Jag stod otåligt och väntade på att Ashton skulle komma och hämta mig.

Jag hade bara stått utanför flygplatsen i ungefär fem minuter men började redan svettas.

Jag hade inte riktigt tänkt på att det var lite varmare i New York än vad det var i Kanada.

Jag hade på mig ett par jeans, ett vitt linne och ett par oknutna converse.

Min svarta cardigan hängde på min arm och min väska hängde tungt på min axel.

Jag hade inte riktigt tid att tänka på något, ingenting gick igenom min hjärna i just det tillfället.

Jag stod bara helt still med ögonen fästa rakt ut i luften, på ingenting.

Mina händer darrade lite och det kändes som att jag var helt tom, men samtidigt vägde mer än en klippa.

När Ashtons bil stannade på parkeringen slöt jag mina ögonen för ett ögonblick och tog ett djupt andetag.

Med darrande steg gick jag fram till hans bil och satte mig i passagerar sätet.

Hade detta varit för en vecka sen hade jag dragit ut honom ur bilen och slängt mina armar runt honom, aldrig velat släppa honom.

Men nu var det inte det.
Det var inte en vecka tidigare, det var ingen bra vecka där jag var på ett kafé och tog en kaffe, det var inte en bra vecka då jag kunde ringa till Ashton för att se hur han mådde.

Det var samma vecka som det var dagen innan, och som det skulle vara dagen efter. 

När jag satt mig i bilen kollade Ashton på mig.

Hans blick var full av oro och antagligen sorg, på något sätt var den mörk. 

Jag rös till när jag såg på honom, både av välbehag och av oro. 

Vi satt tysta i bilen på väg till sjukhuset. 

Radion var inte på, och jag vet inte riktigt om det hade varit bättre eller sämre med den på. 

Ashton släppte av mig för att sen åka vidare. 

Han skulle komma en stund senare, men var tvungen att gå på sin träning. 

Jag gick fram till receptionen. 

Jag kollade med en tom blick på sköterskan.

Hon hade lockigt blont hår uppsatt i en ojämn tofs, fräknar på sina kinder och hennes hudton var blek.

"Jenny Hart" sa jag raspigt och hon klickade in något i sin dator. 

Jag vandrade med blicken ner till hennes namnbricka. Brenda. 

Det var ett fint namn, det passade henne. 

Jag kollade upp igen och hon gav mig ett leende.

"Rum 302"

Utan varken sig ett leende eller ett svar gick jag därifrån mot hissen.

När jag kom till rätt våning darrade mina ben så mycket att jag knappt trodde att de skulle orka bära mig.

När jag kom till rätt rum var jag rädd för att uppna dörren.

Jag vet inte riktigt varför, men jag tog ett steg tillbaka.

Jag tog några djupa andetag för att sen sluta ögonen och öppna dörren.

Rummet var inte så stort.

Tapeterna var ljust oranga med små figurer på.

Luften var unken och fick mig att vilja spy.

Jag stannade en bit framför sängen där Jenny låg.

Hennes hud var likblek och hon var iförd sjukhus kläder.

Jag drog besöksstolen närmare sängen och satte mig ner, för att ta tag i hennes hand. 

Jag rös till när kylan från hennes hand fördes över till mig. 

Jag blundade och svalde hårt för att inte börja gråta.
"Varför just du?" viskade jag och tryckte mina läppar mot hennes hand.

När Ashton kom in i rummet kollade jag inte ens på honom, jag orkade inte.

Jag orkade inte lyfta huvudet och ge honom en blick, jag orkade ingenting.

Jag kände mig spyfärdig och blev plötsligt helt yr.

Jag satte armbågarna på knäna och lutade mitt huvud i händerna.

Ashton tog den andra stolen och ställde den bredvid min.

Han la ena sin hand på min rygg och drog den sakta fram och tillbaka.

Jag satte mig upp riktigt, tog tag i hans tröja och tryckte in mitt ansikte i hans bröst.

"Jag vet inte vad jag ska göra" viskade jag efter en stund och Ashton tog ett djupt andetag.

"Inte jag heller"

"Jag går och köper lite mat, vill du ha något särskilt?" frågade Ashton och jag skakade sakta på huvudet.

Jag hörde dörren stängas och jag suckade lite.

"Hade det varit ombytta roller hade du vetat precis vad du skulle gjort" viskade jag och kollade på Jennys ansikte.

precis då plingade det till i Ashtons mobil som låg på sängbordet.

Jag kollade på skärmen och såg att det var ett meddelande från någon.

"Courtney" stod det på skärmen.

Jag visste att jag egentligen inte borde, men jag gjorde det ändå.

Jag låste upp mobilen och gick in på meddelandet.

"Hej, ska vi fortfarande ses sen, eller ska du vara med din "flickvän"? <3" 

Jag drog huvudet ifrån skärmen en bit med en konstig blick.

Vad menade hon med det?

Jag låste mobilen och suckade.

Det var säkert ingenting, jag menar, tjejkompisar får han väl ha?

"Det är bara en tjejkompis, eller hur?" sa jag oroligt och kollade mot Jenny.

"Vart ska du?" frågade jag Ashton och petade runt i salladen han köpt till mig, för att sen kolla på honom när han drog på sig sin kofta.

"Jo, jag vet att jag lovade att vara med dig ikväll, men jag måste träna väldigt sent ikväll, vi ska ha en match snart" svarade han och jag nickade lite frånvarande.

"När kommer du hem?" frågade han och kollade på mig.

"Jag vet inte riktigt, kanske någon gång vid tio, hur så?"

"Det var ingenting, vi ses sen" sa han och gav mig en snabb puss för att sen skynda ut genom dörren.

Jag gav en förvånad blick mot Jenny och höjde på ögonbrynen.

"Varför ljuger han?"

Jag ställde äcklat ifrån mig salladen och suckade.

"Jag vet inte vad jag ska ta mig till"

När klockan var åtta valde jag att jag inte orkade stanna kvar längre.

"Jag kommer tillbaka imorgon, jag lovar" sa jag tyst och kramade Jennys hand med min egen, för att sen gå ut från rummet.

På väg ner for det massor med tankar genom mitt huvud, men jag kunde inte fokusera på någon så det kändes som att det var helt tomt.

Jag tog en taxi hem till Ashton och suckade.

Jag letade sakta fram nyckeln till hans hus och låste upp.

Jag stängde dörren efter mig och låste.

Allting var som vanligt, fast när jag tog av mig skorna såg jag att Ashtons skor var där, och ett par andra.

Det var absolut inte Marys, hon hade mycket större fötter än det, och hon skulle aldrig ha på sig såna.

Det var ett par höga svarta klackar med en kedja hängande snyggt runt.

Skulle inte Ashton träna?

Jag chansade på att de inte hört mig än.

Jag smög tyst upp för trappan, och det var då jag hörde röster. 

Det var definitivt Ashton, och någon tjej. 

Jag gick sakta fram till Ashtons rum där dörren stod öppen till hälften. 

"Jag tycker du är snygg iallafall" sa en tjej, jag skulle chansa på att det var Courtney eller vad hon hette. 

Hon hade något rödaktigt hår, lite medellångt.

De satt tillsammans i Ashtons säng, bredvid varandra, och höll armarna om varandra.

Precis som jag inte trodde det kunde bli värre lutade de sig fram och kysste varandra.

Inte bara kysstes, de praktiskt taget grovhånglade.

Jag stelnade till och vände mig bort från dörren.

Vad hade jag precis sett?

Det var inte verkligt, det kunde det inte vara.

Han var inte sån, eller?

Men, han skulle aldrig göra något sånt.

Jag blundade hårt och skakade på huvudet.

Fel, han hade precis gjort det.

Jag smög ner för trappan igen, tog mina skor, och utan att sätta på mig dem gick jag försiktigt därifrån.

Precis som jag stängt dörren flög alla känslor ur mig som en bomb som sprängs.

Tårarna forsade ner för mina kinder och jag fick jobbigt att andas.

Jag började springa, ville bara komma bort därifrån.

Jag sprang så fort jag orkade, stannade inte en ända gång, förrän jag kom till sjukhuset.

När jag kom till Jennys rum stannade jag upp och kollade på henne.

Jag satte mig ner på knä på golvet bredvid sängen.

Jag begravde mitt ansikte vid hennes hals och grät.

Jag bara satt så tills jag hade lugnat ner mig.

"Det är tur att du inte ser mig, jag ser förfärlig ut" skrattade jag tonlöst när jag kollade upp på Jenny igen.

Jag tog ett djupt andet och la huvudet på sängen precis bredvid Jennys,

"Jag önskar du var här, du skulle ha vetat vad jag ska göra"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Idag bestämde jag mig för att göra en till blogg med noveller. Nej, jag kommer inte blogga mindre här för det, även fast jag inte kan säga att jag varit väldigt bra på det den senaste tiden heller. Men det skulle vara så sjukt kul...

  När jag vaknade nästa morgon låg jag bredvid Jenny i min säng. Jag reste mig upp försiktigt så hon inte skulle vakna och drog på mig en kofta över min tröja.  När jag kom ner till köket satt det en lapp på kylskåpet. Jag tog ner den och läst...

  "Jenny, Jenny jag måste prata med dig" sa jag högt när jag kom springandes i korridoren mot henne där hon stod med några tjejer från sin klass. "Va, Tiff? Vad är det?" sa hon, men hann knappt avsluta sin mening innan jag tog tag i hennes arm...

  "Nej, men seriöst, så jag trillade ner för trappan" Ryan avslutade sin mening och jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket. Allting hade slutat med att vi struntade i filmen som var på tv:n och pratade om roliga och pinsamma sake...

  "Vilka är det vi ska träffa?" frågade jag och Chaz ryckte lite på axlarna. "Jag vet inte riktigt, Ryan, Chris och Mitch typ" sa han och jag nickade. "Fryser du inte?" frågade han sen och jag nickade. Jag hade fortfarande bara på mig mina s...