"Vart skulle dina föräldrar?" frågade jag och kollade på Ashton bredvid mig.

"Date" sa han med ett ryck på sina ögonbryn.

Jag skrattade lite och kollade på klockan.

Jag hade bara varit där i ungefär tio minuter och började redan bli röksugen.

Jag tog upp mitt paket ur min väska och reste mig upp.

"Du borde sluta" sa Ashton och tog tag i min arm.

Jag böjde mig ner och gav honom en kyss.

"Jag vet"

Jag gick ut på terrassen, puttade igen dörren och satte mig ner på en stol.

När jag tänt ciggen kom en av killarna ut, Tyler.

Egentligen var det inte bra utav honom som var med i fotbollslaget att röka, men han gjorde det ibland ändå.

Han tände en av sina och vi var tysta ett tag.

Vi kände inte riktigt varandra, eller, jag kände ju alla i fotbollslaget tack vare att de var hemma hos Ashton så ofta, men de jag kände bäst var Aaron, Brad och Ross, det var dem som var bäst polare med Ashton.

"Jag borde sluta" sa Tyler sen och jag visste inte riktigt om han pratade med mig, eller om det bara var ett uttalande, men jag skrattade lite.

"Då är vi två"

"Ash berättade att du ska flytta" sa han sen och jag nickade sakta.
"Japp"

"Han var rätt ledsen, du vet. Fast han var glad att det inte var värre"

Jag nickade sakta och kände mig plötsligt lite dålig till mods.

Jag skulle ju lämna honom, och vi kommer inte kunna vara tillsammans när vi firar ett år.

Kunde det verkligen finnas något bättre med att flytta till Kanada mer än huset?

Jag skakade lite lätt på huvudet och vände mig till Tyler som också kollade på mig. 

Vi sa ingenting, bara kollade på varandra, innan jag sen fimpade min cigg och gick in.

Jag satte mig tätt intill Ashton och lutade mitt huvud mot hans axel.

Jag slöt ögonen och drog in hans doft, hur skulle det gå när jag flyttade, att vara utan honom så länge?

Jag rättade till min blå klänning och kollade min sminkning och mitt hår extra i spegeln. 

Varför skulle mamma alltid vara överdriven, och välje världens mest fancy resturang istället för att bara ta något normalt.

Det tog lång tid för mig att välja skor, och när jag gick ut från mitt rum, efter en sista gångs checkning i spegeln, var jag inte helt nöjd.

Jag valde ett par svarta högklackade och jag bara kände mig inte nöjd.

När vi stod nere i hallen och var på väg att gå suckade jag.

"Mamma, jag kan inte ha dessa skorna, det går inte"

"Jo, det går, du har inte tid att byta nu, och dessutom är de jättefina"

Jag suckade och vi gick ut till bilen.

"Snälla Kevin, var tyst" sa jag åt honom och höll ett finger för munnen.

"Okej" sa han med en överdrivet sorgsen blick.

Jag skakade lite lätt på huvudet och återgick till att äta min mat.

"Har du berättat för Ashton om flytten än?" frågade mamma och jag nickade.

"Han tog det bra för stunden, men jag vet att han blev jätteledsen"

Mamma nickade förstående.

"Jag gör ju inte det för att ni ska få det jobbigt eller för att du ska behöva lämna någon, absolut inte, det var bara ett väldigt bra erbjudande, det gick inte att tacka nej till" sa mamma och jag nickade.

"Nej, jag vet, men det är bara jobbigt att veta att han blir ledsen och besviken eftersom att jag inte kommer vara hemma på våran ettårsdag" sa jag och mamma nickade igen.

När vi kom hem slängde jag mig på sängen.

Klockan var 23.45 och jag var hur trött som helst.

Jag drog av mig skorna, koftan och klänningen och drog på mig en stor t-shirt att sova i.

Lika snabbt som jag lagt mitt huvud på kudden somnade jag.

Jag vaknade utav att jag kände en tyngd bredvid mig i sängen.

Jag öppnade ena ögat och möttes av Ashtons varma leende.

"Godmorgon babe" sa han och böjde sig ner för att kyssa mig på pannan.

"Hur mycket är klockan?" frågade jag och han tog upp sin mobil för att kolla.

"Halv ett" svarade han och jag suckade.

Det kändes som att jag hade sovit i hundra år och var alldeles för utvilad för att resa mig upp.

Jag la mina armar om Ashtons hals och drog ner honom i sängen.

"Vi sover lite till" sa jag och han skrattade.

"Nej, kom igen nu, jag och Ross ska till stan och köpa ett nytt tv-spel och du ska hänga med" sa han och jag suckade. 

Han reste sig upp och gick ut från mitt rum. 

Det verkade inte som att jag hade något större val då.