Tiffanys perspektiv

Ljudet av min ringsignal drog mina tankar bort från programet på Ashtons tv.

Jag satte mig upp i sängen och svarade, det var min mamma.

"Hallå?"

"Hej gumman, vad gör du?"

"Jag är hos Ash"

"Okej, kommer du hem? jag har lagat mat"

"Ja, okej, är där om tjugo, puss"

Jag la på och vände mig mot Ashton som kollade på mig. 

"Vem var det?" frågade han och jag kysste honom på kinden. 

"Min mamma, jag måste gå" 

Jag kysste Ashton på läpparna och reste mig sen upp. 

Han suckade lite och ställde sig sen upp bredvid mig.

"Jag kan skjutsa dig om du vill?"

"Det är lugnt, jag tar bussen"

Jag gav honom en till kyss och gick sen ut från hans rum och ner för trappan.

"Hej då" sa jag och vinkade till Ashtons föräldrar som satt i köket och fikade.

"Hej då raring, ha det bra" svarade Ashtons mamma, Mary, och gav mig ett varmt leende.

"Detsamma" svarade jag och gick sen ut från huset.

"Jag är hemma" sa jag högt när jag kom innanför dörren.

Jag gick in i köket där mamma och min fyraåriga lillebror Kevin satt och lekte med någon actionfigur.

"Tiff, kolla, jag har fått en ny leksak" sa han stolt och höll upp den gröna leksaken.

"Jaså? vad roligt" svarade jag med ett leende och satte mig ner på en stol.

När jag lagt upp mat kom Parker, min artonåriga storebror, in i köket.

Han sa som vanligt inte så mycket och det var tyst en stund innan mamma sen började prata.

"Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta men... vi ska flytta till Kanada"

Kaos.

Kevin, som inte hade en aning om vad det handlade om blev jätte glad och började vifta vilt med sina leksaker, Parker bara ryckte på axlarna utan en uns betydelse och jag blev helt hysteriska.

"Va?!"

Jag tappade gaffeln på min tallrik och mamma kollade oroligt på mig.

"Jag fick ett jobb, mycket bättre än det jag har nu, och de verkar riktigt ivriga att få dit mig" sa mamma svagt och jag bara kollade på henne med stora ögon.

"Kunde du inte pratat med oss innan? frågat vad vi tyckte? har inte vi någon påverkan i det här?" frågade jag argt och mamma kollade med sårade ögon på mig.

"Förlåt, jag vet att jag skulle pratat med er, men det är ett riktigt bra erbjudande, jag kunde inte tacka nej"

På gränsen till tårar reste jag mig upp för att lämna köksbordet. Mamma tog tag i min arm för att stoppa mig.

"Tiffany, det kommer vara jättebra för dig, för oss alla"

Jag sa inget, bara kollade på henne, för att sen dra ur min arm ur hennes grepp och gå in till mitt rum.

Jag stängde dörren och slängde mig på sängen.

Hur skulle det vara bra?

Just som allting höll på att bli som bäst.

Jag hade Ashton, ett bra rykte.

Allting var ju perfekt, hur kunde det bli bättre för mig att flytta ill Kanada?

Jag blundade hårt och svalde för att hålla inne tårarna.

Jag reste mig sen upp, tog på mig min jacka, och gick ut från lägenheten.

På bussen var det tyst och det enda som hördes var motorns mullrande och den låga volymen på radion.

Jag suckade och kollade ut på de tomma, mörka gatorna.

Varför just nu?

"Seriöst?" sa Jenny och jag suckade. 

"Ja, seriöst" svarade jag och slängde mig tugnt på hennes soffa. 

Jenny bodde ensam med sin pappa, men hennes pappa var alkoholist och var nästan aldrig hemma. 

"Vad tycker du om det då?" 

"jag tycker det suger" 

Jag gjorde en förtvivlad gest med armarna och suckade. 

"Hon tror att det kommer vara så mycket bättre för oss, som att vi inte redan har det bra här, men det kommer inte vara bättre. Jag kommer lämna dig, Ash, allting, bara för att hon tackade ja till ett jobb i Kanada" 

Min röst var snabb och hård, och jag suckade. 

"Vet du vart ni ska bo eller så?" frågade Jenny och jag skakade på huvudet. 

"Nej, vi kom aldrig så långt i diskussionen" 

"Men ge det en chans, det kanske blir bättre" 

Jag gav en typisk bitch-blick och hon suckade. 

"Jag förstår, det suger för mig med att inte ha dig här längre, men du kommer överleva, och det kanske kommer vara jättebra, bara du kommer hem då och då, och så länge ni har ett rum över så jag kan komma och hälsa på ibland så" sa hon och jag nickade. 

"Du har rätt, jag skulle inte gjort det till en så stor grej, men jag kommer ju inte direkt kunna komma hem varje dag och få träffa er" sa jag och hon gav mig ett snett leende. 

"Det kommer ordna sig ändå" 

Jag nickade och satte mig upp. 

"Jag borde nog dra hem innan mamma ringer polisen" skrattade jag och Jenny nickade. 

"Jag hänger med" 

Vi reste oss upp och hon låste dörren efter oss när vi gick. 

När vi kom ut tog jag fram mitt cigarettpaket, tog en cigg och höll fram paketet till Jenny som också tog en. 

Jag visste att det inte var bra att röka, och jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, men det var en grej som bara satt i. 

Jag tände cigaretten och vi började gå mot busshållplatsen. 

Jag öppnade sakta dörren och jag och Jenny gick tyst in. 

Jag hängde av mig jackan och gick in i vardagsrummet där mamma satt. 

Jag satte mig ner bredvid henne och kollade ner på mina händer. 

"Förlåt för att jag blev så arg innan, jag vet att jag överreagerade men jag blev bara så chokad.." började jag och mamma log mot mig.

"Nej, förlåt mig för att jag inte berättade något innan jag bestämde mig för beslutet, det är okej att bli chokad, det här är ett nytt steg, att flytta ifrån det som är tryggt till en miljö man aldrig varit i, men jag hoppas vi kan få det bra ändå" sa hon och jag nickade.

"Jag vet att det kommer bli bra"

Vi kramade varandra och Jenny log för att sen sätta sig i en av fåtöljerna.

"Nu när vi har rätt ut allting vill du se huset?" frågade mamma och jag nickade.

"Självklart"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Idag bestämde jag mig för att göra en till blogg med noveller. Nej, jag kommer inte blogga mindre här för det, även fast jag inte kan säga att jag varit väldigt bra på det den senaste tiden heller. Men det skulle vara så sjukt kul...

  När jag vaknade nästa morgon låg jag bredvid Jenny i min säng. Jag reste mig upp försiktigt så hon inte skulle vakna och drog på mig en kofta över min tröja.  När jag kom ner till köket satt det en lapp på kylskåpet. Jag tog ner den och läst...

  "Jenny, Jenny jag måste prata med dig" sa jag högt när jag kom springandes i korridoren mot henne där hon stod med några tjejer från sin klass. "Va, Tiff? Vad är det?" sa hon, men hann knappt avsluta sin mening innan jag tog tag i hennes arm...

  "Nej, men seriöst, så jag trillade ner för trappan" Ryan avslutade sin mening och jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket. Allting hade slutat med att vi struntade i filmen som var på tv:n och pratade om roliga och pinsamma sake...

  "Vilka är det vi ska träffa?" frågade jag och Chaz ryckte lite på axlarna. "Jag vet inte riktigt, Ryan, Chris och Mitch typ" sa han och jag nickade. "Fryser du inte?" frågade han sen och jag nickade. Jag hade fortfarande bara på mig mina s...