När måndagen kom var jag sjukt trött på att gå runt hemma och inte ha något att göra. 

"Mamma, kan vi inte åka och prata med rektorn på min skola idag?" suckade jag och mamma kollade på mig. 

"Är du säker på att du klarar det? Du vet, vi kan ju.." 

"Mamma, nej, jag klarar inte av det här längre. Jag går och gör mig iordning, och när jag är klar åker vi" envisades jag och stampade hela vägen upp för trappan till mitt badrum. 

Jag duschade snabbt, fönade och plattade mitt hår och sminkade mig lätt. 

Jag måste erkänna att det var skönt att känna mig så fräsch. 

Jag drog en handduk runt kroppen och gick ut från badrummet till mitt rum. 

Jag drog på mig ett par rosa shorts, en tubtop och ett linne.

Jag drog min hand genom mitt plattade hår och gick ner för trappan.

"Mamma, nu åker vi" sa jag högt och drog på mig mina låga converse.

När mamma kom ut i hallen och tog på sig sina skor såg hon oroväckande tvivlande ut.

När hon låste dörren efter sig stannade hon upp lite och kollade på mig.
"Älskling, jag vet att du vill, men tänk om det inte blir som du förväntar dig? Kommer du verkligen klara av det?"

Jag suckade och kollade på henne. 

"Mamma, jag är inget barn längre, jag vet hur jag ska ta hand om mig själv. Jag har fått mer än den hjälp jag behöver de senaste veckorna, och ni har stöttat mig till 110 procent och nu känner jag att jag vill ta tag i mitt liv själv och sluta gå runt hemma och dra ner mig själv ännu mer" sa jag och hon suckade. 

"Ja, förlåt, du kan bestämma dina egna beslut, men jag är bara så orolig över dig" 

Jag nickade och kramade om henne. 

"Jag vet mamma, det är okej, men jag är redo för det här, jag kan inte bara gå runt hemma och vänta på mirakel, det kommer inte gå snabbare" svarade jag och mamma nickade. 

Vägen till skolan var inte så lång och vi pratade på under hela bilresan. 

Även fast jag ville det tog nervositeten över och fjärilar började virvla runt i min mage när jag klev ur bilen. 

När vi kom till receptionen log kvinnan mot oss. 

Vi följde med rektorn in i ett kontor och pratade lite med henne, kollade några papper.

Jag fick numret till mitt skåp, mitt schema och allting var på topp.

Det gick inte alls dåligt och hon var mer än hjälpsam.

Hon förklarade att jag tog det i min takt och kände att jag gjorde så mycket jag orkade. Hon hade också sagt att om jag behövde hjälp med något fanns lärarna där, hon gav mig numret till kuratorn och berättade allt annat jag behövde göra.

Jag blev lite trött på att alla tror att man aldrig klarar av något själv för att det händer några incidenter i ens liv som får en att tappa greppet för ett tag, men när man väl kommit tillbaka upp i sadlen klarar man av allt.

Men samtidigt var jag glad över att veta att hon rydde sig och att hon faktiskt lyssnade.

På väg hem stannade jag och mamma och köpte pizza och hyrde film.

Det här var inte alls dumt, och jag var mer än exaltterad över att börja i den nya skolan.

När alarmat ringde dagen efter var jag snabb med att skynda mig in i duschen.

Jag fönade håret, plattade det och sminkade mig, för att sen ta på mig underkläder och vira en handduk runt kroppen.

Jag gick ut i mitt rum och fram till min garderob för att välja kläder.

Jag drog på mig ett par shorts och ett linne, la ner alla papper, min mobil nycklar och andra grejer i min väska och gick sen ner för trappan för att äta frukost. Jag tog en drick yoghurt, lutade mig mot diskbänken och tog upp min mobil.

"Vad säger du om att ta min bil till skolan idag? Jag åker med Mark till jobbet" sa mamma och jag kollade på henne.

"Tack!" svarade jag och kramade om henne.

"Du är värd det, men ska du seriöst ha på dig det, är det inte lite för lite kläder?"

"Mamma, bra sätt att förstöra vårat moment" sa jag och klampade upp för trappan till mitt rum.

Jag drog på mig en svart cardigan och klampade ner igen.

"Bättre?" suckade jag och slängde flaskan till drickypghurt.

"Jätte fint, skynda nu så du inte kommer försent första dagen" sa mamma.

Hon pussade mig på kinden, gav mig bilnycklarna och följde med mig ut i hallen,

Jag drog på mig ett par låga röda converse och mamma lutade sig mot dörrkarmen till köket.

"Jag är så stolt över dig, ha roligt" sa mamma och jag log.

"Ska försöka" svarade jag och kramade henne innan jag sen gick ut och stängde dörren efter mig.

Första lektionen hade min mage varit lättare än en fjäder och det kändes som att jag gick på glas.

Det visade sig att alla var helt normala, helt okej.

"Hej, du måste vara den nya tjejen" sa en kille som hade skåpet bredvid mitt.

"Eh, ja" svarade jag och log lite mot honom och vände mig sen tillbaka till mitt skåp.

"Jag heter Cameron, vi har Biologi, matte och historia ihop" fortsatte han sen och det kändes som att någonting lyftes från mina axlar.

Jag kände mig inte lika ner tryckt längre, det kändes som att någon dragit ut en propp och all oro jag haft inom mig sakta rann ut.

"Vad härligt, Tiffany" svarade jag och han log mot mig. "Fast du kan kalla mig Tiff"

"Bara om du kallar mig Cam" svarade han och vi skrattade lite.

"Faktiskt har vi biologi nu, vi kan ha följe om du vill?" frågade han.

Jag nickade lättat och jag stängde mitt skåp för att gå efter Cameron.

"Så, hur känns det än så länge?" frågade han och jag ryckte lite på axlarna.
"Jag har inte några direkta känslor än så länge" svarade jag och han nickade.

"Det är en bra skola, lärarna är jätte bra"

"Dem säger det"

Jag nickade lite och fortsatte gå.

När jag kollade upp fick jag syn på Chaz, och han såg faktiskt förvånad ut. Det kanske inte var så konstigt eftersom att han inte visste att jag skulle börja än.

"Hur är det?" frågade han när våra vägar möttes och jag log lite.

"Det går framåt" svarade jag och han nickade.

"Hur kom du hit förresten?"

"Jag fick låna mammas bil" svarade jag och han nickade igen.

"Du skulle inte ha lust att skjutsa hem mig efter skolan?" frågade han och jag nickade.

"Visst"

"Tack, du är en ängel, jag slutar klockan tre"

"Perfekt, vi ses sen"

Vi vinkade lite på varandra och jag vände mig om för att fortsätta gå med Cameron.

"Känner du Chaz Somers?" frågade han förvånat och jag skrattade till lite tonlöst.

"Heh, ja?" svarade jag och han kollade på mig.

"Hur då?"

"Han är typ, min bror, kind of, min mamma dejtar hans pappa" svarade jag och han höjde på ögonbrynen.

"Det är grymt" svarade han och jag kollade lite konstigt på mina händer.

Varför var det så grymt egentligen?

Vi fortsatte gå, och jag följde efter Cameron när han gick fram till två killar som stod vid några skåp.

Dem sa hej, och gjorde den där konstiga kill-kram-thingish som alla killar gör.

Cameron vände sig sen om och pekade på mig.

"Det är Tiffany, eh, Tiff" började han och pekade sen på killarna. "Troy och Parker"

Jag nickade med ett leende.

"Min bror heter också Parker" sa jag och killen-som-tyldigen-hette-Parker nickade med ett leende.

"Coolt"

"Har ni också biologi nu?" frågade sen Cameron och kollade på killarna, som båda nickade.

"Härligt, vi med" sa han och vi började gå mot klassrummen.

"Hon känner Chaz" sa Cameron sen och pekade på mig.

Både Troy och Parker höjde på ögonbrynen och kollade på mig.

"Hur?" frågade Troy och jag skrattade lite.
"Mamma dejtar hans pappa" svarade jag och de nickade.

"Asgrymt" svarade båda. 

"Alltså förlåt mig, men jag förstår inte riktigt varför det är så coolt att jag känner Chaz" sa jag oförstående.

"Du har ingen aning om vem han är, eller hur?" sa Cameron och höjde lite på ögonbrynen.

"Vem, han är?" sa jag och skakade på huvudet.

"Det är ju Chaz Somers, han är bästavän med Justin Bieber" fortsatte Parker och jag stannade plötsligt.

Precis då föll alla bitar på plats.

Det var därför jag kände igen honom, hans namn, utseende, hela skiten passade in.

Jag och Jenny hade varit helt galna i Justin Bieber när han var liten och precis hade blivit upptäckt.

Att jag varit så dum.

Enda sen jag träffade honom första gången var det något som drog i mig.

Jag kände igen både honom och hans kompis Ryan lite för mycket.

Nu förstod jag ju varför.

Men hur kunde jag inte känna igen honom, och hur kom det sig att jag fick reda på det först då, från några killar som jag inte ens kände än?

Jag kunde inte riktigt fatta allting.

Justin Bieber?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Idag bestämde jag mig för att göra en till blogg med noveller. Nej, jag kommer inte blogga mindre här för det, även fast jag inte kan säga att jag varit väldigt bra på det den senaste tiden heller. Men det skulle vara så sjukt kul...

  När jag vaknade nästa morgon låg jag bredvid Jenny i min säng. Jag reste mig upp försiktigt så hon inte skulle vakna och drog på mig en kofta över min tröja.  När jag kom ner till köket satt det en lapp på kylskåpet. Jag tog ner den och läst...

  "Jenny, Jenny jag måste prata med dig" sa jag högt när jag kom springandes i korridoren mot henne där hon stod med några tjejer från sin klass. "Va, Tiff? Vad är det?" sa hon, men hann knappt avsluta sin mening innan jag tog tag i hennes arm...

  "Nej, men seriöst, så jag trillade ner för trappan" Ryan avslutade sin mening och jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket. Allting hade slutat med att vi struntade i filmen som var på tv:n och pratade om roliga och pinsamma sake...

  "Vilka är det vi ska träffa?" frågade jag och Chaz ryckte lite på axlarna. "Jag vet inte riktigt, Ryan, Chris och Mitch typ" sa han och jag nickade. "Fryser du inte?" frågade han sen och jag nickade. Jag hade fortfarande bara på mig mina s...