Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt hamnade vi hemma hos Chaz.

Vi satt och spelade tv-spel när det plingade på dörren.

"Jag kommer snart" sa Chaz och la ner sin kontroll.

"Okej" sa jag och han försvann ut i hallen.

Jag hörde honom öppna dörren och säga hej till någon, han lät lite förvånad, tror jag.

Jag hörde en annan röst och sen steg mot vardagsrummet där jag satt.

Jag kollade mot dörröppningen när de kom in.

Jag flinade mot Chaz och kollade sen tillbaka mot skärmen.

"Jag vinner" skrattade jag och Chaz skyndade sig tillbaka till sin plats i soffan.

"Du fuskade ju" klagade han och jag skakade på huvudet.

"Gjorde jag ju inte"

"Jag var ju tvungen att öppna"

"Jag vinner ändå" svarade jag och räckte ut tungan mot honom.

Killen som precis kommit flinade roat och satte sig ner bredvid Chaz.

Chaz suckade frustrerat och reste sig fram och tog ett chips ur skålen.

"Du fuskade"

"Men jag vann" svarade jag och ryckte på axlarna med ett flin.

Han himlade med ögonen och kollade sen mot den andra killen.

"Ryan, Tiffany, Tiffany, Ryan, känn er som bästa vänner, jag ska hämta mer dricka och popcorn"

Med det hade Chaz lämnat mig och Ryan ensamma.

Vi satt för några ögonblick, allting var knäpptyst.

Vi kollade överallt och ingenstans, ibland skickade vi iväg små leenden till varandra.

Tystnaden var så intensiv att jag hoppade till med en flämtning när min mobil plingade till.

Detta fick Ryan att börja skrattade roat och jag kollade chockat på min mobil.

Jag tog upp den och såg ett sms från Jenny.

"Hej, vad gör du?

 Hur är dem? ;) 

 ring mig när du ser detta, puss"

Jag suckade och la mobilen på bordet igen.

När jag kollade mot Ryan log han mot mig.

Jag grimaserade fånigt och han började skratta igen.

"Så, hur gammal är du?" frågade jag sen och han log mot mig.

"Arton"

"Som min bror då" svarade jag med ett leende.

"Du då?" 

"Sexton" svarade jag och han nickade lite. 

Vi satt tysta en stund.

Det var en pinsam tystnad, den sorten som svävar fram lite lätt och tränger sig igenom varenda litet hörn i rummet.

"Ska du börja på samma skola som Chaz sen?" frågade Ryan och jag sneglade upp mot honom och nickade.

"Det är en bra skola, en bra gemenskap och så" fortsatte han sen och jag nickade återigen.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, men det var skönt att veta att skolan var bra.

"Du pratar inte så mycket, gör du?" frågade sen Ryan med ett flin och jag ryckte lite på axlarna.

Han skakade roat på huvudet och log mot mig.

"Det kommer bli jätte bra, det lovar jag! det är en bra stad och människorna är snälla, det händer dock inte så mycket" sa han och jag skratade lite.

"Vart kommer du ifrån?" frågade han sen.

"New York" svarade jag och han nickade lite.

"Ja, det händer ju inte alls lika mycket här, inte lika mycket drama och så, och alla känner alla, men det är en mysig stad" svarade han och denna gången var det min tur att nicka.

"Vad har du för musiksmak då?"

Jag ryckte lite på axlarna, sneglade runt lite i rummet, kollade ner på mina händer och kollade sen upp mot Ryan igen.

"Jag har inte riktigt någon musiksmak, jag lyssnar på det mesta" svarade jag och han nickade.

"Vad gillar du att göra på fritiden då?"

Han kollade på mig och jag skrattade lite.

"Förhör eller?"

Han flinade lite och jag skakade på huvudet.

"Nej, men jag gör väl det mesta som får mig att känna mig bekväm. Hänger med kompisar, spelar tv-spel, kollar film, ja, det mesta man hittar på med sina vänner" sa jag sen och Ryan nickade.

"Har du något speciellt du gillar att göra?" frågade han och jag ryckte lite på axlarna.

"Jag vet inte riktigt, jag gör väl det som kommer mig i smaken" svarade jag och han nickade.

Precis som min menign var avslutad kom Chaz in i rummet igen.

"Har ni lärt känna varandra?" frågade han när han satte sig ner i soffan och ställde en cola och en stor skål med popcorn på bordet.

Vi båda nickade, fast det var egentligen bara han som kände mig, jag visste ingenting om honom mer än att han hette Ryan och var arton.

Jag vaknade dagen därpå i ett rum jag inte kände igen.

Jag satte mig snabbt upp och försökte lokalisera mig.

Mitt hjärta slog snabbt för ett tag, innan jag sen kom ihåg att jag låg i Chaz rum.

Han hade erbjudit mig sitt rum så kunde han sova i bäddsoffan i vardagsrummet.

Jag reste mig upp och kollade snabbt ner på mina kläder.

Jag hade fått låna en tröja utav Chaz, vilket kändes en gnutta obekvämt eftersom vi inte kände varandra över huvudtaget.

Men efter ett tag hade jag inte brytt mgi ett dugg.

Det var väl ändå bäst att lära känna varandra såhär i början och komma nära varandra, så det slipper komma en pinsam känsla efter ett tag.

Jag gick upp och gick fram till Chaz garderob och drog fram ett par mjukisbyxor så jag skulle slippa gå i bara trosor.

Jag satte upp mitt långa bruna hår i en boll på huvudet och gick sen ut från Chaz rum.

Chaz låg fortfarande och sov i soffan, vad hade jag förväntat mig?

Jag skrattade och skakade roat på huvudet och gick sen in i köket.

Jag tog fram ett glas och ett juice paket, och satte mig sen vid köksbordet.

Jag ryckte till när jag hörde en röst i dörröppningen.

"Hur mycket är klockan?"

Jag ryckte till och vände mig om för att kolla på Chaz.

Han såg nyvaken ut, håret åt alla håll och ögonen knappt öppna.

Jag skrattade lite.

"Elva" svarade jag och han nickade.

"Hur länge har du varit vaken?"

"Jag vet inte riktigt, inte så länge" svarade jag och han nickade igen.

Jag reste mig upp och gick för att ställa glaset i disken och ställa in juicepaketet.

Jag hörde Chaz skratta lite, så jag vände mig om.

"Vad?"

"Du är så liten" svarade han och jag fnös lite.

"Jag är ju inte liten" envisades jag och han nickade roat.

"Mina kläder har inte sett så stora ut på någon"

Jag räckte ut tungan mot honom och gick sen förbi honom för att byta om till mina andra kläder.

När vi kom hem till mig var det ingen hemma.

Jag såg en lapp på kylskåpet och gick fram för att läsa den.

"Jag och Mark är iväg på några ärenden, vi kommer tillbaka runt 15

 Var försiktiga, ring om det är något, kram, mamma"

Jag la lappen på bänken och gick sen upp för alla trappor till mitt badrum. 

Jag tog en snabbsdusch, sminkade mig, blåste och plattade mitt hår och gick sen in till mitt rum för att välja kläder. 

Jag drog på mig ett par höga tighta jeans, ett vitt linne och ett par låga converse.

När jag kom ner till vardagsrummet kollade Chaz upp mot mig.

"Skulle inte du ta en dusch?" frågade han och jag satte mig ner bredvid honom.

"Jag har gjort det"

"Hur snabb är inte du? jag trodde tjejer tog evigheter på sig att bli klara" sa han och jag ryckte lite på axlarna.

"Antar att alla inte är likadana"

Fredag,

12.30

Jag låg kvar länge i sängen, kände inte riktigt från att gå upp.

Jag hade inte pratat något med Ashton på hela veckan, och jag saknade honom jätte mycket.

Jag hade pratat med Jenny dagen innan, men det kändes konstigt att inte kunna gå hem till henne när jag kände för det.

Jag suckade lite och reste mig sen upp.

Jag tog på mig ett par jeans, ett blått linne och ett par ballerinaskor.

Jag gick ner för trappan och in i köket där Parker satt.

Jag tog fram en drick yoghurt och gick upp till mitt rum igen.

"Jag går ut ett tag" sa jag högt och utan att vänta på ett svar stängde jag ytterdörren efter mig.

Jag gick ett tag innan jag sen gick in på ett kafé. 

Jag beställde en kaffelatte för att sen sätta mig vid ett bord och ta fram min telefon och ringa till Ashton. 

"Hallå?" sa han trött och jag log lite. 

"Hej älskling" sa jag och han harklade sig.

"Tiff, hej babe"

För några sekunder var det tyst innan jag sen hörde ett svagt fuck från andra sidan luren.

Jag kunde höra honom försöka ta på sig byxorna.

"Sen till någonting?" frågade jag med ett flin.

Jag visste att de alltid hade träningar klockan halv ett på fredagar.

Och det faktum att klockan snart var kvart över ett fick mig att vilja skratta lite.

"Kan jag ringa dig senare?"

"Klart, älskar dig"

"Älskar dig med"

Vi la på och jag återgick till min kaffelatte.

Shit.

Klockan var halv fem och det var mindre än en timme kvar tills Mark och hans son skulle komma hem.

Jag skyndade mig att ta upp telefonen och ringa mamma.

"Hallå"

"Hej mamma, jag är på väg hem, skulle du kunna gå till mitt rum och välja ut några fina kläder till middagen?"

"Klart jag kan" Jag kunde höra den alldeles för stora entusiasmen i mammas röst och jag suckade.

"Mamma, välj något fint, inte något överdrivet eller alldeles för tantigt"

"Jaja, hej då"

Hon la på och jag suckade.

Mammor.

När jag kom hem slängde jag av mig skorna och sprang upp till mitt badrum.

Jag duschade, tog på mig underkläder, blåste håret och plattade det så det hängde ner till naveln.

Jag sminkade mig och gick till mitt rum där mamma hade lagt kläder åt mig på min säng.

Jag kollade vad hon hade valt och det var faktiskt fina kläder, inte så som jag trodde.

Jag trodde hon skulle välja någon utav klänningarna som jag fått av mormor och som ser ut som en klänningen som en galen åttaåring som fick välja sina egna kläder skulle ha på sig, men som jag inte haft mage till att slänga.

Men hon hade faktiskt valt ett par jeans, ett vitt linne och en röd cardigan.

Jag log medan jag drog på mig kläderna.

Jag kollade mig i spegeln, nickade, drog på mig några armband och ett par svarta skor som mamma envisades med att köpa till mig.

Jag brukade inte gilla att ha på mig onödiga skor, om några, inomhus, men mamma tjatade alltid om att vara uppklädd, så jag gjorde väl det för henne.
Jag slängde mig på sängen och ringde Jenny.
"Hey girl"
"Hej, hur mår du?"

"Jag mår bra, hur mår du?"

"Jo, jag mår bra, är lite nervös bara, mammas kille och hans son ska ju komma snart"

"Just det, det var idag, hur känns det?"

"Det känns väl helt okej, antar jag"

"Har hon berättat något om dem?"

"Nej, inget förutom att sonen heter Chaz och att han är lika gammal som dig"

"Åh, nice"

"Tiffany gumman, kommer du ner? Dem är här nu" sa mamma utanför dörren med en lätt knackning.

Jag hörde hennes steg tona bort ner för trappan och jag svalde hårt.

"Jag måste lägga på, plikten kallar" sa jag och vi skrattade.

Vi sa hejdå och la på, innan jag sen gick ner för trappan.

Jag hörde röster ifrån matsalen och jag tog ett djupt andetag.

När jag kom in i rummet fördes alla blickar mot mig och jag log lite.

Med en lätt vinkning gick jag fram till bordet där alla satt, för att sen sätta mig mitt emot han jag antog var Chaz.

"Hej, du måste vara Tiffany" sa mannen som jag antog var Mark och räckte fram sin hand mot mig.

Jag nickade och tog emot handen för att sen skaka den lätt.

"Mark" sa han. 

Han puttade till Chaz lite lätt och Chaz kollade mot mig för att sen ge mig ett leende. 

Han gjorde en hälsande gest med handen. 

"Chaz" 

Jag nickade och log mot honom för att sen lägga upp lite mat på min tallrik. 

"Så, jag antar att du kommer gå på samma skola som Chaz om några veckor?" frågade Mark och jag nickade. 

"Ja, jag börjar där om ungefär en vecka" svarade jag och han nickade. 

"Dem är jätte snälla, och Chaz kan säkert hjälpa dig om det skulle vara något, visst Chaz?" 

"Ehm, va, eh ja, självklart" sa Chaz och skyndade sig på med ett lende mot mig. 

Jag skrattade lite och skakade roat på huvudet. 

"Ska inte du och Chaz ta och lära känna varandra lite?" harklade mamma ur sig.

Parker hade redan dragit ut på något med någon, Kevin var hos Marks.. mamma? och det var bara vi kvar.

Jag himlade med ögonen mot Chaz innan jag sen nickade. 

"Kom" sa jag och drog med mig Chaz upp till mitt rum. 

"Erat hus är jäkligt nice" sa han och jag nickade lite. 

Det var den längsta meningen han sagt under hela kvällen. 

"Mysigt rum" sa han och stängde dörren efter sig. 

Jag nickade lite och slängde mig på sängen. 

Han satte sig lite försiktigt ner i hörnet av sängen och jag skrattade roat. 

"Du kan vara lugn, varken sängen eller jag kommer bita dig" 

Han skrattade till lite och lät sen sin blick vandra längs hela rummet.

Jag reste mig upp och drog av mig mina höga skor.

"Ska vi göra något?" frågade Chaz och jag nickade.

"Vad som helst som inte har något med våra föräldrar att göra" svarade jag och Chaz skrattade lite.

Vi gick ner för trappan och ut i hallen.

Jag drog på mig ett par converse utan att knyta dem, sa hej då och stängde dörren.

Tisdag,

13.40
Jag suckade och kollade ut genom bilrutan.

Till min lycka regnade det också, väldigt roligt.

"Vi är snart framme" sa mamma och utan att kolla på henne nickade jag lite.

Jag ville egenltigen inte detta, och det var svårare än vad jag hade trott att det skulle vara.

"Jag kommer sakna dig" sa Ashton och drog sin hand genom mitt hår.

Jag blundade och drog in hans doft av parfym och schampo.

Det var inte så långt jag skulle flytta, men det kändes ändå som att det var sista gången vi skulle få träffas.

Hela världen snurrade runt oss och jag ville aldrig släppa honom.

Jag lät en tår sakta rinna ner för min kind och drog in ett djupt andetag.

Jag visste att det var sista gången vi fick träffas på iallafall ett halvår, och det kändes som att min värld skulle rasa samman.

Ungefär en månad senare skulle vi fira ett år, och vi skulle inte kunna träffas.

Tanken gjorde mig spyfärdig och jag ville bara gråta.

"Även fast jag inte är vid din sida kommer jag alltid stötta dig"

Ashtons mjuka röst fick mig att rysa och jag tryckte mig om möjligt närmare honom.

Just för ögonblicket var det bara vi och inga andra.

Mina tankar flög tillbaka till verkligheten när bilen stannade. 

Jag suckade och hoppade ut ur bilen. 

Inte ens det stora fina huset fick mig att le, även fast jag bra gärna hade velat.

Jag gick in i huset och kollade runt, det kändes oändligt.

Jag gick rakt igenom och ut på baksidan.

Vi hade en swimmingpool i ett kinda glasrum som hade golvvärme och vilket betydde att man skulle kunna bada även när det var snö ute.

Det var inte lika varmt här som i New York, men det funkade i alla fall. Det var bara en liten skillnad. 

Jag suckade och gick in igen, det var så många rum, typ, överallt, och jag visste inte riktigt vart jag skulle gå.

Jag hittade trappan till övervåningen och började gå upp.

Tapeterna och sättet huset var byggt på var riktigt modernt.

Jag kunde inte låta bli att le lite.

På övervåningen var det mer rum än där nere och det tog lång tid för mig att hitta ett.

Tillslut gick jag in i ett rum.

Det var normalstort, tapeterna var något lilablå, och det var riktigt fint.

Jag nickade lite och gick in och ställde mig mitt i rummet.

Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte mamma när hon ställde sig i dörröppningen.

"Hur känns det?"

Jag ryckte till och vände mig snabbt om.

Jag tog ett djupt andetag och nickade.
"Jag bättrar mig" svarade jag och hon nickade med ett leende.

"Du kan kolla runt mer om du vill, flyttbilen har precis kommit, jag kommer vara där nere och packa upp"

Jag nickade och hörde hennes steg tona bort i hallen.

Jag kollade sen runt med ett leende för att sen fortsätta kolla runt i huset.

Måndag,

18.30
Jag packade upp det sista ur min sista låda och nickade.

Jag satte mig tugnt ner i sängen med ett trött men stort leende på läpparna.

Jag hade dekorerat mitt rum, fixat i ordning alla möbler lagt in mina kläder i garderoben och kände mig hyfsat nöjd.

När mamma och parker hade packat upp alla lådor förstod vi hur lite grejer vi faktiskt hade, och mamma sa att med hennes nya jobb och nya lön skulle vi ha råd att köpa mer grjejer och göra huset riktigt fint.

"Hej gumman, kan du komma ner ett tag?" sa mamma utanför min dörr med en lätt knackning.

Jag reste mig upp och gick efter mamma ner för trappan.

Jag följde henne in i vardagsrummet och när jag såg att Parker också satt där, tillsammas med Kevin blev jag både orolig och förvånad.

"Sätt dig ner är du snäll" sa mamma och jag gav henne en konstig blick innan jag sen satte mig ner bredvid Parker.

"Jag har en grej jag vill berätta.." började mamma och mina ögon blev större.

Tusen tankar virvlade runt i mitt huvud.

Hon hade ett leende på läpparna, ett lite cheeky, glatt leende. Hennes kinder var lite rosade och hon såg ut som en tonåring igen.

"Jo, det är så att.." hon tog ett djupt andetag. "Jag har träffat en kille"

Jag gjorde ett strypt läte av lättnad och kollade på henne.

"Gör mig inte så orolig för ingenting" utbrast jag och hon skrattade lite.

"Han heter iallafall Mark, och han och hans son kommer hit på fredag och ska äta middag" fortsatte hon sen och jag nickade.

"Vad trevligt" sa jag och nickade lite för att sen gå upp för trappan till mitt rum.

Onsdag,

17.30
Jag kollade runt i vardagsrummet och nickade lite.

Jag och mamma hade varit iväg hela tisdagen och onsdagen för att handla grejer till huset, och för mig kändes det som att vi köpte mer saker än vad som fanns i hela stan.

Vi hade fortfarande långt kvar innan huset var perfekt, men det tar väl sin lilla tid.

När jag kom upp till mitt rum slängde jag mig på sängen.

Jag stängde mina ögon för en stund innan dem sen flög upp igen till ljudet av min ringsignal.

Jag lutade mig fram till skrivbordet och tog upp den.

Ryder?

Vad kunde han vilja mig?

"Hallå?"

"Hej"

"Ehm, ingenting specifikt eller så, men varför ringer du mig?"

"Oj, jag trodde det var Parker"

"Ehm, jaha, okej då"

"Men, hur har ni det då?"

Jag tänkte över det lite innan jag svarade.

"Jo, det är la bra antar jag"

"Har du snackat något med Ashton?" frågade han sen och jag höll på att sätta i halsen. Varför undrade han det?

"Nej, inte direkt, bara sms:at lite, vadå?"

"Nej, jag bara undrade"

Det var tyst en stund innan jag sen harlkade mig och förstörde tystnaden.
"Men jag måste gå nu, du får ha det bra, kram"

"Oh, okej, men vi hörs, hej då då"

Vi la på och jag la ner telefonen på skrivbordet med en konstig blick.

Varför ringde han mig?

Och jo tjena, som att han trodde att det var Parker han ringde, det står ju mitt namn.

Jag skakade bort tanken och la mig på sängen igen, med min laptop.

Undrar hur den där Mark och hans son var.

"Jo men seriöst, det är något på gång, och inte bara flytten, det är något med mamma" sa jag och Jenny kollade på mig när jag lutade mig mot skåpet bredvid hennes med en suck.

"Jag lovar, ingen känner min mamma som jag, och hon låter ingen, ingen, låna hennes bil, inte ens Parker, och han har haft sitt körkort i över två år, jag har bara haft mitt i, jag vet inte, si sådär två månader" sa jag och Jenny kollade på mig med en underlig blick.

"Det jag menar är att det är något med mamma, hon hade aldrig lånat ut sin bil till mig om det inte hade varit något, det vet du" sa jag och Jenny nickade med en suck.

"Ja, jag vet"

Jag kollade på klockan och kollade bråttom upp på Jenny.

"Ledsen Jen, måste skynda, jag börjar nu" sa jag och gav henne en snabb puss på kinden innan jag sen skyndade mig iväg bland alla människor.

"Ja, okej, men när slutar du då?" frågade jag Jenny och hon öppnade sitt skåp.

"Om en timme" svarade hon och jag nickade.

"Okej, kom till mig då" sa jag och hon nickade.

"Puss" sa jag och precis som jag börjat gå därifrån ringde min mobil, mamma.

"Hallå?"

"Hej gumman, slutar du nu?"

"Ja"

"Okej, jag tänkte bara säga att jag jobbar sent idag, jag kommer inte hem förrän efter tre inatt" sa hon och det var nästan som att jag ville rycka på axlarna eller himla med ögonen. Hon brukade komma hem sent, hon var inte tvungen att irnga mig för att berätta det.

"Ja, okej, älskar dig puss"

Jag la på och fumlade med att lägga ner mobilen i väskan och få upp bilnycklarna samtidigt när jag kommit ut på skolgården.

Det stod folk överallt och väntade på bussarna och jag var glad att jag slapp det idag.

Jag ryckte till när jag kände en hand på min axel, och vände mig om för att möta Ashtons blick.

Tillsammans med honom gick Ross, Brad, Aaron och Tyler.

"Hej" sa han och kysste mig.

"Hej" svarade jag när han dragit bort sina läppar från mina.

"Tar du inte bussen idag?" frågade han och jag skakade på huvudet.

"Nej, mamma lät mig låna hennes bil" sa jag överexalterat och Ashton skrattade roat.

"Vad händer senare då?" frågade han och drog in min kropp mot sin.

"Jag ska vara med Jen senare" svarade jag och han pressade sina läppar mot mina.

"Okej, men vi måste till träningen nu, vi hörs senare"

Ashton pressade sina läppar mot mina en sista gång innan han och de andra försvann bort bland alla människor.

Jag slängde nycklarna på bänken, låste ytterdörren och gick in i köket.

Jag tog en drick yoghurt för att sen gå in till mitt rum och ta fram min laptop.

Jag kollade runt på några bloggar, kollade facebook och lite andra saker.

Efter ett tag var jag jätte uttråkad och valde att gå till vardagsrummet för att kolla på tv istället.

När jag hade suttit där en stund hörde jag en nyckel sättas in i låset och dörren öppnas.

Jag hörde Parker och någon mer, och jag suckade.

Jag zappade mellan kanalerna för att hitta något bra.

Parker och hans bästa kompis Ryder.

"Vad kollar du på?" frågade Parker utan att kolla på mig och han och Ryder satte sig ner i soffan bredvid mig.

"Vet inte" svarade jag och suckade.

"Hur mår du då?" frågade Ryder och log mot mig.

"Jag mår väl fint, du då?"

"Jo, det är bara bra" svarade han och vi log mot varandra för att sen återgå till at kolla på tv:n.

Lördag,

21.30
Jag suckade och ställde ner den tunga lådan på golvet.

Det enda som var kvar i mitt rum var sängen och min byrå med lite kläder kvar.

"Hur går det?" frågade mamma och lutade sig mot dörrkarmen.

"Det går väl bra" svarade jag och vände mig om för att kolla på henne.

Jag gav henne ett snett leende.

Hon kollade på mig lite för att sen vända sig om och gå in i köket.

Jag suckade och gick mot fönstret.

Jag skulle verkligen sakna allting.

Tisdag, sen åker vi. 

Jag suckade och tog fram min mobil för att ringa Jenny. 

Jag slängde mig med en suck i Jennys säng. 

Hon satte sig ner på sin skrivbordsstol och granskade mig. 

Jag satte mig upp och vände min blick mot henne. 

"Jag kommer sakna dig, så mycket mer än vad du någonsin kommer kunna förstå" sa jag, och helt utan förvarning slängde jag mina armar om henne och kramade om henne.

Jag svalde hårt för att inte börja gråta, hur skulle allting funka?

Hur skulle jag funka i en ny skola, ny stad, nya människor, ny miljö, nytt allt.

En stund satt vi bara så. Kramade om varandra, ögon slutna, tunga andetag.

För ett ögonblick kändes allting bra.

Måndag,

09.30

När jag gick genom korridoren kollade jag runt extra på allting.

På alla människor, på väggarna, på salarna, på allting.

Min sista dag i denna skolan.

Jag var inte så ledsen, jag gillade inte riktigt lärarna eller skolan i allmänhet, men det var ändå ganska sorgligt att jag aldrig mer skulle komma hit, aldrig mer träffa människorna. Även fas jag inte kände dem, visste jag vilka det var, och det var människor jag såg varje dag, som jag var van att se.

Jag låste upp mitt skåp med en suck och tog ut alla mina saker.

Jag la ner anteckningsblock, pennor, böcker och det som var mitt i min väska. 

Hej då gamla skola. 

Jag ställde mig vid mitt fönster och kollade ut. 

Jag försökte att inte tänka så mycket på det, att det bara var för ett tag, att det inte var så långt, att det skulle gå bra. 

Det var svårt, men jag försökte. 

"Hur mår du?" frågade mamma i dörröppningen och jag vände mig om. 

"Det funkar väl" svarade jag och försökte att le mot henne, men det funkade inte riktigt. 

Vi stod tysta för en stund. 

Hon kollade på mig och runt i mitt rum, medan jag kollade på mina händer och på mina skor. 

Tillslut kände jag en tår rinna på min kind och jag svalde hårt. 

Jag satte mig ner på sängen och kollade på mamma. 

"Vem försöker jag lura? jag mår inte alls bra" 

Mamma kom och satte sig bredvid mig och drog in mig i sin famn. 

"Det kommer gå bra" 

När jag hade varit inne och duschat, sminkat mig och plattat mitt bruna hår gick jag fram till min garderob.

Jag tog på mig ett par jeansshorts, ett kort linne som visade en liten del av min mage och ett par vita låga converse.

Jag la ner min plånbok, mina nycklar, min mobil och lite andra nödvändigheter i min väska innan jag sen tog med den ut.

Jag ställde den i hallen och gick in i köket där Ross, Ashton och Parker satt och pratade.

Jag gick fram till kylskåpet och tog fram en drickyoghurt, skakade den lätt, lutade mig mot diskbänken och öppnade den.

De kollade lite på mig och det förblev tyst en stund.

Jag drack sakta och de återgick till sin diskussion.

Ashton kollade upp på mig och gav mig ett gulligt leende.

Han var inte alls som jag trodde. 

I alla filmer var den populära killen alltid "the bad guy" och av allt alla hade sagt trodde jag att han skulle vara lite mer av en idiot, men han var den gulligaste killen jag träffat, och han behandlade mig verkligen som att jag var den enda. 

"Kan vi inte sätta oss ner en stund? ta en fika eller något?" 

Jag suckade högt och satte mig ner på en bänk. 

"Men vi måste hitta det där spelet, jag trodde verkligen dem skulle ha det i gallerian" sa Ashton, det sista till Ross som nickade instämmande. 

Jag, som redan tagit upp mitt cigarettepaket suckade bara och tände min cigg.

"Du måste verkligen sluta" sa Ashton och satte sig ner bredvid mig.

"Ja, jag vet" suckade jag tillbaka och tog ett djupt andetag.

När jag hade varit hemma i en dryg timme och klockan var ungefär halv sex ringde min mobil, Jenny.

"Hej babe" svarade jag och reste mig upp från sängen. 

"Hej, vad gör du?" frågade hon och jag gick ut från mitt rum.

"Ingenting, mamma jobbar sent så jag är ensam hemma just nu" svarade jag. 

"Okej, kan jag komma över?" 

"Som att du ens behöver fråga" skrattade jag och log.

"Bra, är där om tio, puss"

"Puss"

Jag la på och gick in i köket och tog en godis ur godisskålen för att sen ta med mig den till vardagsrummet.

"Hallå" sa Jenny högt när hon kom in.

Det var liksom en grej, vi knackade inte så ofta när vi gick in till varandra, nu för tiden kändes det bara onödigt.

"Hej" svarade jag och Jenny kom in i vardagsrummet.

"Vad kollar du på?" frågade hon och tog en godis ur skålen för att sen sätta sig ner bredvid mig. 

"Jag vet inte riktigt, någon film" svarade jag och hon nickade lite.

"Borde ni inte börja packa snart? det är inte långt tills ni åker" frågade hon sen och jag ryckte lite på axlarna.

"Det är inte så mycket att packa, vår lägenhet är inte så stor" svarade jag och hon nickade lite.

"Jag kommer sakna dig" sa hon och kollade på mig.

"Jag kommer sakna dig med"

Vi kramade varandra och återgick sedan till filmen.

"Vart är Kevin förresten?"

"Han är hos min moster" svarade jag och Jenny nickade.

När vi hade kollat på tv i nästan en timme hade hon på något sätt sakta förflyttat sig till fåtöljen bredvid soffan och jag hade lagt mig ner i soffan.

Efter en stund öppnades ytterdörren och jag hörde Parker och några andra.

Jag suckade och zappade mellan olika kanaler för att hitta en bra.

Parker och tre andra killar som jag var ganska säkra på hette Robin, Cooper och Isaac, kom in i vardagsrummet.

"Vad kollar ni på?" frågade han, tog massa godis ur godisskålen och puttade ner mina fötter från soffan så att de kunde sätta sig.

Jag suckade högt och stirrade på honom.

"Men varsågod" sa jag irreterat och gick sen ut på balkongen och tände en cigg.

Bara några sekunder senare kom Jenny ut.

Vi stod en stund utan att säga något.

Hon kollade ut över balkongräcket och jag lutade mig med ryggen mot det.

"Vad ska jag göra utan dig här?" sa hon sen och kollade på mig.

"Vad ska jag göra utan dig där?" svarade jag tillbaka med ett halvhärtat skratt.

Hon log lite snett och vände sen blicken ut igen.
Jag drog ner mitt linne så mycket det gick när den svala vinden nådde mig.

Jag fimpade min cigg och jag och Jenny gick in igen.

Jag vaknade nästa morgon av larmet på min mobil.

Jag suckade, stängde av det och gick sen in till badrummet.

Jag tvättade mig, sminkade mig och plattade mitt långa hår för att sen gå till mitt rum igen.

Jag tog på mig en kort svart t shirt som slutade lite över naveln och ett par jeansshorts. 

Jag kollade mig en extra gång i spegeln och gick sen ner för trappan och in i köket där mamma satt.

Jag log mot henne och hon log tillbaka.

"Vill du låna bilen till skolan idag?" frågade mamma när jag ställde mitt glas i disken, och jag höll på att sätta i halsen.

Jag hade aldrig fått låna hennes bil, det var liksom en grej som nu mera var lite uppenbar, ingen kör mammas bil, förutom mamma. 

Jag hostade lite överdrivet och kollade på henne. 

"Va?" 

Hon skrattade lite roat åt mig och kollade ner i tidningen och rörde runt i kaffet.

"Ja, om du vill låna bilen till skolan idag?"

Jag var stum för ett tag, visste inte riktigt vad jag skulle säga.

"Ja, du behöver ju inte om du hellre tar bussen, it's your call"

"Skojar du eller?! klart jag vill!" svarade jag glatt och skyndade mig fram till mamma, kramade om henne och pussade henne på kinden.

Hon höll upp bilnycklarna och jag tog emot dem som att de var världens dyrbaraste ägodel.

"Tack, tack, tack, du är bäst!" utbrast jag och pussade mamma ett x antal gånger på kinden.

Hon skrattade lite när jag skyndade mig ut i hallen.

"Var försiktig!"

"Jag lovar" svarade jag och drog på mig en tjocktröja eftersom att morgonkylan inte var varm, inte ens på sommarn.

Jag la ner mina nycklar mobil och andra nödvändiga grejer i väskan, drog på mig mina svarta converse utan att knyta dem och skyndade mig ut till bilen.

"Vart skulle dina föräldrar?" frågade jag och kollade på Ashton bredvid mig.

"Date" sa han med ett ryck på sina ögonbryn.

Jag skrattade lite och kollade på klockan.

Jag hade bara varit där i ungefär tio minuter och började redan bli röksugen.

Jag tog upp mitt paket ur min väska och reste mig upp.

"Du borde sluta" sa Ashton och tog tag i min arm.

Jag böjde mig ner och gav honom en kyss.

"Jag vet"

Jag gick ut på terrassen, puttade igen dörren och satte mig ner på en stol.

När jag tänt ciggen kom en av killarna ut, Tyler.

Egentligen var det inte bra utav honom som var med i fotbollslaget att röka, men han gjorde det ibland ändå.

Han tände en av sina och vi var tysta ett tag.

Vi kände inte riktigt varandra, eller, jag kände ju alla i fotbollslaget tack vare att de var hemma hos Ashton så ofta, men de jag kände bäst var Aaron, Brad och Ross, det var dem som var bäst polare med Ashton.

"Jag borde sluta" sa Tyler sen och jag visste inte riktigt om han pratade med mig, eller om det bara var ett uttalande, men jag skrattade lite.

"Då är vi två"

"Ash berättade att du ska flytta" sa han sen och jag nickade sakta.
"Japp"

"Han var rätt ledsen, du vet. Fast han var glad att det inte var värre"

Jag nickade sakta och kände mig plötsligt lite dålig till mods.

Jag skulle ju lämna honom, och vi kommer inte kunna vara tillsammans när vi firar ett år.

Kunde det verkligen finnas något bättre med att flytta till Kanada mer än huset?

Jag skakade lite lätt på huvudet och vände mig till Tyler som också kollade på mig. 

Vi sa ingenting, bara kollade på varandra, innan jag sen fimpade min cigg och gick in.

Jag satte mig tätt intill Ashton och lutade mitt huvud mot hans axel.

Jag slöt ögonen och drog in hans doft, hur skulle det gå när jag flyttade, att vara utan honom så länge?

Jag rättade till min blå klänning och kollade min sminkning och mitt hår extra i spegeln. 

Varför skulle mamma alltid vara överdriven, och välje världens mest fancy resturang istället för att bara ta något normalt.

Det tog lång tid för mig att välja skor, och när jag gick ut från mitt rum, efter en sista gångs checkning i spegeln, var jag inte helt nöjd.

Jag valde ett par svarta högklackade och jag bara kände mig inte nöjd.

När vi stod nere i hallen och var på väg att gå suckade jag.

"Mamma, jag kan inte ha dessa skorna, det går inte"

"Jo, det går, du har inte tid att byta nu, och dessutom är de jättefina"

Jag suckade och vi gick ut till bilen.

"Snälla Kevin, var tyst" sa jag åt honom och höll ett finger för munnen.

"Okej" sa han med en överdrivet sorgsen blick.

Jag skakade lite lätt på huvudet och återgick till att äta min mat.

"Har du berättat för Ashton om flytten än?" frågade mamma och jag nickade.

"Han tog det bra för stunden, men jag vet att han blev jätteledsen"

Mamma nickade förstående.

"Jag gör ju inte det för att ni ska få det jobbigt eller för att du ska behöva lämna någon, absolut inte, det var bara ett väldigt bra erbjudande, det gick inte att tacka nej till" sa mamma och jag nickade.

"Nej, jag vet, men det är bara jobbigt att veta att han blir ledsen och besviken eftersom att jag inte kommer vara hemma på våran ettårsdag" sa jag och mamma nickade igen.

När vi kom hem slängde jag mig på sängen.

Klockan var 23.45 och jag var hur trött som helst.

Jag drog av mig skorna, koftan och klänningen och drog på mig en stor t-shirt att sova i.

Lika snabbt som jag lagt mitt huvud på kudden somnade jag.

Jag vaknade utav att jag kände en tyngd bredvid mig i sängen.

Jag öppnade ena ögat och möttes av Ashtons varma leende.

"Godmorgon babe" sa han och böjde sig ner för att kyssa mig på pannan.

"Hur mycket är klockan?" frågade jag och han tog upp sin mobil för att kolla.

"Halv ett" svarade han och jag suckade.

Det kändes som att jag hade sovit i hundra år och var alldeles för utvilad för att resa mig upp.

Jag la mina armar om Ashtons hals och drog ner honom i sängen.

"Vi sover lite till" sa jag och han skrattade.

"Nej, kom igen nu, jag och Ross ska till stan och köpa ett nytt tv-spel och du ska hänga med" sa han och jag suckade. 

Han reste sig upp och gick ut från mitt rum. 

Det verkade inte som att jag hade något större val då. 

"Åh herre.." sa Jenny sakta och granskade bilden på huset.

"Okej mamma, sluta skoja, vart ska vi egentligen bo?" sa jag och kollade på mamma som skrattade lite. 

"Jag skojar inte, det är där vi ska bo" svarade hon och jag kollade med stora ögon på bilden av det stora huset. 

"Ja, jag tackar då inte nej till att komma och hälsa på er" sa Jenny och skrattade lite. 

"Men hur...?" sa jag sakta och mamma ryckte lite på axlarna. 

"En på jobbet kände en som sålde ett stort hus för ett billigt pris, och det var lite mer än vad vi egentligen behöver, men jag trodde ni skulle gilla det" sa mamma och log mot mig. "Jag hade inte tänkt visa er det än, men jag kände at du behövde det som lite uppmuntran"

Jag nickade, log och kramade sen om henne hårt.

"Men berätta nu inget för dina bröder om det här, okej, det blir våran lilla hemlighet" fortsatte hon sen och kollade på både mig och Jenny.

Vi båda nickade och plötsligt kändes det som att det kanske kunde bli riktigt bra ändå.

När jag vaknade dagen därpå kände jag mig gladare än vad jag gjort på länge.

Jag gick in och tog en dusch, fönade hårt och sminkade mig, för att sen byta om till ett par jeansshort, ett svart linne som visade lite av min mage, ett par flipflops och några armband.

Jag gick ner för trappan och gick in i köket för att ta ett äpple och sen ta min väska, säga hej då och gå ut.

Istället för att ta bussen bestämde jag mig för att ta en promenad till Ashton, han bodde ändå inte så långt från mig. 

Jag började gå och njöt av den varma solen som värmde mig. 

Precis som jag var utanför Ashtons hus ringde det, Parker. 

"Tiffany" 

"Hej, mamma ville att jag skulle hälsa att vi ska äta ute idag, så inga andra planer" 

"Okej, vi hörs"

Jag la på, la ner mobilen i väskan och knackade på dörren till Ashtons hus.

Det var Mary, hans mamma som öppnade.

"Hej raring, hur mår du?" sa hon och kramade om mig, så typiskt mammor.

"Jo, jag mår bra, hur mår du själv?"

"Bara fint, Ashton sover fortfarande, men du kan ju gå upp om du vill" sa hon och log mot mig.

Jag log tillbaka för att sen gå upp för trappan.

Jag öppnade sakta dörren till Ashtons rum och såg hans sovande figur under täcket i sängen.

Jag ställde ner min väska på golvet, sparkade av mig skorna och la mig under täcket bredvid honom.

Jag hörde honom andas lite, röra på sig lite och sen kunde jag se hans ögon öppnas lite.

"Tiff?" sa han sakta, med sin sexiga morgonröst.

"Godmorgon älskling" sa jag och la mina armar om hans hals.

Han log lite snett mot mig och jag lutade huvudet mot hans axel.

Jag kunde inte sluta tänka på hur jag skulle berätta för honom att jag skulle flytta, jag hade inte en aning om hur han skulle reagera.

"Jaha, när då?" sa Ashton lite förvånat och kollade på mig.

"Jag vet inte riktigt, inom en månad" svarade jag och kollade lite nervöst på honom när han tog en tugga av sin macka.

"Det kunde ju varit värre" sa han sen efter ett tag och jag andades ut, han tog det iallafall inte dåligt. Jag nickade lite och hällde upp lite juice i glaset jag tagit fram till mig. 

"Så länge du kommer och hälsar på så är det ju lugnt" sa han sen och jag nickade igen.

"Kan du lova det?"

Jag kollade lite på honom och tänkte lite.

"Jag är inte säker.." skojade jag och skrattade lite åt Ashtons min. "Klart jag gör pucko" 

Han log lite mot mig och jag kysste honom på kinden. 

När Ashton hade klätt på sig och fixat sitt hår satte vi oss i soffan och kollade på tv. 

Plötsligt ringde min mobil, Jenny. 

"Hej" 

"Hej, jag glömde min väska hos dig igår, jag skulle hämta den men det var ingen hemma" 

"Är där om tio, puss"

Jag la på och kollade mot Ashton.

"Jag måste göra en grej, jag kommer hit senare" sa jag och gav honom en snabb kyss innan jag sen reste mig upp för att gå.

"Hej" sa jag och kramade om Jenny.

Jag låste upp dörren och gick upp till mitt rum för att hämta hennes väska.

Jag gav den till henne och hon log mot mig.

"Du räddade just mitt liv"

Jag skrattade lite och hon log.

"Vill du dra till stan eller något?" frågade jag och hon nickade.

"Gärna"

När jag och Jenny gått runt på stan ett tag och suttit i ett fik i nästan en timme ringde hennes faster och hon var tvungen att gå.

Klockan var nästan sju när jag kom till Ashton igen.

Det var Mary som öppnade.

"Hej Tiffany, jag och Christian var just påväg att gå, Ashton och killarna sitter i vardagsrummet" sa hon och jag log.

Jag visste att när hon sa killarna menade hon killarna i fotbollslaget.

"Kunde nästan tänka mig det" svarade jag och flinade lite. "Ha så trevligt" sa jag sen innan Mary hade stängt dörren.

Jag gick in i vardagsrummet och Ashtons blick mötte min.

"Hej babe" sa han och drog ner mig i sitt knä.

Jag kollade mot tv:n där något bilspel var på och två av killarna, Aaron och Ross, spelade.

Ashton kysste mig länge på läpparna, och när en av killarna, Brad, sa; "Skaffa ett rum" brast jag ut i skratt.

"Hej på dig med Brad"

Med leendet kvar på läpparna gled jag ur Ashtons knä och satte mig i soffan bredvid honom.

Tiffanys perspektiv

Ljudet av min ringsignal drog mina tankar bort från programet på Ashtons tv.

Jag satte mig upp i sängen och svarade, det var min mamma.

"Hallå?"

"Hej gumman, vad gör du?"

"Jag är hos Ash"

"Okej, kommer du hem? jag har lagat mat"

"Ja, okej, är där om tjugo, puss"

Jag la på och vände mig mot Ashton som kollade på mig. 

"Vem var det?" frågade han och jag kysste honom på kinden. 

"Min mamma, jag måste gå" 

Jag kysste Ashton på läpparna och reste mig sen upp. 

Han suckade lite och ställde sig sen upp bredvid mig.

"Jag kan skjutsa dig om du vill?"

"Det är lugnt, jag tar bussen"

Jag gav honom en till kyss och gick sen ut från hans rum och ner för trappan.

"Hej då" sa jag och vinkade till Ashtons föräldrar som satt i köket och fikade.

"Hej då raring, ha det bra" svarade Ashtons mamma, Mary, och gav mig ett varmt leende.

"Detsamma" svarade jag och gick sen ut från huset.

"Jag är hemma" sa jag högt när jag kom innanför dörren.

Jag gick in i köket där mamma och min fyraåriga lillebror Kevin satt och lekte med någon actionfigur.

"Tiff, kolla, jag har fått en ny leksak" sa han stolt och höll upp den gröna leksaken.

"Jaså? vad roligt" svarade jag med ett leende och satte mig ner på en stol.

När jag lagt upp mat kom Parker, min artonåriga storebror, in i köket.

Han sa som vanligt inte så mycket och det var tyst en stund innan mamma sen började prata.

"Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta men... vi ska flytta till Kanada"

Kaos.

Kevin, som inte hade en aning om vad det handlade om blev jätte glad och började vifta vilt med sina leksaker, Parker bara ryckte på axlarna utan en uns betydelse och jag blev helt hysteriska.

"Va?!"

Jag tappade gaffeln på min tallrik och mamma kollade oroligt på mig.

"Jag fick ett jobb, mycket bättre än det jag har nu, och de verkar riktigt ivriga att få dit mig" sa mamma svagt och jag bara kollade på henne med stora ögon.

"Kunde du inte pratat med oss innan? frågat vad vi tyckte? har inte vi någon påverkan i det här?" frågade jag argt och mamma kollade med sårade ögon på mig.

"Förlåt, jag vet att jag skulle pratat med er, men det är ett riktigt bra erbjudande, jag kunde inte tacka nej"

På gränsen till tårar reste jag mig upp för att lämna köksbordet. Mamma tog tag i min arm för att stoppa mig.

"Tiffany, det kommer vara jättebra för dig, för oss alla"

Jag sa inget, bara kollade på henne, för att sen dra ur min arm ur hennes grepp och gå in till mitt rum.

Jag stängde dörren och slängde mig på sängen.

Hur skulle det vara bra?

Just som allting höll på att bli som bäst.

Jag hade Ashton, ett bra rykte.

Allting var ju perfekt, hur kunde det bli bättre för mig att flytta ill Kanada?

Jag blundade hårt och svalde för att hålla inne tårarna.

Jag reste mig sen upp, tog på mig min jacka, och gick ut från lägenheten.

På bussen var det tyst och det enda som hördes var motorns mullrande och den låga volymen på radion.

Jag suckade och kollade ut på de tomma, mörka gatorna.

Varför just nu?

"Seriöst?" sa Jenny och jag suckade. 

"Ja, seriöst" svarade jag och slängde mig tugnt på hennes soffa. 

Jenny bodde ensam med sin pappa, men hennes pappa var alkoholist och var nästan aldrig hemma. 

"Vad tycker du om det då?" 

"jag tycker det suger" 

Jag gjorde en förtvivlad gest med armarna och suckade. 

"Hon tror att det kommer vara så mycket bättre för oss, som att vi inte redan har det bra här, men det kommer inte vara bättre. Jag kommer lämna dig, Ash, allting, bara för att hon tackade ja till ett jobb i Kanada" 

Min röst var snabb och hård, och jag suckade. 

"Vet du vart ni ska bo eller så?" frågade Jenny och jag skakade på huvudet. 

"Nej, vi kom aldrig så långt i diskussionen" 

"Men ge det en chans, det kanske blir bättre" 

Jag gav en typisk bitch-blick och hon suckade. 

"Jag förstår, det suger för mig med att inte ha dig här längre, men du kommer överleva, och det kanske kommer vara jättebra, bara du kommer hem då och då, och så länge ni har ett rum över så jag kan komma och hälsa på ibland så" sa hon och jag nickade. 

"Du har rätt, jag skulle inte gjort det till en så stor grej, men jag kommer ju inte direkt kunna komma hem varje dag och få träffa er" sa jag och hon gav mig ett snett leende. 

"Det kommer ordna sig ändå" 

Jag nickade och satte mig upp. 

"Jag borde nog dra hem innan mamma ringer polisen" skrattade jag och Jenny nickade. 

"Jag hänger med" 

Vi reste oss upp och hon låste dörren efter oss när vi gick. 

När vi kom ut tog jag fram mitt cigarettpaket, tog en cigg och höll fram paketet till Jenny som också tog en. 

Jag visste att det inte var bra att röka, och jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, men det var en grej som bara satt i. 

Jag tände cigaretten och vi började gå mot busshållplatsen. 

Jag öppnade sakta dörren och jag och Jenny gick tyst in. 

Jag hängde av mig jackan och gick in i vardagsrummet där mamma satt. 

Jag satte mig ner bredvid henne och kollade ner på mina händer. 

"Förlåt för att jag blev så arg innan, jag vet att jag överreagerade men jag blev bara så chokad.." började jag och mamma log mot mig.

"Nej, förlåt mig för att jag inte berättade något innan jag bestämde mig för beslutet, det är okej att bli chokad, det här är ett nytt steg, att flytta ifrån det som är tryggt till en miljö man aldrig varit i, men jag hoppas vi kan få det bra ändå" sa hon och jag nickade.

"Jag vet att det kommer bli bra"

Vi kramade varandra och Jenny log för att sen sätta sig i en av fåtöljerna.

"Nu när vi har rätt ut allting vill du se huset?" frågade mamma och jag nickade.

"Självklart"