"Vilka är det vi ska träffa?" frågade jag och Chaz ryckte lite på axlarna.

"Jag vet inte riktigt, Ryan, Chris och Mitch typ" sa han och jag nickade.

"Fryser du inte?" frågade han sen och jag nickade.

Jag hade fortfarande bara på mig mina shorts, min stickade tröja och mina converse, bara att jag dragit på mig en tunn skinnjacka.

"Du skulle bytt kläder innan vi stack" fortsatte han sen och jag nickade igen.

"Ja, jag vet, men jag tänkte inte på det"

Vi fortsatte gå en stund innan jag sen såg Ryan stå en bit längre bort.

Han vinkade mot oss och både Chaz och jag vinkade tillbaka.

När vi hade stått en stund och pratat och så ringde min telefon, Jenny.

"Hej Jen"

"Hej girl, vet du vad som nyss hände?"
"Nej, vadå?"

"Jag satt ensam hemma, har ingen aning om vart pappa är, han har inte varit hemma på hela tiden jag varit här, men iallafall så kom mamma hit"

"Jaha, vad sa hon då?"

"Nej, jag blev jätte arg på henne för att hon kommer nu efter allting och så, men hon sa iallafall att hon var jätteledsen, och vet du vad hon gjorde sen?"

"Nej, vadå?"

"Hon gav mig pengar till flyg och allt så att jag kan komma till dig"

Hennes ord var snabba och det var nästan så att jag inte hörde vad hon sa.

"Ärligt?" frågade jag exalterat.

"Jaa, fan vad sommaren kommer gå fort detta året, allt det som vi måste hitta på"

"Ja, verkligen. Men när tänkte du komma?"

"Jag vet inte, jag tänkte fråga dig när det passar"

"När som helst, bara snart"

"Jag kan kolla när det går flyg och så, men jag ringer dig imorgon då"

"Ja, men gör det, puss hej"

Vi la på och jag la ner mobilen i mina ficka.

"Vad sa hon?" frågade Chaz och jag tog upp mitt cigarett paket ur fickan.

"Att hon ska komma hit och så" svarade jag och tände sen min cigarett.

Han nickade och log mot mig.
"Fan vad roligt"

Jag log tillbaka och nickade.

"Förlåt om jag frågar eller så, men vem är det ni pratar om?" frågade Ryan sen och jag skrattade lite.

"Jenny, min bästavän i New York" sa jag och han nickade med ett leende.

Måndag, 18 Juni

Jag slängde mig på min säng, tryckte huvudet hårt mot kudden och skrek in i den.

Fan, den dagen var inte min dag alltså.

Först hade jag bråkat med mamma om att hon inte ville att jag skulle åka bort en massa denna sommaren, även fast jag tydligt hade förklarat för henne redan innan vi flyttade och även efter att jag och Jenny hade en massa planerat, sen hade hon blivit arg och börjat gapa på mig. Sen när hon hade åkt till jobbet hade Parker kommit och klagat på allting, hur jag och mamma alltid bråkade, hur han tyckte det var så himla jobbigt och sen sa han att jag var tvungen att passa Kevin ikväll för att han skulle hem till en kompis, även fast mamma hade sagt till honom att det var hans tur. Sen drog han och så ringde Ashton minst tio gånger efter det och jag blev bara så jäkla förbannad. Sen kom Chaz, och bara en liten stund senare klagade han på att jag var så himla sur och att han tyckte det var jobbigt, och där tog det bara stopp. 

"Men ursäkta mig för att alla har saker att påpeka med mig, ursäkta mig för att mamma tror att hon kan knuffa mitt liv hit och dit som hon vill och tror att jag bara ska följa henne, ursäkta att jag har passat Kevin varje kväll de senaste tre veckorna och ursäkta mig för att Parker tycker sitt liv är så himla jobbigt för att jag och mamma bråkar och ursäkta mig för att jag blir så jävla förbannad för att Ashton ringer mig hela tiden och krossar mitt hjärta, ursäkta mig för att jag försöker leva" hade jag nästan gapat.

Chaz bara suttit helt tyst i soffan, helt chockad.

Jag brydde mig inte något utan sprang bara raka vägen upp till mitt rum.

Med en lätt knackning på dörren kom Chaz sakta in. Jag såg inte honom, men jag hörde att han var försiktig.

Jag kände att han satte sig på kanten utav sängen och la sin hand på min rygg.

Jag drog mig bort från honom och satte mig upp på andra sidan utav sängen.

När han kollade på mig och såg tårarna i mina ögon såg det nästan ut som att något gick sönder inom honom. Han liksom, ryckte till. 

"Du, jag är ledsen, verkligen jätte ledsen"

Han drog in mig i sin famn mot min vilja och bara höll om mig.

"Det var inte meningen, okej? Jag menade inte det jag sa, snälla du, gråt inte"

Jag lutade huvudet mot hans axel och han drog en hand över mitt hår.

"Jag finns här, vill du prata?" frågade han och jag nickade sakta.
Jag drog mig ur hans famn och satte mig för att kolla på honom.

"Jag bara, det känns som att jag vill prata men det är aldrig några ord som kommer ut" suckade jag och han nickade.

"Ta ett djupt andetag och räkna till tio, och berätta sen om det du tycker känns bäst"

Jag nickade, gjorde som han sa och tänkte efter.

"Jag tror det som är störst och minst på samma gång är det med Ashton. Han ringer och sms:ar hela tiden. Jag svarar aldrig och läser aldrig hans meddelanden, nästan rädd för vad det ska stå. Men det bara känns så jobbigt när han ringer och river ut gamla minnen" sa jag sen och Chaz nickade.

"Ja, jag är ju inte expert på sånt här" sa han efter en stund. "Men du kanske bara ska läsa vad han skriver. Ja, jag vet inte riktigt hur du känner, och du kanske inte mår så bra beroende på vad det står, men jag tror inte du mår bättre över att gå runt varje dag och innerst inne undra vad det är han har att säga"

Jag nickade och tog in varje ord han sa. Han hade faktiskt en poäng. Jag undrade hela tiden vad han faktiskt skulle säga om jag svarade.

"Du gör som du känner för, men det är iallafall mitt tips" fortsatte sen Chaz och jag nickade återigen.

"Okej, vad är det mer som tynger dig?"

"Mamma" började jag och suckade. "Jag har sagt till mamma hela vintern att jag och Jenny har en massa planer i sommar, vi har pratat om allting, planerat och allting, och imorse sa hon bara att hon inte går med på det längre. Och sen började hon bara gapa på mig för att jag blev arg och sa emot"

Chaz tog in mina ord och funderade en stund.

"Okej, du kanske ska prata med henne?" började han. "Jag menar, om du och Jenny nu har planerat en massa saker som ni ska göra och din mamma nu helt plötsligt säger att du inte får det längre kanske det blir bättre om du pratar med henne om det"

"Men vad ska jag säga? Hon kommer bara bli mer arg på mig om jag tar upp det igen" suckade jag och Chaz nickade.

"Förklara för henne att du vill prata utan att hon avbryter dig. Säg hur du känner, ni kommer säkert på något tillsammans"

Jag nickade igen innan Chaz började prata igen.

"Var det något mer nu då?"

"Parker. Han har inte passat Kevin någonting sen vi flyttade hit, förutom i början när han faktiskt inte hade några vänner. Jag har passat honom exakt varje kväll i tre veckor, så mamma bestämde att det var hans tur ikväll, men sen bara kommer han och säger att jag får göra det för att han ska till en kompis"

Jag gjorde en förtvivlad gest med armarna och Chaz skrattade lite.

"Men du, vill du hitta på något ikväll så kan vi hitta någon som kan passa honom, okej? Det löser sig"

Jag nickade lite och log.

"Tack Chaz, allt du gör för mig betyder jätte mycket"

Jag kramade om honom och han log.

"Det är det minsta jag kan göra"

Vi log mot varandra en stund innan han sen började prata igen.

"Nu när jag har varit en liten problemguru kanske vi kan gå ner och se om ni har något att äta, för jag är skit hungrig"

Jag skrattade lite och nickade roat.

"Självklart"

En timma senare, klockan fem, stod jag i mitt badrum med en handduk virad runt kroppen och en annan runt mitt hår.

Chaz och jag skulle äta pizza och kolla bio ikväll, bara vi två.

Jag kollade mig i spegeln en stund, innan jag sen sminkade mig och gick in till mitt rum för att dra på mig en tröja, ett par shorts, en kofta och ett par skor. 

Jag gick in till badrummet igen, blåste mitt hår och lät det sen hänga naturligt. 

Jag la sen ner alla mina saker i min väska och tog med den ner för trappan och ställde den i hallen. 

Chaz satt i vardagsrummet och pratade med någon i telefon när jag sällskapade honom i soffan. 

Bara några sekunder senare la han på och log mot mig. 

"Hej" sa han och jag skrattade lite förvånat. 

"Hej" 

"Ryan sa att han kunde passa Kevin ikväll" sa han sen och jag höjde ögonbrynen.

"Är han helt säker på det då?" frågade jag och Chaz nickade.

En stund senare stod jag och Chaz i hallen och pratade med Ryan som precis kommit.

"Tack så jätte mycket Ryan för att du ställer upp" sa jag och log tacksamt mot honom.

Han bara skakade på huvudet och skrattade.

"Det är ingen fara, jag gillar Kevin" sa han och jag log och nickade.

Jag kramade honom för att sen öppna dörren och låsa den efter mig när Chaz också kommit ut.

Klockan var runt halv tio när jag kom hem igen.

Chaz hade dragit hem till sig och jag gick själv den korta biten från hans hus till mitt.

Det var ganska kallt, då jag bara hade på mig shorts så att benen var helt bara.

När jag låste upp dörren och gick in var det mörkt överallt förutom så blixtar av ljus som kom från vardagsrummet där tv:n var på.

"Hej" sa jag högt när jag ställt ner väskan och låst dörren.

"Hallå" fick jag ett svar från vardagsrummet.

Jag gick in genom hallen och ställde mig i dörröppningen till vardagsrummet.

Ryan kollade upp på mig från soffan och log sen.

"Hur var det?" frågade han och jag log.

"Det var jätte roligt, och filmen var jättebra"

Han nickade och log mot mig igen.

"Tack igen, jag menar det verkligen. Jag är jätte glad för att du ställde upp" sa jag sen och Ryan bara ställde sig upp och gick fram till mig.

"Det var verkligen ingenting, okej? Vi hade jätte roligt, och Kevin är nog den snällaste ungen jag träffat" sa han och jag log mot honom.

Ryan följde sen med mig ut till baksidan där vi satte oss ner på varsin stol och jag tände en cigarett.

Vi satt där en stund, sa inte direkt så mycket, bara var tysta. 

"Måste du gå med en gång? Kan vi inte kolla på en film tillsammans eller något?" frågade jag sen och avbröt tystnaden. 

Ryan kollade upp på mig en stund och nickade sen. 

"Visst" 

Jag nickade tillbaka och tog ett sista bloss på min cigg innan jag fimpade den. 

Jag kände inte alls för att vara ensam då, vet inte riktigt varför. 

Vi gick iallafall in och satte oss i soffan. Vi diskuterade en stund om vad vi skulle kolla på för film, vilket tog ett tag för ingen av oss ville välja.

När vi, efter många om och men, hade vi valt film och jag gick in i köket för att poppa popcorn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Idag bestämde jag mig för att göra en till blogg med noveller. Nej, jag kommer inte blogga mindre här för det, även fast jag inte kan säga att jag varit väldigt bra på det den senaste tiden heller. Men det skulle vara så sjukt kul...

  När jag vaknade nästa morgon låg jag bredvid Jenny i min säng. Jag reste mig upp försiktigt så hon inte skulle vakna och drog på mig en kofta över min tröja.  När jag kom ner till köket satt det en lapp på kylskåpet. Jag tog ner den och läst...

  "Jenny, Jenny jag måste prata med dig" sa jag högt när jag kom springandes i korridoren mot henne där hon stod med några tjejer från sin klass. "Va, Tiff? Vad är det?" sa hon, men hann knappt avsluta sin mening innan jag tog tag i hennes arm...

  "Nej, men seriöst, så jag trillade ner för trappan" Ryan avslutade sin mening och jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket. Allting hade slutat med att vi struntade i filmen som var på tv:n och pratade om roliga och pinsamma sake...

  Allting hade gått så fort, timman jag hade suttit inne i Jennys rum och gråtit av lycka kändes bara som några minuter. Bara en kort stund efter det stod jag nere vid parkeringen och rökte. Plötsligt kände jag en klapp på axeln och när jag vä...