När jag hade varit inne och duschat, sminkat mig och plattat mitt bruna hår gick jag fram till min garderob.

Jag tog på mig ett par jeansshorts, ett kort linne som visade en liten del av min mage och ett par vita låga converse.

Jag la ner min plånbok, mina nycklar, min mobil och lite andra nödvändigheter i min väska innan jag sen tog med den ut.

Jag ställde den i hallen och gick in i köket där Ross, Ashton och Parker satt och pratade.

Jag gick fram till kylskåpet och tog fram en drickyoghurt, skakade den lätt, lutade mig mot diskbänken och öppnade den.

De kollade lite på mig och det förblev tyst en stund.

Jag drack sakta och de återgick till sin diskussion.

Ashton kollade upp på mig och gav mig ett gulligt leende.

Han var inte alls som jag trodde. 

I alla filmer var den populära killen alltid "the bad guy" och av allt alla hade sagt trodde jag att han skulle vara lite mer av en idiot, men han var den gulligaste killen jag träffat, och han behandlade mig verkligen som att jag var den enda. 

"Kan vi inte sätta oss ner en stund? ta en fika eller något?" 

Jag suckade högt och satte mig ner på en bänk. 

"Men vi måste hitta det där spelet, jag trodde verkligen dem skulle ha det i gallerian" sa Ashton, det sista till Ross som nickade instämmande. 

Jag, som redan tagit upp mitt cigarettepaket suckade bara och tände min cigg.

"Du måste verkligen sluta" sa Ashton och satte sig ner bredvid mig.

"Ja, jag vet" suckade jag tillbaka och tog ett djupt andetag.

När jag hade varit hemma i en dryg timme och klockan var ungefär halv sex ringde min mobil, Jenny.

"Hej babe" svarade jag och reste mig upp från sängen. 

"Hej, vad gör du?" frågade hon och jag gick ut från mitt rum.

"Ingenting, mamma jobbar sent så jag är ensam hemma just nu" svarade jag. 

"Okej, kan jag komma över?" 

"Som att du ens behöver fråga" skrattade jag och log.

"Bra, är där om tio, puss"

"Puss"

Jag la på och gick in i köket och tog en godis ur godisskålen för att sen ta med mig den till vardagsrummet.

"Hallå" sa Jenny högt när hon kom in.

Det var liksom en grej, vi knackade inte så ofta när vi gick in till varandra, nu för tiden kändes det bara onödigt.

"Hej" svarade jag och Jenny kom in i vardagsrummet.

"Vad kollar du på?" frågade hon och tog en godis ur skålen för att sen sätta sig ner bredvid mig. 

"Jag vet inte riktigt, någon film" svarade jag och hon nickade lite.

"Borde ni inte börja packa snart? det är inte långt tills ni åker" frågade hon sen och jag ryckte lite på axlarna.

"Det är inte så mycket att packa, vår lägenhet är inte så stor" svarade jag och hon nickade lite.

"Jag kommer sakna dig" sa hon och kollade på mig.

"Jag kommer sakna dig med"

Vi kramade varandra och återgick sedan till filmen.

"Vart är Kevin förresten?"

"Han är hos min moster" svarade jag och Jenny nickade.

När vi hade kollat på tv i nästan en timme hade hon på något sätt sakta förflyttat sig till fåtöljen bredvid soffan och jag hade lagt mig ner i soffan.

Efter en stund öppnades ytterdörren och jag hörde Parker och några andra.

Jag suckade och zappade mellan olika kanaler för att hitta en bra.

Parker och tre andra killar som jag var ganska säkra på hette Robin, Cooper och Isaac, kom in i vardagsrummet.

"Vad kollar ni på?" frågade han, tog massa godis ur godisskålen och puttade ner mina fötter från soffan så att de kunde sätta sig.

Jag suckade högt och stirrade på honom.

"Men varsågod" sa jag irreterat och gick sen ut på balkongen och tände en cigg.

Bara några sekunder senare kom Jenny ut.

Vi stod en stund utan att säga något.

Hon kollade ut över balkongräcket och jag lutade mig med ryggen mot det.

"Vad ska jag göra utan dig här?" sa hon sen och kollade på mig.

"Vad ska jag göra utan dig där?" svarade jag tillbaka med ett halvhärtat skratt.

Hon log lite snett och vände sen blicken ut igen.
Jag drog ner mitt linne så mycket det gick när den svala vinden nådde mig.

Jag fimpade min cigg och jag och Jenny gick in igen.

Jag vaknade nästa morgon av larmet på min mobil.

Jag suckade, stängde av det och gick sen in till badrummet.

Jag tvättade mig, sminkade mig och plattade mitt långa hår för att sen gå till mitt rum igen.

Jag tog på mig en kort svart t shirt som slutade lite över naveln och ett par jeansshorts. 

Jag kollade mig en extra gång i spegeln och gick sen ner för trappan och in i köket där mamma satt.

Jag log mot henne och hon log tillbaka.

"Vill du låna bilen till skolan idag?" frågade mamma när jag ställde mitt glas i disken, och jag höll på att sätta i halsen.

Jag hade aldrig fått låna hennes bil, det var liksom en grej som nu mera var lite uppenbar, ingen kör mammas bil, förutom mamma. 

Jag hostade lite överdrivet och kollade på henne. 

"Va?" 

Hon skrattade lite roat åt mig och kollade ner i tidningen och rörde runt i kaffet.

"Ja, om du vill låna bilen till skolan idag?"

Jag var stum för ett tag, visste inte riktigt vad jag skulle säga.

"Ja, du behöver ju inte om du hellre tar bussen, it's your call"

"Skojar du eller?! klart jag vill!" svarade jag glatt och skyndade mig fram till mamma, kramade om henne och pussade henne på kinden.

Hon höll upp bilnycklarna och jag tog emot dem som att de var världens dyrbaraste ägodel.

"Tack, tack, tack, du är bäst!" utbrast jag och pussade mamma ett x antal gånger på kinden.

Hon skrattade lite när jag skyndade mig ut i hallen.

"Var försiktig!"

"Jag lovar" svarade jag och drog på mig en tjocktröja eftersom att morgonkylan inte var varm, inte ens på sommarn.

Jag la ner mina nycklar mobil och andra nödvändiga grejer i väskan, drog på mig mina svarta converse utan att knyta dem och skyndade mig ut till bilen.

"Vart skulle dina föräldrar?" frågade jag och kollade på Ashton bredvid mig.

"Date" sa han med ett ryck på sina ögonbryn.

Jag skrattade lite och kollade på klockan.

Jag hade bara varit där i ungefär tio minuter och började redan bli röksugen.

Jag tog upp mitt paket ur min väska och reste mig upp.

"Du borde sluta" sa Ashton och tog tag i min arm.

Jag böjde mig ner och gav honom en kyss.

"Jag vet"

Jag gick ut på terrassen, puttade igen dörren och satte mig ner på en stol.

När jag tänt ciggen kom en av killarna ut, Tyler.

Egentligen var det inte bra utav honom som var med i fotbollslaget att röka, men han gjorde det ibland ändå.

Han tände en av sina och vi var tysta ett tag.

Vi kände inte riktigt varandra, eller, jag kände ju alla i fotbollslaget tack vare att de var hemma hos Ashton så ofta, men de jag kände bäst var Aaron, Brad och Ross, det var dem som var bäst polare med Ashton.

"Jag borde sluta" sa Tyler sen och jag visste inte riktigt om han pratade med mig, eller om det bara var ett uttalande, men jag skrattade lite.

"Då är vi två"

"Ash berättade att du ska flytta" sa han sen och jag nickade sakta.
"Japp"

"Han var rätt ledsen, du vet. Fast han var glad att det inte var värre"

Jag nickade sakta och kände mig plötsligt lite dålig till mods.

Jag skulle ju lämna honom, och vi kommer inte kunna vara tillsammans när vi firar ett år.

Kunde det verkligen finnas något bättre med att flytta till Kanada mer än huset?

Jag skakade lite lätt på huvudet och vände mig till Tyler som också kollade på mig. 

Vi sa ingenting, bara kollade på varandra, innan jag sen fimpade min cigg och gick in.

Jag satte mig tätt intill Ashton och lutade mitt huvud mot hans axel.

Jag slöt ögonen och drog in hans doft, hur skulle det gå när jag flyttade, att vara utan honom så länge?

Jag rättade till min blå klänning och kollade min sminkning och mitt hår extra i spegeln. 

Varför skulle mamma alltid vara överdriven, och välje världens mest fancy resturang istället för att bara ta något normalt.

Det tog lång tid för mig att välja skor, och när jag gick ut från mitt rum, efter en sista gångs checkning i spegeln, var jag inte helt nöjd.

Jag valde ett par svarta högklackade och jag bara kände mig inte nöjd.

När vi stod nere i hallen och var på väg att gå suckade jag.

"Mamma, jag kan inte ha dessa skorna, det går inte"

"Jo, det går, du har inte tid att byta nu, och dessutom är de jättefina"

Jag suckade och vi gick ut till bilen.

"Snälla Kevin, var tyst" sa jag åt honom och höll ett finger för munnen.

"Okej" sa han med en överdrivet sorgsen blick.

Jag skakade lite lätt på huvudet och återgick till att äta min mat.

"Har du berättat för Ashton om flytten än?" frågade mamma och jag nickade.

"Han tog det bra för stunden, men jag vet att han blev jätteledsen"

Mamma nickade förstående.

"Jag gör ju inte det för att ni ska få det jobbigt eller för att du ska behöva lämna någon, absolut inte, det var bara ett väldigt bra erbjudande, det gick inte att tacka nej till" sa mamma och jag nickade.

"Nej, jag vet, men det är bara jobbigt att veta att han blir ledsen och besviken eftersom att jag inte kommer vara hemma på våran ettårsdag" sa jag och mamma nickade igen.

När vi kom hem slängde jag mig på sängen.

Klockan var 23.45 och jag var hur trött som helst.

Jag drog av mig skorna, koftan och klänningen och drog på mig en stor t-shirt att sova i.

Lika snabbt som jag lagt mitt huvud på kudden somnade jag.

Jag vaknade utav att jag kände en tyngd bredvid mig i sängen.

Jag öppnade ena ögat och möttes av Ashtons varma leende.

"Godmorgon babe" sa han och böjde sig ner för att kyssa mig på pannan.

"Hur mycket är klockan?" frågade jag och han tog upp sin mobil för att kolla.

"Halv ett" svarade han och jag suckade.

Det kändes som att jag hade sovit i hundra år och var alldeles för utvilad för att resa mig upp.

Jag la mina armar om Ashtons hals och drog ner honom i sängen.

"Vi sover lite till" sa jag och han skrattade.

"Nej, kom igen nu, jag och Ross ska till stan och köpa ett nytt tv-spel och du ska hänga med" sa han och jag suckade. 

Han reste sig upp och gick ut från mitt rum. 

Det verkade inte som att jag hade något större val då. 

"Åh herre.." sa Jenny sakta och granskade bilden på huset.

"Okej mamma, sluta skoja, vart ska vi egentligen bo?" sa jag och kollade på mamma som skrattade lite. 

"Jag skojar inte, det är där vi ska bo" svarade hon och jag kollade med stora ögon på bilden av det stora huset. 

"Ja, jag tackar då inte nej till att komma och hälsa på er" sa Jenny och skrattade lite. 

"Men hur...?" sa jag sakta och mamma ryckte lite på axlarna. 

"En på jobbet kände en som sålde ett stort hus för ett billigt pris, och det var lite mer än vad vi egentligen behöver, men jag trodde ni skulle gilla det" sa mamma och log mot mig. "Jag hade inte tänkt visa er det än, men jag kände at du behövde det som lite uppmuntran"

Jag nickade, log och kramade sen om henne hårt.

"Men berätta nu inget för dina bröder om det här, okej, det blir våran lilla hemlighet" fortsatte hon sen och kollade på både mig och Jenny.

Vi båda nickade och plötsligt kändes det som att det kanske kunde bli riktigt bra ändå.

När jag vaknade dagen därpå kände jag mig gladare än vad jag gjort på länge.

Jag gick in och tog en dusch, fönade hårt och sminkade mig, för att sen byta om till ett par jeansshort, ett svart linne som visade lite av min mage, ett par flipflops och några armband.

Jag gick ner för trappan och gick in i köket för att ta ett äpple och sen ta min väska, säga hej då och gå ut.

Istället för att ta bussen bestämde jag mig för att ta en promenad till Ashton, han bodde ändå inte så långt från mig. 

Jag började gå och njöt av den varma solen som värmde mig. 

Precis som jag var utanför Ashtons hus ringde det, Parker. 

"Tiffany" 

"Hej, mamma ville att jag skulle hälsa att vi ska äta ute idag, så inga andra planer" 

"Okej, vi hörs"

Jag la på, la ner mobilen i väskan och knackade på dörren till Ashtons hus.

Det var Mary, hans mamma som öppnade.

"Hej raring, hur mår du?" sa hon och kramade om mig, så typiskt mammor.

"Jo, jag mår bra, hur mår du själv?"

"Bara fint, Ashton sover fortfarande, men du kan ju gå upp om du vill" sa hon och log mot mig.

Jag log tillbaka för att sen gå upp för trappan.

Jag öppnade sakta dörren till Ashtons rum och såg hans sovande figur under täcket i sängen.

Jag ställde ner min väska på golvet, sparkade av mig skorna och la mig under täcket bredvid honom.

Jag hörde honom andas lite, röra på sig lite och sen kunde jag se hans ögon öppnas lite.

"Tiff?" sa han sakta, med sin sexiga morgonröst.

"Godmorgon älskling" sa jag och la mina armar om hans hals.

Han log lite snett mot mig och jag lutade huvudet mot hans axel.

Jag kunde inte sluta tänka på hur jag skulle berätta för honom att jag skulle flytta, jag hade inte en aning om hur han skulle reagera.

"Jaha, när då?" sa Ashton lite förvånat och kollade på mig.

"Jag vet inte riktigt, inom en månad" svarade jag och kollade lite nervöst på honom när han tog en tugga av sin macka.

"Det kunde ju varit värre" sa han sen efter ett tag och jag andades ut, han tog det iallafall inte dåligt. Jag nickade lite och hällde upp lite juice i glaset jag tagit fram till mig. 

"Så länge du kommer och hälsar på så är det ju lugnt" sa han sen och jag nickade igen.

"Kan du lova det?"

Jag kollade lite på honom och tänkte lite.

"Jag är inte säker.." skojade jag och skrattade lite åt Ashtons min. "Klart jag gör pucko" 

Han log lite mot mig och jag kysste honom på kinden. 

När Ashton hade klätt på sig och fixat sitt hår satte vi oss i soffan och kollade på tv. 

Plötsligt ringde min mobil, Jenny. 

"Hej" 

"Hej, jag glömde min väska hos dig igår, jag skulle hämta den men det var ingen hemma" 

"Är där om tio, puss"

Jag la på och kollade mot Ashton.

"Jag måste göra en grej, jag kommer hit senare" sa jag och gav honom en snabb kyss innan jag sen reste mig upp för att gå.

"Hej" sa jag och kramade om Jenny.

Jag låste upp dörren och gick upp till mitt rum för att hämta hennes väska.

Jag gav den till henne och hon log mot mig.

"Du räddade just mitt liv"

Jag skrattade lite och hon log.

"Vill du dra till stan eller något?" frågade jag och hon nickade.

"Gärna"

När jag och Jenny gått runt på stan ett tag och suttit i ett fik i nästan en timme ringde hennes faster och hon var tvungen att gå.

Klockan var nästan sju när jag kom till Ashton igen.

Det var Mary som öppnade.

"Hej Tiffany, jag och Christian var just påväg att gå, Ashton och killarna sitter i vardagsrummet" sa hon och jag log.

Jag visste att när hon sa killarna menade hon killarna i fotbollslaget.

"Kunde nästan tänka mig det" svarade jag och flinade lite. "Ha så trevligt" sa jag sen innan Mary hade stängt dörren.

Jag gick in i vardagsrummet och Ashtons blick mötte min.

"Hej babe" sa han och drog ner mig i sitt knä.

Jag kollade mot tv:n där något bilspel var på och två av killarna, Aaron och Ross, spelade.

Ashton kysste mig länge på läpparna, och när en av killarna, Brad, sa; "Skaffa ett rum" brast jag ut i skratt.

"Hej på dig med Brad"

Med leendet kvar på läpparna gled jag ur Ashtons knä och satte mig i soffan bredvid honom.

Tiffanys perspektiv

Ljudet av min ringsignal drog mina tankar bort från programet på Ashtons tv.

Jag satte mig upp i sängen och svarade, det var min mamma.

"Hallå?"

"Hej gumman, vad gör du?"

"Jag är hos Ash"

"Okej, kommer du hem? jag har lagat mat"

"Ja, okej, är där om tjugo, puss"

Jag la på och vände mig mot Ashton som kollade på mig. 

"Vem var det?" frågade han och jag kysste honom på kinden. 

"Min mamma, jag måste gå" 

Jag kysste Ashton på läpparna och reste mig sen upp. 

Han suckade lite och ställde sig sen upp bredvid mig.

"Jag kan skjutsa dig om du vill?"

"Det är lugnt, jag tar bussen"

Jag gav honom en till kyss och gick sen ut från hans rum och ner för trappan.

"Hej då" sa jag och vinkade till Ashtons föräldrar som satt i köket och fikade.

"Hej då raring, ha det bra" svarade Ashtons mamma, Mary, och gav mig ett varmt leende.

"Detsamma" svarade jag och gick sen ut från huset.

"Jag är hemma" sa jag högt när jag kom innanför dörren.

Jag gick in i köket där mamma och min fyraåriga lillebror Kevin satt och lekte med någon actionfigur.

"Tiff, kolla, jag har fått en ny leksak" sa han stolt och höll upp den gröna leksaken.

"Jaså? vad roligt" svarade jag med ett leende och satte mig ner på en stol.

När jag lagt upp mat kom Parker, min artonåriga storebror, in i köket.

Han sa som vanligt inte så mycket och det var tyst en stund innan mamma sen började prata.

"Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta men... vi ska flytta till Kanada"

Kaos.

Kevin, som inte hade en aning om vad det handlade om blev jätte glad och började vifta vilt med sina leksaker, Parker bara ryckte på axlarna utan en uns betydelse och jag blev helt hysteriska.

"Va?!"

Jag tappade gaffeln på min tallrik och mamma kollade oroligt på mig.

"Jag fick ett jobb, mycket bättre än det jag har nu, och de verkar riktigt ivriga att få dit mig" sa mamma svagt och jag bara kollade på henne med stora ögon.

"Kunde du inte pratat med oss innan? frågat vad vi tyckte? har inte vi någon påverkan i det här?" frågade jag argt och mamma kollade med sårade ögon på mig.

"Förlåt, jag vet att jag skulle pratat med er, men det är ett riktigt bra erbjudande, jag kunde inte tacka nej"

På gränsen till tårar reste jag mig upp för att lämna köksbordet. Mamma tog tag i min arm för att stoppa mig.

"Tiffany, det kommer vara jättebra för dig, för oss alla"

Jag sa inget, bara kollade på henne, för att sen dra ur min arm ur hennes grepp och gå in till mitt rum.

Jag stängde dörren och slängde mig på sängen.

Hur skulle det vara bra?

Just som allting höll på att bli som bäst.

Jag hade Ashton, ett bra rykte.

Allting var ju perfekt, hur kunde det bli bättre för mig att flytta ill Kanada?

Jag blundade hårt och svalde för att hålla inne tårarna.

Jag reste mig sen upp, tog på mig min jacka, och gick ut från lägenheten.

På bussen var det tyst och det enda som hördes var motorns mullrande och den låga volymen på radion.

Jag suckade och kollade ut på de tomma, mörka gatorna.

Varför just nu?

"Seriöst?" sa Jenny och jag suckade. 

"Ja, seriöst" svarade jag och slängde mig tugnt på hennes soffa. 

Jenny bodde ensam med sin pappa, men hennes pappa var alkoholist och var nästan aldrig hemma. 

"Vad tycker du om det då?" 

"jag tycker det suger" 

Jag gjorde en förtvivlad gest med armarna och suckade. 

"Hon tror att det kommer vara så mycket bättre för oss, som att vi inte redan har det bra här, men det kommer inte vara bättre. Jag kommer lämna dig, Ash, allting, bara för att hon tackade ja till ett jobb i Kanada" 

Min röst var snabb och hård, och jag suckade. 

"Vet du vart ni ska bo eller så?" frågade Jenny och jag skakade på huvudet. 

"Nej, vi kom aldrig så långt i diskussionen" 

"Men ge det en chans, det kanske blir bättre" 

Jag gav en typisk bitch-blick och hon suckade. 

"Jag förstår, det suger för mig med att inte ha dig här längre, men du kommer överleva, och det kanske kommer vara jättebra, bara du kommer hem då och då, och så länge ni har ett rum över så jag kan komma och hälsa på ibland så" sa hon och jag nickade. 

"Du har rätt, jag skulle inte gjort det till en så stor grej, men jag kommer ju inte direkt kunna komma hem varje dag och få träffa er" sa jag och hon gav mig ett snett leende. 

"Det kommer ordna sig ändå" 

Jag nickade och satte mig upp. 

"Jag borde nog dra hem innan mamma ringer polisen" skrattade jag och Jenny nickade. 

"Jag hänger med" 

Vi reste oss upp och hon låste dörren efter oss när vi gick. 

När vi kom ut tog jag fram mitt cigarettpaket, tog en cigg och höll fram paketet till Jenny som också tog en. 

Jag visste att det inte var bra att röka, och jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, men det var en grej som bara satt i. 

Jag tände cigaretten och vi började gå mot busshållplatsen. 

Jag öppnade sakta dörren och jag och Jenny gick tyst in. 

Jag hängde av mig jackan och gick in i vardagsrummet där mamma satt. 

Jag satte mig ner bredvid henne och kollade ner på mina händer. 

"Förlåt för att jag blev så arg innan, jag vet att jag överreagerade men jag blev bara så chokad.." började jag och mamma log mot mig.

"Nej, förlåt mig för att jag inte berättade något innan jag bestämde mig för beslutet, det är okej att bli chokad, det här är ett nytt steg, att flytta ifrån det som är tryggt till en miljö man aldrig varit i, men jag hoppas vi kan få det bra ändå" sa hon och jag nickade.

"Jag vet att det kommer bli bra"

Vi kramade varandra och Jenny log för att sen sätta sig i en av fåtöljerna.

"Nu när vi har rätt ut allting vill du se huset?" frågade mamma och jag nickade.

"Självklart"

Tiffanny Rhode är en snäll och rolig sextonåring som gillar att hänga med sina vänner.

Hon har brunt hår och ljusblå ögon.

Hennes bästa vän heter Jenny Hart och är ett år äldre än Tiffany.

Hon har blont hår och blågröna ögon.

Allting går frammåt och när Tiffany blir tillsammans med fotboll/football-rugby lagkaptenen går hon bara uppåt på poppislistan och snart vet alla vem hon är.
Just när allting verkar vara som bäst berättar hennes mamma att de ska flytta till Kanada där hon fått jobb.

Tiffany tror att hennes liv går i tusen bitar och blir jättearg, för att sen övergå till att vara förkrossad.

När allting är klart och de är bosatta i Kanada tar Tiffanys liv en helvändning, men är det till det bättre eller sämre?

Hej alla!

Jag har tänkt mig att börja på en ny blogg där jag skriver Justin Bieber noveller :D

Jag har ett par andra sen innan, och även ett instagram konto där jag skriver noveller :)

Hoppas ni gillar det jag skriver och så! :3