod.


"Jag är hos Mark, jag kanske kommer hem innan jag åker och jobbar.

  Gör jag inte det är det bara att ringa eller komma hit om det är något

  eller om du är hungrig, älskar dig, mamma"


Jag slängde lappen och öppnade kylskåpet för att ta ut en drickyoghurt. När jag gjort det gick jag in och satte mig i vardagsrummet och slog på tv:n.

Bara några minuter efter jag satt mig hörde jag Jenny gå ner för trappan.

Antingen brydde hon sig inte eller så visste hon inte att jag satt i vardagsrummet, för jag hörde henne gå in i köket och öppna kylskåpet.

Bara en stund senare kom hon in i vardagsrummet och tog ett snabbt steg tillbaka när hon kollade upp och såg mig sitta i soffan.

Jag skrattade och hon tog ett djupt andetag och satte sig ner bredvid mig.

"Det där var inte roligt" sa hon och tog en utav de två mackorna som hon lagt på tallriken som stod på bordet.

Jag bytte kanal några gånger för att sen avbrytas för att min mobil på bordet började ringa.

"Hallå" sa jag och la ner kontrollen på bordet.

"Hej, vad gör du?" sa Cameron på andra sidan.

"Nehe, jag gör inte så mycket, kollar på tv och så. Vad gör du då?"

"Har nästan precis gått upp, jag tänkte bara fråga om det är okej om jag kommer till dig vid två? Tänkte först ta bussen, men Leon ska till en polare vid två och han kör ändå förbi den gata och sa att han kunde släppa av mig då"

"Men det är klart du kan"

"Men vad bra, men vi ses då"

"Ja, puss hej"

Jag la på och la sen ner mobilen på bordet igen, för att sen kolla på Jenny som också kollade på mig.

"Vem var det?" frågade hon och tog ett bett av sin macka.

"Cam" svarade jag och hon nickade.

"Ska han komma hit eller?"

Jag nickade och reste mig sen.

Jag hämtade mitt ciggpaket ifrån jackfickan och tog med mig det ut till baksidan.

Bara några sekunder senare kom Jenny också ut.

Vi satt en stund och pratade om allt och ingenting.

Jag hade verkligen saknat det här. Bara helt vanliga dagar då man bara pratar, inga bekymmer.


Vi satt där ute en stund, även efter vi hade rökt klart satt vi fortfarande och pratade.

En stund senare hade vi iallafall gått in, och jag gick upp till mitt barum för att duscha.

När jag var klar blåste jag mitt hår och plattade det, för att sen sminka mig.

Jag drog en handduk runt min kropp och gick in till mitt rum.

Jag gick fram till min garderob och drog på mig ett par svarta jeans, en stickad tröja och ett par vita converse.

Jag gick sen ner för trappan till vardagsrummet där Jenny satt.

Hon hade redan fixat sig och satt i soffan och kollade på tv.

"Ska vi dra till Mark, jag är ganska hungrig?" frågade jag och kollade på Jenny som nickade.

Jag drog på mig en tunn jacka och vi gick sen ut.

Eftersom att det var ganska bra väder valde vi att ta en promenad istället för att ta bilen.

När vi kom fram var klockan redan ett och jag fick lite smått panik, för vi var tvugna att gå tillbaka hem innan Cameron skulle komma vid två.

Eftersom att jag aldrig hade varit hos Chaz utan Chaz visste jag inte riktigt hur jag skulle göra.

Det kändes helt naturligt att bara öppna dörren och gå in, det var ju ändå hos min mammas kille.

Men samtidigt körde min reflexer in, och jag plingade på för att sen driekt efter öppna dörren.

"Hej" sa jag högt när vi kom in.

Jag drog av mig min jacka och Jenny gjorde detsamma innan vi sen gick in till köket där mamma, Mark och Chaz satt och åt.

"Precis i tid då" sa jag och skrattade lite innan vi sen satte oss vid bordet.


När vi hade ätit hängde jag och Jenny med Chaz upp till hans rum.

Vi satt en stund och snackade innan Chaz blick sen vandrade mellan mig och Jenny.

"Jag ska till stan för att köpa en present till min pappa och träffa några kompisar sen, ska ni med?" frågade han och jag kollade klockan. Kvart i två.

"Shit, sorry men jag hinner inte, jag ska träffa Cam om femton. Ska du med?"

Jag reste mig upp och kollade på Jenny som kollade först på mig och sen på Chaz.

"Nej, om det är okej hänger jag nog på Chaz" sa hon och jag nickade.

"Gör som du vill, men vi ses sen"

Jag kramade om henne och pussade henne sen på kinden.

Jag kramade också om Chaz innan jag sen gick.

Jag sa hej då till mamma och Mark och drog sen på mig min jacka för att lämna huset.

Just den dagen hade jag tur med mig och hann precis med en buss.

Jag kom hem bara fem minuter senare och låste upp dörren för att gå in.

Jag drog av mig min jacka och gick in i köket för att öppna kylskåpet, för att stänga det igen efter en snabb blick.

Precis då plingade det på dörren och jag gick dit för att öppna.

"Hej" sa Cameron och tog ett steg in när jag tog några tillbaka.

Han stängde dörren efter sig och jag kramade om honom.

"Hur mår du?" frågade han och jag log.

"Jag mår bra, hur mår du?"

"Jag mår bara bra"

Han log mot mig och jag sneglade ner på hans träningsväska som hängde på hans axel.

Han skrattade lite när han såg vart min blick landat och släppte ner den från golvet.

"Jag ska på fotboll vid sju" sa han och jag nickade lite.


Ett tag senare satt jag och Cameron på baksidan och jag rökte.

Just då började min mobil ringa, Ryan?

Min mage fladdrade till med fjärilar, men jag svalde hårt och valde att inte svara eftersom att Cameron var där.

"Ska du inte svara?" frågade han och jag skakade på huvudet. 

"Nej, jag pratar ju med dig nu" sa jag och vi log lite mot varandra. 


Ett tag senare när Cameron gått låste jag dörren och tog upp min mobil för att ringa Ryan.

"Hej Tiff"

"Hej, förlåt att jag inte svarade innan"

"Det är lugnt, kan jag komma över?"

"Gärna"

"Okej, bra, är hos dig om tjugo"

"Okej, puss"

"Puss"

Jag la på och suckade. Varför kändes det så fel att ljuga för alla om att det inte var något mellan mig och Ryan? 

Tydligen märkte alla det, men ändå skulle vi fortsätta ljuga om det för att ingen skulle veta. 

Allting bara kändes så jobbigt när jag var tvungen att ljuga för Jenny, min bästa vän. 

Och sen hade jag sagt till Cameron att jag inte var beredd för ett seriöst förhållande, men det var innan jag riktigt kände Ryan. 

Kankse var jag redo, bara inte med Cameron. 

Jag visste inte riktigt varför, men det kändes bara som att jag ljugit för honom, för jag vet att han egentligen hade känslor för mig, det enda var att han inte var redo för ett förhållande, och det var det som kändes så jobbigt. 

En stund senare knackade det på dörren och jag släppte in Ryan.

Vi pratade en stund, innan min mobil sen ringde.

"Hallå?"

"Hej babe, vad gör du?"

Jag hyshade Ryan när jag hörde att det var Jenny och han höll en hand för munnen.

"Tiffany, är du där?"

"Va, ja, klart jag är, vad sa du?"

Ryan skrattade lite och tryckte sina händer om hårdare mot sin mun.

"Är du med någon? Skulle inte Cameron på träning vid sju?"

"Va, jo, det är ingen här"

Jag skrattade lite tillgjort och begravde mitt ansikte i min tomma hand.

"Jaja, men vad gör du?"

"Kollar lite på tv, vad gör du då?"

"Just nu är jag hos Chaz, tänkte bara höra med dig så att du är hemma så jag kommer in"
"Okej, så du kommer hem nu?"

"Ja, tänkte det"

"Okej, då ses vi snart då, puss"

Jag la snabbt på och kollade på Ryan. Vi stirrade på varandra en stund innan sen båda brast ut i skratt.

"Okej, men du måste skynda dig nu, innan hon kommer hit" sa jag och vi reste oss upp snabbt.

Han drog på sig sin jacka och drog in mig i sin famn.

"Jag ringer dig sen" sa han och jag nickade för att sen trycka mina läppar mot hans.

"Hej då"

Jag stängde dörren efter honom och gick sen in i vardagsrummet igen.

Vad var det egentligen vi höll på med?

Jag menar, varför höll vi det hemligt?

Egentligen visste jag inte varför jag inte sa som det var, jag hade inte riktigt pratat med Ryan om det. Vi hade aldrig riktigt sagt till varandra att vi inte skulle berätta för någon, det hade bara blivit så.

Var det för att han var min bonusbrors bästavän?

Var det för att vi nyss lärt känna varandra?

Var det för att vi inte visste vad de andra skulle säga?

Helt ärligt visste jag inte varför, men bra kändes det inte.


Bara några minuter senare kom Jenny hem.

Vi gjorde lite mat, valde en bra film och satte oss i vardagsrummet för att ta det lugnt.

"Vad är det med dig?" frågade Jenny och jag kollade förvånat upp på henne.

"Vad menar du?"

"Ja, vad är det med dig? Du har betett dig så underligt den senaste tiden, vad håller du på med?"

"Va, jag.. eller alltså, jag förstår inte riktigt vad du menar" sa jag och fortsatte kolla på Jenny som suckade.

"Jag vet inte vad det är, men du beter dig annorlunda mot mig, det är inte alls som det brukade vara. Förr kändes det som att vi alltid hade något att prata om och vi undanhöll aldrig något från varandra. Nu känns det bara som att vi inte pratar om något längre, som att det inte finns något att prata om"

När Jenny pratat klart blev det tyst för ett tag.

Ingen av oss sa något, vi båda kollade ner på våra händer.

Plötsligt suckar jag lite och ställer mig upp.

"Jenny, jag är lika förvånad som du, jag vet inte heller vad det är som händer, okej? Jag vet att jag inte är som jag var förr, och jag vet inte vad det är med mig"

Jag suckade återigen och kollade på henne.

"Ta mer mat om du är hungrig, jag behöver bara lite tid för mig själv just nu"

Jenny nickade och jag gick ut i hallen, drog på mig mina skor och drog sen på mig min jacka.

Ännu en gång kände jag mig dålig till mods för att jag ljugit för Jenny, jag behövde inte alls tid för mig själv, det jag behövde var att prata med Ryan.

Den kyliga vinden drog igenom hålen på den stickade tröjan jag hade på mig.

Jag visste inte själv vad jag höll på med.

När jag passerade en tom och mörk lekplats stannade jag, gick runt staketet och satte mig på en av gungorna.

Jag gungade lite lätt fram och tillbaka med benen, tog sen upp min mobil och slog in Ryans nummer.

Jag satte mobilen mot mitt öra och slöt ögonen.

Jag hörde en signal gå fram, två signaler, tre signaler.

På den åttonde signalen tänkte jag ge upp, och precis som jag skulle ta ner mobilen och lägga på hörde jag ett klickande ljud.

"Hallå?"

"Ryan, du, jag måste prata med dig"

"Okej, vart är du?"

"Jag är ute just nu, men kan vi ses?"

"Ja, jag står i duschen just nu, men kommer du hem till mig kan du ta nyckeln som ligger i krukan på verandan och komma in"

"Okej, vi ses snart"

Jag la på, öppnade sakta ögonen för att sen sluta dem igen.

Alla tankar som flög runt i mitt huvud var verkligen mer än vad jag kunde hantera.

Av Elin - 3 april 2014 22:45

 

"Jenny, Jenny jag måste prata med dig" sa jag högt när jag kom springandes i korridoren mot henne där hon stod med några tjejer från sin klass.

"Va, Tiff? Vad är det?" sa hon, men hann knappt avsluta sin mening innan jag tog tag i hennes arm och drog med henne till tjejernas toalett. När vi kom in kollade jag noga så att inga var där, för att sen vända mig mot henne.

Jag andades häfitgt och försökte att sansa mig för att få fram vad jag skulle säga.

"Men Tiffany hjärtat, andas, vad är det med dig?"

"Herregud, Jenny, igår, vet du vad som hände?"

Hon bara kollade på mig med en frågande blick och skakade lite på huvudet.

"Jag och Ashton var hemma hos mig för att jobba med ett projekt i kemin och det ena ledde till det andra och vi typ hånglade och höll på, och han bjöd ut mig på en dejt på lördag"

Mina ord kom ut i femhundra kilometer i timmen. Hade det varit någon annan som lystnade på vad jag sa hade det säkert tagit fem minuter för den att förstå orden som precis lämnat min mun, men Jenny och jag hade känt varandra alldeles för länge och hon fattade med en gång.

"Va? Fan vad roligt, ge mig detaljer, vad hände? Vad sa han?"

"Men först kom vi hem till mig, fattar du hur stelt det var mellan oss i början, vi sa typ ingenting. Men vi satte oss på mitt rum och pratade lite om projektet och så. Mamma ringde och när vi hade lagt på började vi prata om min ringsignal och om musik och allt. Vi har typ samma musiksmak och skit, och sen typ ledde det till mer än bara ett kemiprojekt"

Jag pratade snabbt och hann knappt andas mellan meningarna.

"Herregud, ta det lugnt kvinna" sa Jenny bara med ett skratt.

Jag skrattade också och hon la en arm runt mina axlar.

"Du behöver verkligen köpa en ny mobil"


Jag log när jag tänkte tillbaka på det. Vi var så unga, vi var så, vanliga. 

Då hade jag aldrig kunnat tänka mig att saker kunde bli som dem är nu. 

Jag och Jenny som brukade vara de ocoola som ingen egentligen såg, och jag hade en hopplös förelskelse i skolans snyggaste kille, som jag tillslut fick, men som visade sig vara ett rövhål. 

"Hjärtat, hur är det?" 

Jennys ord fick mig att rycka till och vända blicken mot henne. 

"Va? Nej, allting är bra" 

Hon kollade oroligt på mig och jag bara vände blicken framåt för att sen börja köra. 


En stund senare låste jag upp dörren hem till mig och jag och Jenny gick in.

Jag drog av mig min jacka och precis som jag skulle gå in i köket höll jag på att få en hjärtattack.

Där vid bordet satt Ryan och Chaz och jag tog ett häfigt steg tillbaka.

"Herregud, varför gav jag dig ens en nyckel hit?" sa jag, mestadels för mig själv, men flinade lite mot Chaz som flinade tillbaka.

Jag gick in i köket med Jenny tätt bakom mig och vi båda satte oss vid bordet.

"Vad gör ni?" frågade jag och båda ryckte på sina axlar.

Jag bara suckade och skakade på huvudet.

"Kom Jenny"

Jag drog med henne upp för trappan och upp till mitt rum.

"Fint rum, ser lite ut som ditt förra, fast större" sa Jenny och granskade mitt rum noga med ett leende.

Jag nickade och skrattade lite.

"Ja, jag vet, jag har ju inte direkt några nya dekorationer att hänga upp"

Plötsligt vände sig Jenny mot mig med höjda ögonbryn och ett läskigt leende på läpparna.

"Vet du vad vi borde göra?"

"Nej" sa jag sakta och hon vände sig om mot väggarna i mitt rum igen.

"Vi borde ta hur många bilder som helst på oss i sommar och på allt vi gör, och hänga upp dem på din vägg, din och min vägg" sa hon och jag skrattade över hur exalterad hon var.

"Det låter som en toppen idé"

Jag reste mig upp och kopplade ihop min mobil med min högtalare och satte på min lista.

"Jenny ställde sig vid fönstret och kollade ut, för att sen vända sig om mot mig lika snabbt igen.

"Jag hade glömt att ni hade en pool" sa hon med ett leende täckandes hela hennes ansikte.

"Just det, jag hade nästan glömt det själv, ingen har badat i den än" skrattade jag och Jennys ansikte strålade av förvåning.

"Va? Hur kan det första du gjorde när du kom hit inte varit att bara hoppa direkt ner i poolen?"

Jenny drog upp mig ur sängen och puttade fram mig till min garderob.

"Byt om, vi ska bada"

"Va? Nu? men vi, jag.."

"Tyst, vi ska ingenting förutom att inviga eran pool nu"

Jag bara skakade roat på huvudet och drog fram min bikini.

Vi båda bytte om och kollade sen på varandra.

"Vi borde verkligen skaffa matchande navelsmycken" sa Jenny och jag nickade instämmande.

Hon sprang sen ut från mitt rum och ner för trappan.

"Sisten i" ropade hon och jag sprang efter.

"Du tjuvstartade" skrattade jag.

Halvvägs ner för trappan suckade jag och började gå vanligt, hon hade ändå redan hunnit hoppa i.

Jag skrattade lite åt Ryan och Chaz som såg ut som två stora frågetecken där de stod i vardagsrummet och kollade först på mig och sen ut där Jenny var.

Jag gick förbi dem och ut till uterummet där poolen var.

"Jen, jag vet inte om jag vill" sa jag och granskade vattnet.

Jag kände med tårna på vattnet, och det var inte så kallt, men det var inte heller tillräckligt inbjudande att jag bara kunde hoppa i.

"Jo, sluta med dig, hoppa i bara" envisades hon och jag bara skakade på huvudet.

Innan jag hade hunnit tänka var jag under vattenytan och en plötslig chock sköljdes över mig.

När jag kom upp tog jag ett djupt andetag och kollade sen upp på Ryan och Chaz som stod vid poolkanten och skrattade fullt ut.

"Seriöst?"

Jag försökte låta sur, men inte heller jag kunde hålla mig för skratt.

När jag hade stått en stund och vant mig vid vattnet simmade jag och Jenny runt lite, för att sen gå upp.

"Skulle du vilja hämta handdukar till mig och Jenny?" frågade jag och kollade på Chaz som bara nickade.

"Kan du hämta mitt ciggpaket också? det ligger i högra fickan på jeansjackan" sa jag snabbt innan Chaz hade gått in och han svarade med ett lågt jaja.

Bara någon minut senare kom han tillbaka med två handdukar och mitt ciggpaket.

"Tack" sa jag med ett överdrivet leende och la handduken runt mina axlar, tog upp en cigarett ur paketet och höll sen fram paketet till Jenny som också tog en.

Jag tände min och gav sen tändaren till Jenny som gav tillbaka den till mig när även hon tänt sin.

"Ni borde verkligen inte röka, ingen utav er" sa Chaz och skakade på huvudet.

"Det är mycket man inte borde göra" svarade Jenny och jag skrattade.

Herregud vad livet var härligt ibland.


Jag och Jenny kände oss lite tjocka den dagen, och vi alla bestämde oss för att vi skulle ha filmkväll med massa godis, läsk och pizza, även fast jag och Jenny ätit kinamat samma dag.

Jenny hade erbjudit sig att åka och köpa allting, men när jag sa att jag inte orkade erbjöd sig Chaz att hänga med henne istället. 

Jag drog på mig en stor tröja och ett par pyjamasbyxor jag inte ens visste att jag hade, för att sen gå ner för trappan och sätta mig i soffan bredvid Ryan.

Jag satte mig rakt ner precis bredvid honom, vilket tydligen inte dög utan han la en arm runt mina axlar och drog in mig i sin famn. Jag lutade huvudet mot hans bröst och stängde mina ögon för en stund.

"Gud, jag är så trött" erkände jag och Ryan drog sin hand över mitt hår.

Jag lyfte upp mitt ansikte så att jag kollade på honom, och han kollade ner mot mig.

Han gav mig sen en lös kyss och hela jag rös till.

Känslan av att vara riktigt trött, tillsammans med Ryans varma famn och hans riktigt mjuka läppar mot mina gav mig något ryck och jag tryckte in mig så långt jag kunde i hans famn.

Jag kände mig lite elak faktiskt. Jag hade sagt till Cameron att jag inte var redo för ett förhållande, och nu satt jag här med Ryan.

Inte för att det jag och Ryan höll på med just nu var väldigt seriöst, vi var mer på g, men vem visste när det kunde bli?

Vi satt länge och kollade på tv bredvid varandra, sa inte direkt något, och jag är ganska säker på att varken jag eller Ryan egentligen koncentrerade oss på vad som var på tv:n, bara njöt av varandras sällskap.

Vi satt så enda tills en nyckel sattes i låste på dörren och jag drog mig själv bort till andra sidan av soffan och la upp benen så att det inte skulle se lika stelt ut.

Bara några sekunder senare kom Chaz och Jenny in i vardagsrummet.

De hade med sig pizza och påsar med massa godis och läsk.

Jag skrattade och skakade lite på huvudet.

Precis som jag kom in i köket för att hämta bestick och glas ringde min mobil.

Jag tog upp den och kollade numret, Cameron.

"Hej" sa jag och log lite. Jag hade inte pratat med honom sen skolavslutningen.

"Hej, vad gör du?" frågade han och jag öppnade skåpet för att ta ut glas.

"Inte så mycket just nu, ska äta pizza och kolla på film med några vänner och så"

"Okej, jag tänkte iallafall höra om du ville träffas imorgon eller så?"

"Ja, det vill jag verkligen, och om du har tid får vi träffas lite mer innan nästa vecka, jag ska åka till Kalifornien då"

"Jaha, då måste vi verkligen träffas och säga hej då och så"

Jag nickade, ganska medveten om att han inte kunde se det, och kollade ut lite genom dörren från köket till vardagsrummet där Chaz ropade på mig.

"Okej, men kom hem till mig imorgon när du känner för det, är hemma hela dagen" sa jag sen.

"Okej, men vi ses imorgon då"
"Ja det gör vi, puss"

Jag la på, tog med mig bestick och glas in till vardagsrummet och satte mig i soffan mellan Jenny och Chaz.

"Vem var det?" frågade Jenny och jag hällde upp dricka i mitt glas.

"Det var Cam" sa jag och hon nickade lite.

Av Elin - 28 mars 2014 23:00

 

"Nej, men seriöst, så jag trillade ner för trappan"

Ryan avslutade sin mening och jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket.

Allting hade slutat med att vi struntade i filmen som var på tv:n och pratade om roliga och pinsamma saker som hänt oss.

"Kan du skicka popcornen?" frågade jag sen, och bara några sekunder senare fick jag en näve pocorn på mig och jag kollade förvånat upp på Ryan som satt och skrattade.

Jag höjde ögonbrynen och tog upp några popcorn och kastade tillbaka dem.

Vi började kasta popcorn fram och tillbaka på varandra.
Jag tog en hand full med popcorn, reste mig upp med en kudde i handen och gick runt soffan.

Ryan reste sig också upp och började kasta ännu mer popcorn på mig. Jag kastade tillbaka och vi skrattade.
Vi sprang runt soffan en stund, popcorn flygandes över hela rummet.

På något sätt snubblade jag, och ännu konstigare drog jag med mig Ryan ner på golvet.

Han landade på mig och vi blev helt tysta, bara kollade på varandra.

Hans hand fördes sakta till mitt ansikte och drog bort håret från mitt ansikte och satte det bakom mitt öra.

Han förde sitt ansikte närmare mitt, stannade bara några centimeter ifrån.

Vi kollade på varandra en stund till, innan jag sen slöt mellanrummet mellan våra läppar.

Vi avbröt inte kyssen förrän vi båda behövde ta luft.

Vi kollade på varandra återigen och jag log mot honom, vilket han besvarade med ett eget leende.

Han reste sig sen upp och sträckte sen ut en hand för att hjälpa mig.

"Jag borde städa här" sa jag sen och kollade runt i vardagsrummet där allting var en enda röra.

"Jag hjälper dig" sa Ryan och log mot mig.


När jag vaknade på tisdagen låg Ryan på soffan i mitt rum och sov. Jag hade nästan glömt av att han inte åkte hem igår.

Jag reste mig upp och drog på mig ett par stora mjukisbyxor som egentligen var Chaz och drog sen på mig en kofta över min t-shirt.

Jag stängde försiktigt dörren efter mig när jag gick ut, så att inte Ryan skulle vakna.

När jag kom ner var det ingen hemma, förutom Kevin som satt i soffan och kollade på tv.

Konstigt att han inte hade väckt mig.

"Hej pluttis, vad kollar du på?" frågade jag och kollade på skärmen där en täcknad serie var på.

Kevin bara ryckte på axlarna och log mot mig.

"Vill du ha frukost?" frågade jag och han nickade exalterat. "Kom då" 

Jag lyfte upp honom och tog med honom in i köket. 

Konstigt nog var klockan bara åtta, och jag och Ryan hade nog inte somnat innan tre eller fyra. 

Jag plockade fram lite frukost och började bre en macka till Kevin. 


När jag en stund senare satt i soffan och Kevin var inne på sitt rum och lekte kom Ryan ner för trappan. 

Hans hår stod lite åt alla håll och han såg väldigt trött ut. 

"Hej" sa han och jag skrattade lite åt hans djupa morgonröst. 

"Hej" svarade jag.

Han satte sig bredvid mig och la en arm runt mina axlar.

Jag log lite och kollade tillbaka mot tv:n.

Bara en stund senare ringde min mobil och jag ryckte till lite, oberedd på det.

Ryan skrattade lite och jag lutade mig fram för att ta min mobil som låg på bordet. Jenny.

"Hej babe"

"Hej, jag tänkte bara stressa upp dig lite och säga att mitt plan landar om en timme så du vet det och kan hämta mig där"

Jag kollade chockat på klockan och såg att den var tio.

"Shit vad kul" sa jag bara exalterat och Jenny skrattade lite.

"Men var där då, puss, älskar dig"

Vi la på och jag reste mig snabbt upp.

"Har du din bil här?" frågade jag och kollade på Ryan som nickade.

"Bra, då får jag låna den och hämta Jenny på flygplatsen, om det inte gör något kan väl du stanna kvar här och passa Kevin?" sa jag medans jag skyndade mig upp för trappan och in till mitt badrum.

Jag sminkade mig snabbt, drog på mig ett par jeans, en tröja och drog på mig ett par skor.

Jag skyndade mig sen ner för trappan igen och la ner alla mina saker i min väska.

 Jag drog på mig min jeansjacka och kollade sen upp på Ryan där han stod lutad mot dörrkarmen till köket.

"Tack för att du passar Kevin" sa jag och Ryan log.

"Det är lugnt"

Han räckte fram bilnycklarna. När jag skulla ta dem tog han tag i min arm och drog in mig i en kyss.

"Inte nu, jag har bråttom" sa jag med ett skratt.
Jag sa sen hej då och gick ut till bilen som stod parkerad utanför.


Jag stod länge på flygplatsen utan att se en skymt utav Jenny, men tillslut kom hon gående bland alla människor och jag vinkade häftigt mot henne.

Hon skrattade och vinkade tillbaka. När hon kom fram till mig kramade vi om varandra länge.

Vi stod där i säkert närmare femton minuter och bara kramade varandra.

"Jag har saknat dig jätte mycket" sa hon och jag log.

"Jag har saknat dig med"

Vi gick tillsammans mot utgången och jag hjälpte henne bära.

Vi pratade mycket i bilen på väg hem till mig, om verkligen allting.

"Mamma sa att vi kan åka till sommarstugan när vi vill från och med nästa vecka" sa Jenny och jag nickade med ett leende.

"Det känns som att ni har börjat prata lite mer nu?" sa jag, men det kom ut mer som en fråga.

Jenny nickade med ett lätt leende.

"Ja. Jag tror aldrig jag kommer förlåta henne för att hon lämnade mig med pappa, men jag är beredd på att försöka igen" svarade hon och jag nickade.

"Vi åker hem till mig och hämtar Kevin, sen får Ryan köra oss till Mark så kan vi snacka med mamma och så" sa jag och Jenny nickade, för att sen kolla på mig.

"Vem är Ryan?" frågade hon sen med ett flin och mina kinder blev synligt röda.

"Ingen, bara Chaz kompis" svarade jag och Jenny skrattade lite.

"Är du säker på att han bara är Chaz kompis?"

Jag bara skrattade nervöst och släppte inte blicken från vägen.


"Hej" sa jag högt när jag och Jenny kom in.

"Herregud, vad fint det är" sa hon och kollade runt.

"Och jävligt stort" la hon sen till och jag skrattade lite.

Ryan kom ut från Kevins rum och log mot Jenny.

"Ryan" sa han och Jenny log.

"Jenny" svarade hon och Ryan nickade.

Jenny försvann in i Kevins rum för att hälsa på honom och jag tog tillfället till att gå fram till Ryan.

Han la sina händer om min midja och vi kysste varandra tyst.

"Har du lust att köra oss till Mark? jag tror mamma är där" frågade jag log mot Ryan.

"Visst" sa han och log tillbaka.

Vi kysste varandra igen och drog sen snabbt ifrån varandra och jag ställde mig en bit bort när jag hörde Jenny komma ut från rummet igen.

"Nehe, ska vi åka eller?" sa jag bara och hjälpte Kevin på med skor och jacka.

I bilen var vi mest tysta, men jag kunde se i ögonvrån hur Jennys blick vandrade mellan mig och Ryan, och det kändes som att mina kinder skulle börja brinna.

"Hej" sa jag högt när vi kom hem till Mark.

Mamma och Mark satt i köket och drack kaffe, och mamma lyste upp när Jenny kom in i köket.

"Hej gumman, hur mår du nu?" frågade hon och reste sig upp för att krama henne.

"Jo, det blir bättre" svarade Jenny och mamma nickade.

Mamma kollade sen på mig och suckade lite.

"Du, förlåt, jag menade inte att vara så arg på dig igår, jag var bara stressad och trött. Det är klart att ni får hitta på saker hela sommarlovet om ni vill, jag förstår" sa hon och kramade om mig.

"Tack mamma" sa jag sen och hon log mot mig för att sen pussa mig på pannan.

När vi hade släppt varandra drog jag med mig Jenny upp för trappan till Chaz rum, dit Ryan redan gått.

När vi kom in satt de och spelade tv spel.

"Hej" sa jag och puttade igen dörren efter oss. Chaz kollade upp och log, först mot mig och sen mot Jenny.

"Hej, du måste vara Jenny" sa han och Jenny nickade.

"Chaz" sa han och hon nickade igen.

Vi satt en stund i deras rum och kollade lite när de spelade, men mestadels pratade vi bara.

"Hej" sa mamma och kom in i Chaz rum. "Jag tänkte bara säga att jag och Mark åker iväg på några ärenden innan vi börjar jobba. Vi kör Kevin till Marks mamma, och om det är något får du väl höra av dig till Parker" 

Jag nickade och hon log mot mig. 

"Jo, och jag lämnar mina bilnycklar på bänken där nere, det skulle vara jätte gulligt av dig om du kunde köra hem den sen" 

Jag nickade återigen och hon gav mig ett till leende innan hon sen lämnade rummet igen. 

"Jag har saknat din mamma, hon är så skön" sa Jenny och skrattade. 

"Det är hon ju inte, hon är skitjobbig" sa jag tillbaka och Jenny skakade skrattandes på huvudet. 

"Nej, din mamma är ju cool" 

Vi skrattade lite och vände oss sen mot killarna som bara skakade roat på huvudet. 

"Jag är hungrig" sa jag sen kollade runt på de andra. 

"Jag med" sa Jenny och jag nickade. 

"Kinesiskt eller pizza?" frågade jag och kollade på Jenny som funderade en stund.

"Jag vet inte, vi funderar på vägen"

Jag nickade och vände min blick mot Chaz och Ryan.

"Ska ni ha något?"

Båda bara skakade på huvudet och jag ryckte på axlarna.

"Okej, men vi ses sen då"

Jag och Jenny reste på oss, gick ut från rummet och sen ner för trappan.

Innan vi körde där ifrån lutade vi oss mot staketet och jag tog upp en cigarett ur mitt paket.

"Vad är det mellan dig och Ryan egentligen?" frågade Jenny och jag tog ett bloss.

Jag försökte att inte verka nervös, och hoppades att jag inte var röd som en tomat i ansiktet.

"Det är ingenting mellan oss" sa jag bara och tog ett till bloss direkt efter meningen för att slippa bli lika generad.

Jenny bara bitch-blickade mig och skrattade.

"Helt ärligt?"

"Ja, helt ärligt" sa jag och höll fram ciggen till Jenny som tog den och förde den mot sin mun.

"Du borde egentligen inte röka när du precis vaknat ur en koma" sa jag sen tyst när vi satte oss i bilen och Jenny bara ryckte på axlarna.

Det kändes inte bra att ljuga för Jenny. Hade det varit som förr, innan jag flyttade, i skolan, då hade jag berättat med en gång, precis som jag gjorde med mig och Ashton.

Av Elin - 27 mars 2014 17:30

 

"Vilka är det vi ska träffa?" frågade jag och Chaz ryckte lite på axlarna.

"Jag vet inte riktigt, Ryan, Chris och Mitch typ" sa han och jag nickade.

"Fryser du inte?" frågade han sen och jag nickade.

Jag hade fortfarande bara på mig mina shorts, min stickade tröja och mina converse, bara att jag dragit på mig en tunn skinnjacka.

"Du skulle bytt kläder innan vi stack" fortsatte han sen och jag nickade igen.

"Ja, jag vet, men jag tänkte inte på det"

Vi fortsatte gå en stund innan jag sen såg Ryan stå en bit längre bort.

Han vinkade mot oss och både Chaz och jag vinkade tillbaka.


När vi hade stått en stund och pratat och så ringde min telefon, Jenny.

"Hej Jen"

"Hej girl, vet du vad som nyss hände?"
"Nej, vadå?"

"Jag satt ensam hemma, har ingen aning om vart pappa är, han har inte varit hemma på hela tiden jag varit här, men iallafall så kom mamma hit"

"Jaha, vad sa hon då?"

"Nej, jag blev jätte arg på henne för att hon kommer nu efter allting och så, men hon sa iallafall att hon var jätteledsen, och vet du vad hon gjorde sen?"

"Nej, vadå?"

"Hon gav mig pengar till flyg och allt så att jag kan komma till dig"

Hennes ord var snabba och det var nästan så att jag inte hörde vad hon sa.

"Ärligt?" frågade jag exalterat.

"Jaa, fan vad sommaren kommer gå fort detta året, allt det som vi måste hitta på"

"Ja, verkligen. Men när tänkte du komma?"

"Jag vet inte, jag tänkte fråga dig när det passar"

"När som helst, bara snart"

"Jag kan kolla när det går flyg och så, men jag ringer dig imorgon då"

"Ja, men gör det, puss hej"

Vi la på och jag la ner mobilen i mina ficka.

"Vad sa hon?" frågade Chaz och jag tog upp mitt cigarett paket ur fickan.

"Att hon ska komma hit och så" svarade jag och tände sen min cigarett.

Han nickade och log mot mig.
"Fan vad roligt"

Jag log tillbaka och nickade.

"Förlåt om jag frågar eller så, men vem är det ni pratar om?" frågade Ryan sen och jag skrattade lite.

"Jenny, min bästavän i New York" sa jag och han nickade med ett leende.


Måndag, 18 Juni

Jag slängde mig på min säng, tryckte huvudet hårt mot kudden och skrek in i den.

Fan, den dagen var inte min dag alltså.

Först hade jag bråkat med mamma om att hon inte ville att jag skulle åka bort en massa denna sommaren, även fast jag tydligt hade förklarat för henne redan innan vi flyttade och även efter att jag och Jenny hade en massa planerat, sen hade hon blivit arg och börjat gapa på mig. Sen när hon hade åkt till jobbet hade Parker kommit och klagat på allting, hur jag och mamma alltid bråkade, hur han tyckte det var så himla jobbigt och sen sa han att jag var tvungen att passa Kevin ikväll för att han skulle hem till en kompis, även fast mamma hade sagt till honom att det var hans tur. Sen drog han och så ringde Ashton minst tio gånger efter det och jag blev bara så jäkla förbannad. Sen kom Chaz, och bara en liten stund senare klagade han på att jag var så himla sur och att han tyckte det var jobbigt, och där tog det bara stopp. 

"Men ursäkta mig för att alla har saker att påpeka med mig, ursäkta mig för att mamma tror att hon kan knuffa mitt liv hit och dit som hon vill och tror att jag bara ska följa henne, ursäkta att jag har passat Kevin varje kväll de senaste tre veckorna och ursäkta mig för att Parker tycker sitt liv är så himla jobbigt för att jag och mamma bråkar och ursäkta mig för att jag blir så jävla förbannad för att Ashton ringer mig hela tiden och krossar mitt hjärta, ursäkta mig för att jag försöker leva" hade jag nästan gapat.

Chaz bara suttit helt tyst i soffan, helt chockad.

Jag brydde mig inte något utan sprang bara raka vägen upp till mitt rum.

Med en lätt knackning på dörren kom Chaz sakta in. Jag såg inte honom, men jag hörde att han var försiktig.

Jag kände att han satte sig på kanten utav sängen och la sin hand på min rygg.

Jag drog mig bort från honom och satte mig upp på andra sidan utav sängen.

När han kollade på mig och såg tårarna i mina ögon såg det nästan ut som att något gick sönder inom honom. Han liksom, ryckte till. 

"Du, jag är ledsen, verkligen jätte ledsen"

Han drog in mig i sin famn mot min vilja och bara höll om mig.

"Det var inte meningen, okej? Jag menade inte det jag sa, snälla du, gråt inte"

Jag lutade huvudet mot hans axel och han drog en hand över mitt hår.

"Jag finns här, vill du prata?" frågade han och jag nickade sakta.
Jag drog mig ur hans famn och satte mig för att kolla på honom.

"Jag bara, det känns som att jag vill prata men det är aldrig några ord som kommer ut" suckade jag och han nickade.

"Ta ett djupt andetag och räkna till tio, och berätta sen om det du tycker känns bäst"

Jag nickade, gjorde som han sa och tänkte efter.

"Jag tror det som är störst och minst på samma gång är det med Ashton. Han ringer och sms:ar hela tiden. Jag svarar aldrig och läser aldrig hans meddelanden, nästan rädd för vad det ska stå. Men det bara känns så jobbigt när han ringer och river ut gamla minnen" sa jag sen och Chaz nickade.

"Ja, jag är ju inte expert på sånt här" sa han efter en stund. "Men du kanske bara ska läsa vad han skriver. Ja, jag vet inte riktigt hur du känner, och du kanske inte mår så bra beroende på vad det står, men jag tror inte du mår bättre över att gå runt varje dag och innerst inne undra vad det är han har att säga"

Jag nickade och tog in varje ord han sa. Han hade faktiskt en poäng. Jag undrade hela tiden vad han faktiskt skulle säga om jag svarade.

"Du gör som du känner för, men det är iallafall mitt tips" fortsatte sen Chaz och jag nickade återigen.

"Okej, vad är det mer som tynger dig?"

"Mamma" började jag och suckade. "Jag har sagt till mamma hela vintern att jag och Jenny har en massa planer i sommar, vi har pratat om allting, planerat och allting, och imorse sa hon bara att hon inte går med på det längre. Och sen började hon bara gapa på mig för att jag blev arg och sa emot"

Chaz tog in mina ord och funderade en stund.

"Okej, du kanske ska prata med henne?" började han. "Jag menar, om du och Jenny nu har planerat en massa saker som ni ska göra och din mamma nu helt plötsligt säger att du inte får det längre kanske det blir bättre om du pratar med henne om det"

"Men vad ska jag säga? Hon kommer bara bli mer arg på mig om jag tar upp det igen" suckade jag och Chaz nickade.

"Förklara för henne att du vill prata utan att hon avbryter dig. Säg hur du känner, ni kommer säkert på något tillsammans"

Jag nickade igen innan Chaz började prata igen.

"Var det något mer nu då?"

"Parker. Han har inte passat Kevin någonting sen vi flyttade hit, förutom i början när han faktiskt inte hade några vänner. Jag har passat honom exakt varje kväll i tre veckor, så mamma bestämde att det var hans tur ikväll, men sen bara kommer han och säger att jag får göra det för att han ska till en kompis"

Jag gjorde en förtvivlad gest med armarna och Chaz skrattade lite.

"Men du, vill du hitta på något ikväll så kan vi hitta någon som kan passa honom, okej? Det löser sig"

Jag nickade lite och log.

"Tack Chaz, allt du gör för mig betyder jätte mycket"

Jag kramade om honom och han log.

"Det är det minsta jag kan göra"

Vi log mot varandra en stund innan han sen började prata igen.

"Nu när jag har varit en liten problemguru kanske vi kan gå ner och se om ni har något att äta, för jag är skit hungrig"

Jag skrattade lite och nickade roat.

"Självklart"


En timma senare, klockan fem, stod jag i mitt badrum med en handduk virad runt kroppen och en annan runt mitt hår.

Chaz och jag skulle äta pizza och kolla bio ikväll, bara vi två.

Jag kollade mig i spegeln en stund, innan jag sen sminkade mig och gick in till mitt rum för att dra på mig en tröja, ett par shorts, en kofta och ett par skor. 

Jag gick in till badrummet igen, blåste mitt hår och lät det sen hänga naturligt. 

Jag la sen ner alla mina saker i min väska och tog med den ner för trappan och ställde den i hallen. 

Chaz satt i vardagsrummet och pratade med någon i telefon när jag sällskapade honom i soffan. 

Bara några sekunder senare la han på och log mot mig. 

"Hej" sa han och jag skrattade lite förvånat. 

"Hej" 

"Ryan sa att han kunde passa Kevin ikväll" sa han sen och jag höjde ögonbrynen.

"Är han helt säker på det då?" frågade jag och Chaz nickade.


En stund senare stod jag och Chaz i hallen och pratade med Ryan som precis kommit.

"Tack så jätte mycket Ryan för att du ställer upp" sa jag och log tacksamt mot honom.

Han bara skakade på huvudet och skrattade.

"Det är ingen fara, jag gillar Kevin" sa han och jag log och nickade.

Jag kramade honom för att sen öppna dörren och låsa den efter mig när Chaz också kommit ut.


Klockan var runt halv tio när jag kom hem igen.

Chaz hade dragit hem till sig och jag gick själv den korta biten från hans hus till mitt.

Det var ganska kallt, då jag bara hade på mig shorts så att benen var helt bara.

När jag låste upp dörren och gick in var det mörkt överallt förutom så blixtar av ljus som kom från vardagsrummet där tv:n var på.

"Hej" sa jag högt när jag ställt ner väskan och låst dörren.

"Hallå" fick jag ett svar från vardagsrummet.

Jag gick in genom hallen och ställde mig i dörröppningen till vardagsrummet.

Ryan kollade upp på mig från soffan och log sen.

"Hur var det?" frågade han och jag log.

"Det var jätte roligt, och filmen var jättebra"

Han nickade och log mot mig igen.

"Tack igen, jag menar det verkligen. Jag är jätte glad för att du ställde upp" sa jag sen och Ryan bara ställde sig upp och gick fram till mig.

"Det var verkligen ingenting, okej? Vi hade jätte roligt, och Kevin är nog den snällaste ungen jag träffat" sa han och jag log mot honom.

Ryan följde sen med mig ut till baksidan där vi satte oss ner på varsin stol och jag tände en cigarett.

Vi satt där en stund, sa inte direkt så mycket, bara var tysta. 

"Måste du gå med en gång? Kan vi inte kolla på en film tillsammans eller något?" frågade jag sen och avbröt tystnaden. 

Ryan kollade upp på mig en stund och nickade sen. 

"Visst" 

Jag nickade tillbaka och tog ett sista bloss på min cigg innan jag fimpade den. 

Jag kände inte alls för att vara ensam då, vet inte riktigt varför. 

Vi gick iallafall in och satte oss i soffan. Vi diskuterade en stund om vad vi skulle kolla på för film, vilket tog ett tag för ingen av oss ville välja.

När vi, efter många om och men, hade vi valt film och jag gick in i köket för att poppa popcorn.

Av Elin - 15 mars 2014 21:00

 

Allting hade gått så fort, timman jag hade suttit inne i Jennys rum och gråtit av lycka kändes bara som några minuter.

Bara en kort stund efter det stod jag nere vid parkeringen och rökte.

Plötsligt kände jag en klapp på axeln och när jag vände mig om stod Chaz där.

Han såg stressad ut och kollade oroat på mig.

Han hann inte säga något innan jag slänge mig i hans famn.

Jag kunde inte stoppa tårarna denna gången heller utan de bara kom, som en flod.

Chaz antog nog att jag var ledsen, för han spände sig och drog ut mig från sig med en orolig blick.

Men när han såg att jag log mot honom kollade han frågande på mig.

"Kan du berätta vad fan det är som händer?" frågade han sen och jag skrattade med tårar i ögonen.

"Hon lever, hon är här, hon är vaken"

Chaz kollade på mig med stora ögon och det tog ett tag för honom att processa vad det var jag just sa.

"Va? är du seriös?"

När jag nickade drog han snabbt in mig i sin famn igen.

När vi hade stått där ett tag och vi drog bort oss från varandra var hans ögon blanka och jag log lite.

Han hade aldrig träffat Jenny, men ändå grät han, bara för att han kände av mina känslor och min lycka.

"Fattar du eller? Det var meningen att jag skulle vara här, det var meningen att jag skulle vara där just då"


Allting gick så fort efter det. Mamma hade tagit ledigt för både mig och Chaz veckan därpå också.

Jenny var tvungen att stanna kvar på sjukhuset några dagar för observation, och jag hade spenderat all tid jag kunde där med henne.

Första gången vi träffades efter hon vaknade satt vi i flera timmar och höll om varandra och bara grät.

På onsdagen veckan därefter fick hon åka hem från sjukhuset.

Hon skulle gå på lite sjukgymnastik ett tag, på grund av att hennes muskler hade försjunkit utav all tid hon inte rört på sig.

Det första vi gjorde när vi kom ut från sjukhuset var att åka och äta pizza.

Jenny sa att hon egentligen inte kände sig hungrig, men åt ändå, vem kunde motstå en pizza efter så lång tid egentligen?

"Det här är nog den godaste pizzan jag någonsin ätit" sa hon och jag skrattade lite.

"Det är helt sjukt, har jag verkligen legat i koma? helt sjukt att jag vaknade"

Efter det tog vi en lång skön promenad tillbaka till hotellet.

När vi kom till mitt hotellrum slängde vi oss på min säng, la oss under täcket och höll om varandra.

"För att ha sovit så länge känner jag mig sjukt trött" sa hon och vi skrattade lite. 

Vi var tysta en stund, och jag njöt allt jag kunde av att ha henne där. 

"Jag har saknat dig så" sa jag sen och öppnade mina stängda ögon för att kolla på henne. 

Det kändes så otroligt konstigt, även fast jag var den lyckligaste människan på jorden.

Jenny, min bästavän, som hade legat i koma i flera månader låg där bredvid mig helt vaken. Hon kunde inte använda sina muskler riktigt än, men förövrigt var hon helt frisk. Det var helt sjukt, helt jävla sjukt. 


Måndag, 28 maj

När jag kom till skolan var jag glad. Allting hade gått så jävla snabbt, och nu stod jag där igen, vid mitt skåp, lyckligare än någonsin.

När jag kände en klapp på axeln och vände mig om för att möta Camerons blick slängde jag mina armar runt honom innan han hunnit säga någonting.

"Oj, här var man glad" sa han med ett skratt.

När jag drog mig ut från hans armar hade jag tårar i ögonen, precis som jag hade när jag berättade för Chaz.

"Men vad är det?" frågade han och jag skrattade under mina tårar.

"Jenny, jag.. hon"

Jag kunde inte riktigt prata, och det behövde jag inte heller, Cameron förstod.

"Herregud, det är ju toppen" sa han och kramade mig igen.

Jag log och nickade.

Jag kramade honom igen, men höll kvar den här gången.

"Förlåt" viskade jag och han kollade oroligt på mig.

"För vadå?"

"För att jag puttat undan dig och knappt pratat med dig, inte svarat på dina samtal eller sms, jag vet inte riktigt vad som hände. Jag bara.."

Jag skakade lite på huvudet och kollade ner lite på golvet.

Cameron tog mjukt tag om min haka och lyfte upp mitt huvud så att jag skulle kolla på honom.

"Du har ingenting att vara ledsen över, okej? Jag förstår att du har haft det tufft, det är helt okej"

Jag log mot honom och han drog in mig i ännu en kram.

Denna gången släppte vi inte på ett bra tag. Till och med när klockan hade ringt in och vi stod helt ensamma mitt i korridoren stod vi kvar.

Det kändes bra. Jag var helt varm inombords och min mage pirrade till.

Det kändes så bra att ha honom där, jag visste verkligen att han fanns där för mig, och om det någonsin var något förstod han.


Onsdag, 13 Juni

När klockan ringde klockan halv åtta var jag uppe ur sängen snabbare än vad jag hunnit tänka.

Jag skyndade mig in i duschen och var nästan lika snabb ut, drog på mig underkläder och en handduk, sminkade mig och blåste mitt hår, för att sen gå till mitt rum och dra på mig klänningen som Jenny valt åt mig.

Jag gick sen in i badrummet igen och lockade mitt hår.

Jag la ner alla mina saker i min väska och sprang sen ner för trappan och in i köket där mamma, Mark, Kevin och Parker satt.

Parker såg inte alls lika glad och pigg ut som jag kände mig.

"Godmorgon älskling" sa mamma och log mot mig.

"Godmorgon" sa jag och log brett mot henne.

"Glad idag?" frågade hon och jag nickade ivrigt.

"Såklart"

Jag tog en drickyoghurt och satte mig sen vid köksbordet.

Bara några minuter senare kom Chaz in i köket. Han var uppklädd och hade fixat till sitt hår extra mycket idag.

Jag log mot honom och han log tillbaka.
När vi någon timme senare lämnade huset för att gå till bilen var det lite kallt om benen, men det var det värt.


Någon timme senare var skolavslutningen över, äntligen sommarlov.

"Vi hade tänkt att vi skulle hem till Mark och äta nu" sa mamma sen och log mot mig och Chaz.

Vi båda nickade.

"Kan inte vi bara få låna din bil sålänge så att jag kan åka hem snabbt och byta lite kläder bara?" frågade jag och mamma kollade på Mark.

"Ja, varför inte?" frågade han och ryckte lite på axlarna.

"Okej, men vi ses om en liten stund" sa jag sen, tog mammas bilnycklar och drog med mig Chaz till hennes bil.


"Men, vad tycker du jag ska ha på mig?" frågade jag och kollade bort mot Chaz som låg på min säng och spelade spel på sin mobil.

Han kollade lite på kläderna jag tagit fram.

"Shorts nu? du tror inte det kan bli lite kallt?" frågade han och jag suckade.

"Vet du, jag har nästan en hel garderob full med sommarkläder, då tänker jag använda dem också"

"Jaja, ta den stickade tröjan och de rosa shortsen då" sa han och ryckte lite på sina axlar.

Jag nickade, tog med kläderna till badrummet, bytte om och gick sen in i mitt rum igen.

"Kom nu då" sa jag när jag knytit mina vita converse.

När vi kom hem till Chaz satt mamma, Mark, Kevin och Parker i vardagsrummet och kollade på tv.

"Hej" sa jag och Chaz samtidigt och satte oss ner i soffan bredvid de andra.

"Hej" sa mamma och log mot oss. "Vi orkade inte laga mat idag så vi beställde kinamat"

"Vad gott" sa Chaz och jag skrattade lite, för att sen nicka.


"Heej världens bästa" sa jag när Jenny hade svarat.

"Hej Tiff" svarade hon och jag log.

"Hur mår du?" frågade jag och hon suckade.

"Nej, jag mår inte så bra, jag tror inte jag kommer klara av det här"

Mitt hjärta stannade i nästan fem sekunder innan hon sen började skratta.

"Jag skojade bara med dig, jag mår toppen"

Jag pustade lättat ut och la mitt ansikte i handen.

"Förihelvete Jenny, vad försöker du göra? Jag trodde nästan jag dog där"

"Nej, allting är bra. De säger att jag bara behöver gå på sjukgymnastiken tre gånger till den här veckan och sen är jag nog som vanligt igen. Så vi kan nog absolut hitta på de mesta utav sakerna vi planerat tror jag"
"Fyfan vad roligt, vet du hur glad jag är nu eller? Vet du hur glad jag är nu när jag har dig igen? Du fattar inte hur mitt liv har varit utan dig" sa jag och la mig ner på sängen.

Plötsligt knackade det på min dörr och Chaz kom in.

"Jag ska till stan och träffa några kompisar, ska du med?" frågade han och jag nickade.

"Jag kommer snart" svarade jag och han nickade och stängde dörren till mitt rum igen.

"Vet du, vi får höras mer sen, jag måste gå nu, men jag älskar dig mest av allt, ringer dig senare eller imorgon"

"Okej, men puss, älskar dig med"

Jag la på, reste mig upp, kollade mig lite i spegeln och sprang sen ner för trappan där Chaz stod och väntade på mig.

"Vi går ut en stund" sa Chaz högt och vi gick sen ut.

 

Av Elin - 13 mars 2014 23:30

 

Jag satte mig ner på en bänk med min kaffe från starbucks i handen.

Jag bara satt där en stund, tänkte. Mina tankar snurrade i huvudet men jag kunde inte fokusera på någon av dem.

Hur mycket jag bara ville ge upp, på Jenny och på allt, så fanns den där gnuttan av hopp som inte ville ge med sig.

Kom igen, du klarar detta. Hon kommer vakna och allting kommer bli bra.

Jag blev så frustrerad över att det inte ville släppa, jag orkade inte längre. Hur kunde allting bli bra efter det som hänt?

Mina tankar avbröts av min ringsignal från väskan.

Jag tog upp den och svarade.

"Tiffany"

"Hej, vad händer?"

Det var Cameron. Han lät anfådd.

"Ingenting, själv?"

"Nehe, sitter på bussen"

"Okej"

"Varför var du inte i skolan idag?" frågade han sen och jag lutade mig bakåt.

"Jag orkade inte idag bara" svarade jag, och visste att han skulle förstå vad jag menade.

"Okej" svarade han sen och det blev tyst ett tag.

"Vill du träffas?"

Han lät nervös, obekväm, som att han egentligen inte ville träffa mig själv.

Jag förstod, vi hade kysst varandra och vi hade inte pratat så mycket efter det. Bara ett hej när vi såg varandra i skolan.

"Visst" sa jag sen.

Vi bestämde att vi skulle träffas hemma hos mig om en stund, sa hej då och la på.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det där med kyssen, och jag visste verkligen inte hur Cameron tog det.

För mig betydde den verkligen jätte mycket, men jag var inte redo för att ha ett fast förhållande eller något än, det var lite för tidigt. Jag hoppades verkligen att han skulle förstå det, och helst hoppades jag på att han kände samma sak.


När han kom hem till mig satt vi bara på min säng en stund.

Luften kändes kvav på något sätt, som att ingen av oss vågade ta första ordet, rädda för att den andra skulle tycka helt annat.

Det var stelt mellan oss, men vad hade jag väntat mig.

"Okej. Jag är inte riktigt säker på vad som hände i fredags, mellan oss, men jag vet inte riktigt. Vi är inte en grej va? eller, jag menar ingenting nu men jag letar inte efter ett förhållande" sa sen Cameron snabbt och en lättnad spred sig i min mage.

Med en lättad suck kramade jag om Cameron och log mot honom.

"Tack! Jag var så rädd för att du skulle tycka annorlunda, men vad skönt att vi tycker likadant" sa jag sen och ett snett leende la sig över hans mun.

Nu kändes det mycket bättre, verkligen.


Måndag, 14 maj

Det var bara en dryg månad kvar till sommarlovet.

Jag längtade verkligen, men det var en tung känsla som tryckte i min mage som en tung sten i vatten.

Hade inte ett mirakel hänt innan dess skulle jag vara tvungen att spendera mitt första sommarlov utan min bästavän.

Vi hade planerat så mycket.

Resa till London, hon skulle hälsa på mig, vi skulle spendera tid i hennes föräldrars sommarstuga i Kaliforninen.

Det gjorde vi varje sommar, var i hennes stuga. Förra året var första året vi fick vara där själva.

Vi hade planerat en massa saker vi skulle göra där, fira min födelsedag, även njuta av vädret.

Minnena fick mig att le, samtidigt som tårarna började bildas i mina ögon.

Jag satte mig upp i sängen och kollade klockan. 11.15

Idag var en sån där jobbig dag då jag inte orkade gå till skolan, jag ville helst bara stanna i min säng och inte göra någonting.

När jag satte nere i köket med mamma var det tyst, vi sa inte så mycket. Det brukade vi inte göra, men detta var en annorlunda tystnad.

Allting hade blivit sämre de senaste veckorna, allting hade blivit jätte konstigt. Mellan mig och henne, och mellan mig och alla.

Tillslut kollade jag upp på henne och suckade.

"Jag vill åka till New York, till Jenny"

Hon kollade sakta upp på mig. Hon var tyst en stund innan hon nickade.

"Jag kan ta ledigt för dig resten av veckan så kan du åka dit ett tag och så" sa hon och jag nickade.


Och så blev det. På tisdagen satt jag och Chaz på ett flyg påväg till New York.

Största delen utav resan satt jag bara med huvudet på Chaz axel och musik i öronen.

Direkt när planet landat och vi fått våra väskor tog vi en taxi till hotellet, lämnade våra väskor och åkte sen vidare till sjukhuset där Jenny låg.

Vi satt en stund i väntrummet innan vi kunde gå in i rummet.

Väl inne kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, de bara forsade ner för mina kinder.

Det kändes så otroligt overkligt. Det hade gått så lång tid, och hon låg fortfarande här, precis likadant som hon gjort när jag lämnat henne för några månader sen.

Ingenting hade änrats, förutom att hon hade blivit lite smalar och väldigt mycket blekare.

Chaz kom fram till mig och drog in mig i sin famn.

Jag tryckte mitt ansikte mot hans bröst och blundade lite.

Han pussade mig på huvudet och drog ena handen genom mitt hår.
"Allting kommer bli bättre"


Torsdag, 18.30

Jag kollade mig i spegeln och drog en hand genom mitt blöta hår.

Det var varmare här än vad det var i Kanada, vilket var rätt skönt.

Jag och Chaz hade bestämt träff i lobbyn, sen skulle vi ta en promenad och njuta utav vädret.

Jag måste erkänna, det var skönt att vara tillbaka. Jag kunde alla gator utan och innan, jag hade bott där hela mitt liv.

Jag drog på mig ett par shorts, en tröja och en kofta, blåste och plattade mitt hår, tog min väska, drog mig ett par converse och gick sen ut ur rummet och fram till hissen.

Jag satt en stund i soffan i lobbyn och väntade på att Chaz skulle komma, och precis som jag skulle ta upp mobilen och ringa honom ställde han sig bredvid soffan och jag reste mig upp.


"Hur mår du?" frågade Chaz efter en stund då jag inte sagt någonting på hela tiden.

"Bra" svarade jag bara med ett snett leende, och kollade sen framåt igen.

Det var en lögn, jag mådde jätte dåligt. Jenny var mitt liv, mitt enda hopp, och allt jag ville var att hon skulle komma tillbaka.

Det enda jag hade gjort denna veckan var att sitta i hennes rum och prata med henne.

Jag pratade om skolan, om vännerna, om det som hänt mellan mig och Cameron, om Chaz, om hur mycket jag saknade henne och att jag ville att hon skulle komma tillbaka.

Vi satte oss ner på en bänk och jag kollade lite äcklat ner på glassen jag hade i min hand.

Jag satt här och åt glass med en av de bästa personerna i världen, och det enda jag kunde tänka på var Jenny.

"Hänger du med tillbaka till hotellet?" frågade Chaz efter en stund och jag skakade på huvudet.

"Nej, jag tror nog jag väntar ett tag"

Han nickade, och drog sen in mig i en kram.

"Det kommer bli bra" började han och reste sig upp. "Jag har på min mobil hela kvällen, det är bara att ringa om det är något, eller om du känner att du behöver sällskap" fortsatte han sen och jag nickade.

"Tack" 

Jag log snett och Chaz log tillbaka. 

"Alltid" 


"Jag saknar dig" 

En ensam tår letade sin väg ner för min kind och jag tog tag om Jennys hand. 

Besökstiden var över för längesen, men jag hade övertalat läkaren att stanna med henne ett tag, jag ville bara prata lite med henne, vara med henne. 

"Dagarna har segat sig fram utan dig, men samtidigt kan jag inte fatta att jag har varit utan dig så länge" 

Jag suckade och drog min kind över hennes hand. 

Plötsligt började hennes EKG pipa högre och jag hoppade ett steg tillbaka. 

Jag kände paniken växa inom mig och jag visste inte vad jag skulle göra. 

Utan att jag märkte det började tårarna välla upp i ögonen och jag tryckte på knappen vid hennes säng för att tillkalla en läkare. Bara någon halvminut senare kom det in en läkare.

Han kollade lite på Jenny och på hennes EKG innan hans ögon vidgades och han bad mig gå ut ur rummet.

Bara sekunder senare kom det fler sjuksköterskor inspringandes i rummet och min hals klumpade ihop sig.

Vad var det egentligen som hände?

Jag måste ha sett helt dum ut. Jag bara stod där mitt i hallen och stirrade på den stängda dörren.

Min hjärna kunde inte ens få fram någon funktion, jag var helt förlamad.

Helt utan någon aning om vad det just var som hände satte jag mig ner på en stol med tårar forsande ner för mina kinder.

Det var som en reflex, de bara kom från ingenstans.

Jag vet inte riktigt hur länge jag satt där, doktorer kom in och utspringandes var femte minut, innan sen någon kom fram till mig.

"Är du en släkting till Ms. Hart?" frågade han och jag både skakade och nickade på huvudet.

Han kollade frågande på mig och jag skakade på huvudet, och nickade sen.

"Ja, eller nej, inte egentligen, men jag är det närmsta hon har just nu" svarade jag sen och han nickade.

"Kom" sa han sen och jag följde efter honom in i rummet.

Jag stirrade lite på Jenny och kollade sen på läkaren.

"Hon sover just nu, men hon var vaken i nästan fem minuter innan"

Orden ekade lite i mitt huvud och det tog mig ett tag att processa vad han just sa.

"Menar du att..?"

"Ja, det är helt otroligt, de flesta brukar inte vakna efter så här lång tid, hon har verkligen haft en ängel med sig" sa han med en nick och jag tror mitt hjärta stannade upp några slag.

"Du kan få vara ensam med henne ett tag" sa han sen och lämnade rummet.

Jag bara stod där en stund, stirrade på henne.

Jag var som paralyserad, kunde inte röra en muskel.

Allting gick så fort efter det, jag vet knappt vad som hände, men plötsligt hade jag slängt mig ner på knä med tårar forsande ner för mina kinder så kraftigt att jag inte kunde se någonting.

Jag tog hennes hand och tryckte den mot mitt ansikte. Var det här verklighet eller drömde jag?

Kunde detta verkligen vara på riktigt, eller var det min fantasi som spelade mig ett spratt?

Jag kunde inte tänka klart, jag kunde knappt tänka över huvudtaget.

Hade mitt liv plötsligt vänts en del efter allt?

Av Elin - 10 mars 2014 20:45

 

"Jag måste gå nu" sa jag och reste mig upp.

"Nej, varför då?" frågade Cameron och jag log lite.

"Jag har planer med Chaz i helgen" svarade jag och han nickade lite och hängde med mig ut i hallen.

Jag drog på mig mina skor och gav honom en kram. Den var otroligt stel och det kändes annorlunda.

"Hej då" sa jag sen och gav honom ett leende för att sen stänga dörren efter mig och börja gå ner längs vägen mot bushållplatsen.


När bussen stannade var klockan halv ett, redan.

Såklart hade ingenting varit med mig. Jag kom precis så att jag hann med bussen, sen började lampan blinka på platsen där jag satte mig, och när jag skulle byta plats bromsade bussen så jag höll på att trilla, och sen var det den bussen som inte gick den vanliga vägen, utan den stannade vid den större vägen utanför vägen in till mitt hus.

Jag suckade och började gå. Som tur var fanns det gatlyktor överallt, och husen var överallt det med, men det var så himla långt att gå, vanligtvis behövde jag bara gå typ hundra meter, och sen kändes det så himla långt när det var så sent och jag bara ville hem och lägga mig. 


När jag kom hem var alla lampor släckta, och först trodde jag inte någon var hemma, men både Chaz och Parkers skor stod där så de båda skulle vara hemma iallafall. 

Jag gick tyst upp för trappan, ifall de sov, och öppnade sakta dörren till mitt rum. 

Jag gick in och stängde den efter mig, för att sen gå fram och lägga min väska på stolen vid mitt skrivbord. 

När jag vände mig om mot sängen höll jag på att få en hjärtattack när jag urskiljde en skepnad på sängen. 

Min hand flög upp till min mun och jag tog ett steg tillbaka in i skrivbordet. 

Kort därefter kom det skratt från sängen och jag tände snabbt skrivbordslampan. Chaz, den jäveln. 

"Helvete Chaz, vad fan håller du på med?" suckade jag och drog en trött hand genom håret. 

Mitt hjärta var uppe i hundraåttio och man kunde nästan se pulsen på min hals. 

Han flinade lite och reste sig upp. 

"Vad i helvete gör du här inne?" frågade jag sen och han ryckte lite på axlarna. 

"Väntade på att du skulle komma hem, antar jag" 

"Vadå, är det något som har hänt?" frågade jag och han skakade tvekande på huvudet. 

Grejen mellan mig och Chaz var att vi hade lärt känna varandra snabbt. 

Att vara två tonåringar i en sån nära ålder och bli tvingade att lära känna varandra gjorde verkligen sitt. Även fast jag är gladast i världen över att vi faktiskt fick chansen att träffa varandra och komma såhär nära var det ju ändå som ett tvång i början. Men saken var den att jag såg med en gång när det var någonting.

"Chaz.." sa jag sakta och sneglade på honom, för att sen gå och sätta mig på sängen och klappa med handen bredvid mig. Han gjorde som jag sa och kom och satte sig bredvid mig.

Först satt vi bara där en stund. Min blick på honom och hans blick i hans knä.

"Det är Ryan" sa han sen och avbröt tystnaden.

Jag kollade frågande på honom när han vände sin blick mot mig och han skakade lite sakta på huvudet.

"Nej, jag vet inte riktigt vad det är som händer mellan oss, men det känns inte bra. I ena stunden är han hur go och snäll som helst och vi hittar på saker, och i andra stunden är han bara sur och beter sig som att han aldrig känt mig. Jag vet bara inte vad det är som händer. Jag vet inte vad det är med honom, och jag har frågat men han svarar bara att det inte är någonting och att han inte fattar vad jag menar, men jag märker ju att det är något, men om han inte säger något kan jag ju inte heller göra något" han skakade oförstående på huvudet och kollade ner i sitt knä igen.

Jag nickade och la en hand om hans.

"Jag förstår, det gör jag verkligen, och det är klart att du inte kan hjälpa honom om han inte säger vad det är han behöver hjälp med. Du kanske bara ska låta det vara ett tag, låta det lägga sig, för om du fortsätter pusha på det och ta det längre drar det ju bara ut dig mer" sa jag och han nickade lite. "Och sen behöver du inte alls göra som jag säger, men det jag råder dig till är att göra det som känns bäst för dig, okej? Ibland är det helt okej att tänka lite extra på sig själv" sa jag och kramade mjukt om hans hand.

Han nickade och jag drog in honom i en kram.

"Det kommer bli bättre" svarade jag och han nickade.


När jag vaknade på måndagen hade jag gärna sovit några timmar till.

Jag suckade och reste mig för att gå in i badrummet. Jag tvättade mitt ansikte, för att sen sminka mig, dra ut flätan jag hade sovit med  ur mitt hår och platta det.

Jag gick sen in i mitt rum igen och fram till min garderob. Jag drog på mig en kjol, en stickad tröja och ett par skor, tog min väska och gick sen ner för trappan.

Jag tog ut en drickyoghurt ur kylen och tog med mig den när jag gick ut för att gå till busshållplatsen.


"Vad händer efter skolan?" frågade Troy när vi satte oss ner vid ett bord i kaffeterian.

"Jag vet inte riktigt, ingenting tror jag" sa jag och han nickade.

"Du skulle inte ha lust att hitta på något?" frågade han och jag nickade.

"Varför inte?" svarade jag och han log mot mig.

När vi suttit en stund och pratat såg jag Chaz komma gående mot oss och satte sig ner bredvid mig.

"Hej" sa han och jag log tillbaka.

"Vad pratar ni om då?" frågade han sen och jag ryckte på axlarna lite.

"Vad som händer efter skolan" svarade jag bara och han nickade.

"Jobbar din mamma sent ikväll?"

"Ja" svarade jag och han nickade återigen.


En stund efter vi slutat satt jag och Troy i en pizzeria och åt.

"Hur kändes det när du flyttade så långt från din hemstad?" frågade Troy efter en stund.

Man kunde inte undgå den slutna oron i hans ögon, och jag förstod att det var något.

"Vadå?" frågade jag tillbaka och han bara ryckte på axlarna.

"Det är bara det, vi ska flytta till Washington och ja, jag har inte berättat det för någon än" sa han sen och kollade ner i sin pizza.

"Men du, är du inte glad över det?" frågade jag och han skakade på huvudet.

"Okej, jag ska berätta en grej. När mamma sa att vi skulle flytta hit, att hon redan hade bestämt sig och tackat ja till jobbet hon fick blev jag riktigt arg och besviken på henne. Jag frågade hur hon kunde göra så när hon visste att jag hade min pojkvän och min bästavän och skolan och allting i new york. Jag förstod sen att det bara var för vårat eget bästa, och jag gick med på det. Det var jobbigt först, men kolla vilka vänner jag fick. Visst saknar jag alla i new york, men man kommer över det, och det finns andra sätt att träffas, det är inte sista gången"

Troy kollade sakta upp på mig med ett snett leende på sina läppar.

"Så, du tror det kommer gå bra ändå?" frågade han och jag nickade.

"Självklart. Och så ligger det ju inte så långt från new york så vi kan alltid träffas när jag är där" fortsatte jag och han log lite bredare.

"Seså, tänk inte på det nu, det ordnar sig. Det kommer bli bra, det lovar jag"

Han log mot mig och jag log tillbaka.

"Tack Tiff, verkligen"


En stund senare var vi hemma hos Troy.

Det var ingen hemma just då, men han sa att hans syster skulle komma hem en stund senare.

Vi gjorde inte direkt någonting, vi bara satt och snackade en stund, om allt och ingenting.

Det blev tyst mellan oss ett tag, så jag tog tiden till att tänka.

Allting kändes så otroligt overkligt när man väl tänkte på det. Mitt liv hade verkligen förvandlats till ett helvete på så kort tid, det var helt sjukt.

Och jag som först var arg för att jag var tvungen att flytta hit, det var ingenting jämfört med allting som hänt efteråt.


På bussen hem var det tyst, som vanligt här omkring. Inte ens radion var på. 

Jag gick av flera hållplatser tidigare än vad jag brukade göra, bara för att jag inte ville hem riktigt än. 

Klockan var redan tio och det var mörkt ute. Det kändes inte alls som natt, det var ovanligt varmt ute, speciellt för att vara natt, och det var ett mörker som att en skugga lagt sig över solen som ett skynke.

Jag gick sakta, granskade alla hus, alla gatlyktor, alla stenar och löv på marken. Det var tomt överallt, lyste knappt några lampor i husen.

När jag nästan var hemma stannade jag vid en tom lekplats.

Jag satte mig på en gunga och satte lite fart med fötterna. Jag drog in djupt i mina lungor och kollade ner på mina fötter.

Jag brukade inte tänka så mycket på allt som hänt, men just nu kändes det verkligen att jag inte bara kunde putta undan det.

Det satt fast som huden på min kropp, det försvann inte bara sådär, jag kunde inte bara ta bort det.

Alla mina tankar snurrade runt i huvudet i en stor enda röra.

Jag kunde bara inte sluta tänka på Jenny, att det skulle krävas ett mirakel för att hon skulle vakna igen, det var helt sjukt.

Det var 99 procents chans att vi aldrig skulle få träffas igen, och endast en liten procent kvar till hoppet, lyckan.

Att tänka på det drog ner hela mitt hjärta till magen och fick mig att vilja spy.

Fuck, fuck, fuck.


När jag kom hem var klockan närmare ett, mamma hade redan kommit hem.

Jag gjorde inget täcken på att jag var hemma, sa inte hej eller drog igen dörren hårt, istället torkade jag bara bort de salta tårarna som runnit ner för mina kinder och drog av mig min jacka.

Med tysta steg smög jag upp för trappan och gick in på mitt rum.

Jag tvättade inte bort sminket, borstade inte tänderna, jag bytte inte ens kläder. Jag bara la mig ner i min säng och drog täcket upp till min haka.

Jag var så trött på det där, jag var så trött på allting.


När jag vaknade på tisdagen var klockan elva. Först började mitt hjärta bulta för att jag visste att jag redan hade börjat, men sen suckade jag och la mitt huvud på kudden igen.
Jag orkade inte ens bry mig. Jag bara reste mig sakta och gick ner för trappan till köket där mamma satt med en tidning i ena handen och en kopp kaffe i den andra.

"Godmorgon hjärtat" sa hon med en snabb blick på mig, innan hon sen vände tillbaka huvudet mot tidningen.

"Varför väckte du mig inte?" frågade jag bara och satte mig ner mittemot henne.

"Jag hörde dig inatt, jag tyckte inte du behövde det idag" sa mamma och jag nickade, för att sen hälla upp lite juice till mig i ett glas.


Det enda jag gjorde när jag suttit i köket en stund och druckit upp min juice, var att dra av mig mina kläder och dra på mig en stor stickad tröja, ett par jeans och ett par skor för att sen sätta upp mitt hår, ta min väska och ge ner för trappan.

"Jag går ut en stund" sa jag högt ohc jag väntade inte på svar utan bara stängde dörren efter mig.

Presentation


Tiffany Rhode är sexton år och bor tillsammans med sin mamma och sina två bröder i centrala New York. När Tiffanys mamma bestämmer sig för att packa väskorna och ta det där jobbet i Kanada tar hennes liv en helvändning, men till det bättre eller sämre?

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards