Tisdag,

13.40
Jag suckade och kollade ut genom bilrutan.

Till min lycka regnade det också, väldigt roligt.

"Vi är snart framme" sa mamma och utan att kolla på henne nickade jag lite.

Jag ville egenltigen inte detta, och det var svårare än vad jag hade trott att det skulle vara.

"Jag kommer sakna dig" sa Ashton och drog sin hand genom mitt hår.

Jag blundade och drog in hans doft av parfym och schampo.

Det var inte så långt jag skulle flytta, men det kändes ändå som att det var sista gången vi skulle få träffas.

Hela världen snurrade runt oss och jag ville aldrig släppa honom.

Jag lät en tår sakta rinna ner för min kind och drog in ett djupt andetag.

Jag visste att det var sista gången vi fick träffas på iallafall ett halvår, och det kändes som att min värld skulle rasa samman.

Ungefär en månad senare skulle vi fira ett år, och vi skulle inte kunna träffas.

Tanken gjorde mig spyfärdig och jag ville bara gråta.

"Även fast jag inte är vid din sida kommer jag alltid stötta dig"

Ashtons mjuka röst fick mig att rysa och jag tryckte mig om möjligt närmare honom.

Just för ögonblicket var det bara vi och inga andra.

Mina tankar flög tillbaka till verkligheten när bilen stannade. 

Jag suckade och hoppade ut ur bilen. 

Inte ens det stora fina huset fick mig att le, även fast jag bra gärna hade velat.

Jag gick in i huset och kollade runt, det kändes oändligt.

Jag gick rakt igenom och ut på baksidan.

Vi hade en swimmingpool i ett kinda glasrum som hade golvvärme och vilket betydde att man skulle kunna bada även när det var snö ute.

Det var inte lika varmt här som i New York, men det funkade i alla fall. Det var bara en liten skillnad. 

Jag suckade och gick in igen, det var så många rum, typ, överallt, och jag visste inte riktigt vart jag skulle gå.

Jag hittade trappan till övervåningen och började gå upp.

Tapeterna och sättet huset var byggt på var riktigt modernt.

Jag kunde inte låta bli att le lite.

På övervåningen var det mer rum än där nere och det tog lång tid för mig att hitta ett.

Tillslut gick jag in i ett rum.

Det var normalstort, tapeterna var något lilablå, och det var riktigt fint.

Jag nickade lite och gick in och ställde mig mitt i rummet.

Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte mamma när hon ställde sig i dörröppningen.

"Hur känns det?"

Jag ryckte till och vände mig snabbt om.

Jag tog ett djupt andetag och nickade.
"Jag bättrar mig" svarade jag och hon nickade med ett leende.

"Du kan kolla runt mer om du vill, flyttbilen har precis kommit, jag kommer vara där nere och packa upp"

Jag nickade och hörde hennes steg tona bort i hallen.

Jag kollade sen runt med ett leende för att sen fortsätta kolla runt i huset.

Måndag,

18.30
Jag packade upp det sista ur min sista låda och nickade.

Jag satte mig tugnt ner i sängen med ett trött men stort leende på läpparna.

Jag hade dekorerat mitt rum, fixat i ordning alla möbler lagt in mina kläder i garderoben och kände mig hyfsat nöjd.

När mamma och parker hade packat upp alla lådor förstod vi hur lite grejer vi faktiskt hade, och mamma sa att med hennes nya jobb och nya lön skulle vi ha råd att köpa mer grjejer och göra huset riktigt fint.

"Hej gumman, kan du komma ner ett tag?" sa mamma utanför min dörr med en lätt knackning.

Jag reste mig upp och gick efter mamma ner för trappan.

Jag följde henne in i vardagsrummet och när jag såg att Parker också satt där, tillsammas med Kevin blev jag både orolig och förvånad.

"Sätt dig ner är du snäll" sa mamma och jag gav henne en konstig blick innan jag sen satte mig ner bredvid Parker.

"Jag har en grej jag vill berätta.." började mamma och mina ögon blev större.

Tusen tankar virvlade runt i mitt huvud.

Hon hade ett leende på läpparna, ett lite cheeky, glatt leende. Hennes kinder var lite rosade och hon såg ut som en tonåring igen.

"Jo, det är så att.." hon tog ett djupt andetag. "Jag har träffat en kille"

Jag gjorde ett strypt läte av lättnad och kollade på henne.

"Gör mig inte så orolig för ingenting" utbrast jag och hon skrattade lite.

"Han heter iallafall Mark, och han och hans son kommer hit på fredag och ska äta middag" fortsatte hon sen och jag nickade.

"Vad trevligt" sa jag och nickade lite för att sen gå upp för trappan till mitt rum.

Onsdag,

17.30
Jag kollade runt i vardagsrummet och nickade lite.

Jag och mamma hade varit iväg hela tisdagen och onsdagen för att handla grejer till huset, och för mig kändes det som att vi köpte mer saker än vad som fanns i hela stan.

Vi hade fortfarande långt kvar innan huset var perfekt, men det tar väl sin lilla tid.

När jag kom upp till mitt rum slängde jag mig på sängen.

Jag stängde mina ögon för en stund innan dem sen flög upp igen till ljudet av min ringsignal.

Jag lutade mig fram till skrivbordet och tog upp den.

Ryder?

Vad kunde han vilja mig?

"Hallå?"

"Hej"

"Ehm, ingenting specifikt eller så, men varför ringer du mig?"

"Oj, jag trodde det var Parker"

"Ehm, jaha, okej då"

"Men, hur har ni det då?"

Jag tänkte över det lite innan jag svarade.

"Jo, det är la bra antar jag"

"Har du snackat något med Ashton?" frågade han sen och jag höll på att sätta i halsen. Varför undrade han det?

"Nej, inte direkt, bara sms:at lite, vadå?"

"Nej, jag bara undrade"

Det var tyst en stund innan jag sen harlkade mig och förstörde tystnaden.
"Men jag måste gå nu, du får ha det bra, kram"

"Oh, okej, men vi hörs, hej då då"

Vi la på och jag la ner telefonen på skrivbordet med en konstig blick.

Varför ringde han mig?

Och jo tjena, som att han trodde att det var Parker han ringde, det står ju mitt namn.

Jag skakade bort tanken och la mig på sängen igen, med min laptop.

Undrar hur den där Mark och hans son var.

"Jo men seriöst, det är något på gång, och inte bara flytten, det är något med mamma" sa jag och Jenny kollade på mig när jag lutade mig mot skåpet bredvid hennes med en suck.

"Jag lovar, ingen känner min mamma som jag, och hon låter ingen, ingen, låna hennes bil, inte ens Parker, och han har haft sitt körkort i över två år, jag har bara haft mitt i, jag vet inte, si sådär två månader" sa jag och Jenny kollade på mig med en underlig blick.

"Det jag menar är att det är något med mamma, hon hade aldrig lånat ut sin bil till mig om det inte hade varit något, det vet du" sa jag och Jenny nickade med en suck.

"Ja, jag vet"

Jag kollade på klockan och kollade bråttom upp på Jenny.

"Ledsen Jen, måste skynda, jag börjar nu" sa jag och gav henne en snabb puss på kinden innan jag sen skyndade mig iväg bland alla människor.

"Ja, okej, men när slutar du då?" frågade jag Jenny och hon öppnade sitt skåp.

"Om en timme" svarade hon och jag nickade.

"Okej, kom till mig då" sa jag och hon nickade.

"Puss" sa jag och precis som jag börjat gå därifrån ringde min mobil, mamma.

"Hallå?"

"Hej gumman, slutar du nu?"

"Ja"

"Okej, jag tänkte bara säga att jag jobbar sent idag, jag kommer inte hem förrän efter tre inatt" sa hon och det var nästan som att jag ville rycka på axlarna eller himla med ögonen. Hon brukade komma hem sent, hon var inte tvungen att irnga mig för att berätta det.

"Ja, okej, älskar dig puss"

Jag la på och fumlade med att lägga ner mobilen i väskan och få upp bilnycklarna samtidigt när jag kommit ut på skolgården.

Det stod folk överallt och väntade på bussarna och jag var glad att jag slapp det idag.

Jag ryckte till när jag kände en hand på min axel, och vände mig om för att möta Ashtons blick.

Tillsammans med honom gick Ross, Brad, Aaron och Tyler.

"Hej" sa han och kysste mig.

"Hej" svarade jag när han dragit bort sina läppar från mina.

"Tar du inte bussen idag?" frågade han och jag skakade på huvudet.

"Nej, mamma lät mig låna hennes bil" sa jag överexalterat och Ashton skrattade roat.

"Vad händer senare då?" frågade han och drog in min kropp mot sin.

"Jag ska vara med Jen senare" svarade jag och han pressade sina läppar mot mina.

"Okej, men vi måste till träningen nu, vi hörs senare"

Ashton pressade sina läppar mot mina en sista gång innan han och de andra försvann bort bland alla människor.

Jag slängde nycklarna på bänken, låste ytterdörren och gick in i köket.

Jag tog en drick yoghurt för att sen gå in till mitt rum och ta fram min laptop.

Jag kollade runt på några bloggar, kollade facebook och lite andra saker.

Efter ett tag var jag jätte uttråkad och valde att gå till vardagsrummet för att kolla på tv istället.

När jag hade suttit där en stund hörde jag en nyckel sättas in i låset och dörren öppnas.

Jag hörde Parker och någon mer, och jag suckade.

Jag zappade mellan kanalerna för att hitta något bra.

Parker och hans bästa kompis Ryder.

"Vad kollar du på?" frågade Parker utan att kolla på mig och han och Ryder satte sig ner i soffan bredvid mig.

"Vet inte" svarade jag och suckade.

"Hur mår du då?" frågade Ryder och log mot mig.

"Jag mår väl fint, du då?"

"Jo, det är bara bra" svarade han och vi log mot varandra för att sen återgå till at kolla på tv:n.

Lördag,

21.30
Jag suckade och ställde ner den tunga lådan på golvet.

Det enda som var kvar i mitt rum var sängen och min byrå med lite kläder kvar.

"Hur går det?" frågade mamma och lutade sig mot dörrkarmen.

"Det går väl bra" svarade jag och vände mig om för att kolla på henne.

Jag gav henne ett snett leende.

Hon kollade på mig lite för att sen vända sig om och gå in i köket.

Jag suckade och gick mot fönstret.

Jag skulle verkligen sakna allting.

Tisdag, sen åker vi. 

Jag suckade och tog fram min mobil för att ringa Jenny. 

Jag slängde mig med en suck i Jennys säng. 

Hon satte sig ner på sin skrivbordsstol och granskade mig. 

Jag satte mig upp och vände min blick mot henne. 

"Jag kommer sakna dig, så mycket mer än vad du någonsin kommer kunna förstå" sa jag, och helt utan förvarning slängde jag mina armar om henne och kramade om henne.

Jag svalde hårt för att inte börja gråta, hur skulle allting funka?

Hur skulle jag funka i en ny skola, ny stad, nya människor, ny miljö, nytt allt.

En stund satt vi bara så. Kramade om varandra, ögon slutna, tunga andetag.

För ett ögonblick kändes allting bra.

Måndag,

09.30

När jag gick genom korridoren kollade jag runt extra på allting.

På alla människor, på väggarna, på salarna, på allting.

Min sista dag i denna skolan.

Jag var inte så ledsen, jag gillade inte riktigt lärarna eller skolan i allmänhet, men det var ändå ganska sorgligt att jag aldrig mer skulle komma hit, aldrig mer träffa människorna. Även fas jag inte kände dem, visste jag vilka det var, och det var människor jag såg varje dag, som jag var van att se.

Jag låste upp mitt skåp med en suck och tog ut alla mina saker.

Jag la ner anteckningsblock, pennor, böcker och det som var mitt i min väska. 

Hej då gamla skola. 

Jag ställde mig vid mitt fönster och kollade ut. 

Jag försökte att inte tänka så mycket på det, att det bara var för ett tag, att det inte var så långt, att det skulle gå bra. 

Det var svårt, men jag försökte. 

"Hur mår du?" frågade mamma i dörröppningen och jag vände mig om. 

"Det funkar väl" svarade jag och försökte att le mot henne, men det funkade inte riktigt. 

Vi stod tysta för en stund. 

Hon kollade på mig och runt i mitt rum, medan jag kollade på mina händer och på mina skor. 

Tillslut kände jag en tår rinna på min kind och jag svalde hårt. 

Jag satte mig ner på sängen och kollade på mamma. 

"Vem försöker jag lura? jag mår inte alls bra" 

Mamma kom och satte sig bredvid mig och drog in mig i sin famn. 

"Det kommer gå bra" 

Heej bästaste läsare!

Jag har inte varit speciellt bra på att uppdatera den senaste tiden, tyvärr, sorry for that, men det har varit riiiktigt mycket nu den senaste tiden och jag har haft väldigt mycket att tänka på.

Jag ska iväg på söndag på semester och kommer därför inte kunna skriva förrän på måndag vecka 47, sorry for that :/

Meeen, ska försöka lägga in delar så gott det går innan vi åker, kommer iaf in ett, that's for sure!

Men stay tuned så ses vi när jag kommer tillbaka söndag nästa vecka, puss <3